Det har varit lässtiltje läääänge hemma hos mig. En kombination av att jag jobbar hemma tre dagar i veckan, inte får dricka kaffe längre och därmed somnar på studs på bussen, och att jag helt enkelt inte haft något jag varit sugen på. Alls. För en vecka sedan hade jag bara läst nitton böcker i år – det betyder att jag ligger minst tio böcker back om jag vill hinna lästa femtio innan året är slut, eller kanske tjugo, trettio back om man jämför med för tio år sedan, sommaren mellan ettan och tvåan på gymnasiet.

Men iallafall. För några månader sedan bestämde jag mig för att Hunger Games-böckerna var så hypade av alla jag kände att jag skulle skaffa dem när den tredje delen kom ut. Secret Garden, Ballards sista bokhandel, hade releasefest för Mockingjay i tisdags (förra veckan alltså) så jag gick dit och petade. Tog en chokladbit. Var med i ett lotteri. Kastade en blick på nytt-bordet och så “Scarlett Thomas” med stora guldbokstäver.

Alltså. Scarlett Thomas. Har skrivit världens bästa bok, The End of Mr Y. Och en hel del bra med (PopCo, Going Out, Bright Young Things.) Men efter Mr Y sa hon att hon inte skulle skriva mera skönlitt, utan fokusera på sitt akademiska, så jag har inte letat. Our Tragic Universe var en total överraskning, så total att jag köpte den utan att fylla i mitt klippkort, jag glömde min chokladbit i affärn, jag gick hem, twittrandes “SCREW MOCKINGJAY, SCARLETT THOMAS HAS NEW BOOK OUT.” Läste ut den på två dagar och gick tillbaks i fredags och köpte Hunger Games-böckerna med planen att läsa dem över helgen.

Fail. Jag glömde en annan sak som skiljer nu från för tio år sedan. Jag måste t.ex. laga mat, handla, tvätta och andra grejer man slipper om man bor hos mamma. Det var tisdag innan jag var klar med . Fast ända. Fyra böcker på en vecka en rätt bra siffra, även om jag nog inte kan fortsätta in den takten.

Jag skrev om rasismen mot romer för ett par veckor sedan. Om utvisningsbeslut, om brandbomber mot treåriga barn, om accepterade fördomar. Nu står det mer i DN, men jag orkar inte läsa, kan inte sitta och lipa på jobbet.

Fast jag hade ju inte tänkt på att EN sak duger romer till i det västerländska samhället: exotisering, gärna med hypersexuella drag. “Zigensk” får betyda passionerad, främmande, vild, vacker… ja, typ standardorientalism. Långa kjolar, mörkt hår och eldsken som tecken på både Annanhet och Tillgänglighet (i sig förmodligen en del av samma fenomen som när afroamerikanska kvinnor skildras som mer sexuella än de uppfattat “renare” vita kvinnorna; de har helt enkelt varit sexuellt villebråd i långt större omfattning.) Ni fattar. Man skulle ju kunna tro att vi kommit ifrån det år 2010, men nej, inte fan heller. Sminkmärket Illamasqua släpper sin höstkollektion The Art of Darkness i september, och en lookerna heter Queen of the Gypsies.

beat

MEN VAD I HELVETE. Så här ser bilden it, orkar ni inte kolla kan jag meddela att den föreställer en ljust mörkhyad kvinna med lockigt mörkt hår och någon slags silverslingor. Hon är klädd en röd bikiniliknande topp och en halvgenomskinlig kjol i rött och blått, i öronen sitter stora öronhängen, halsbanden är många och guldiga, det syns åtminstone en fotring, och antingen har hon tatueringar runt överarmarna eller tajta armband. Det enda ljuset på bilden verkar komma från en mångarmad guldljusstake bakom henne. Looken marknadsförs med följande ord: “No one can resist the Queen of the Gypsyies. This alluring temptress, famed for her seductive veiled dancing, knows how to use her art to get what she wants…”

Jag kan inte på rak arm komma på ett enda sätt jag kunde blivit mer äcklad. Exotisering är äcklig nog som den är, det kan varje ickevit kvinna jag känner vittna om, men tänk er att texten ovan handlat om en nationalitet med namn, säg japanskor. Då hade det funnits ett antal japanska organisationer som satt ner foten, lags press på, sett till att det blivit en diskussion. Att just romer valts handlar naturligtvis om kulturellt bagage, inte om gruppens utsatthet, men det gör det lite fegare, lite dummare, lite äckligare.

(förresten, Liploss Bitch, sminkbloggaren som lade en bitchfit och efter en helt vanlig C&D* från OPI och därmed bevisligen kan bli upprörd, tyckte inte det var så farligt för att hon “läser inte in samma saker som du i bilderna“.  Jag vet inte vad som är värst, att kampanjer som denna finns eller att folk inte bryr sig.)

Men jag försöker komma igång med skrivandet på min engelskspråkiga onomatoblog. Nu blev det ett inlägg till om Inception: Better on Second Glance, or Why Ariadne Wins at Everything. Innehåller spoilers.

Om man antingen a) har pluggar någon form sexualrelaterat någonting (genus, sociologi, psykologi, en del medicin kanske?)  b) diskuterat detsamma eller c) läst en någorlunda normalbegåvad sexualrådgivare, har man fått lära sig att den mänskliga sexualiteten inte nödvändigtvis är statisk. Man vet dessutom att de kategorier vi använder oss av idag (homo- bi och heterosexualitet) är relativt nya och att de använder referensramar som inte är eller har varit relevanta i andra tidsperioder och perioder. Gott så. Men it’s all very theoretical. Vad betyder det, hur kan vi illustrera det? Vi kan illustrera det med hjälp av Cillian Murphy.

Men först io9. Io9 är en nyhetsblogg för popkultursnördgrejer, en del av Gawker-nätverket. De publicerar dagligen runt dussinet inlägg om scifi, fantasy och skräckrelaterade tv- film och boknyheter, samt en del popvetenskap. Tack vare, tror jag, lika delar restriktiv kommentarspolicy och det faktum att både högsta bestämmarna är kvinnor trivs jag bra där. Diskussionerna är givande och roliga, och även om idioter finns är de färre än genomsnittet på liknande forum.

Och så i fredags. I fredags postades på förmiddagen ett inlägg med ett rykte om en kommande film. Filmen sammanfattades en ett kort stycke, huvudanledningen till inlägget var att den manliga huvudrollen skulle spelas av Cillian Murphy. Han har varit rätt många nördars favorit rätt länge nu (re: 28 Days Later, Sunshine, Batman Begins), men Inception har ökat trycket ytterligare. Inlägget hade runt hundra kommentarer. Ungefär en tredjedel handlade om filmen. Resten var om hur snygg, bra, och på alla vis förträfflig Murphy är; inte mindre än fyra av kommentarerna som beskriv honom som attraktiv kom från heteroindentifierade män. Lägg till de kommentarer som dyker upp till youtubevideos med intervjuer eller filmklipp, och det blir uppenbart att Murphy inte bara har stor attraktionskraft på heterotjejer, utan på män med. Män som annars klassar sig som hetero. Hanjaglevermed är en av dessa män, och det gör mig både glad och nyfiken.

Vanligtvis tänker vi ju på sexualitet så här: de vanligaste kategorierna är heterosexualitet, homosexualitet och bisexualitet. Grovt förenklat: är man straight tänder man på folk som har genitalier som inte ser ut som ens egna. Är man gay tänder man på folk med likadana genitalier. Är man bi tänder man på båda. Men ingenstans i definitionen av heteroman finns det rum för att vara trollbunden av Cillian Murphy, för han är man, han tillhör samma kategori.

Vad det är som  just Murphy har kan jag inte direkt svara på. Man skulle kanske hävda att han har ett feminint utseende, men det håller inte, på flera punkter*. Kanske läpparna, men få kvinnor har en så definierad skelettstruktur i ansiktet, och ögon har aldrig varit könsbundna. Dessutom brukar kändisar med feminint utseende snarare hånas än åtrås av heteromän. Så på vad kan jag inte svara, men att ger mig hopp om mänskligheten. Den fluida** sexualiteten, här är den. Let me show you it.

Jag tröstäter Nutella och försöker lugna ner mig; jag försöka åstadkomma något som iallfall liknar en sammanhängande text, vilket är inte helt lätt med tanke på hur mycket Twitterskrik och ilskna dödsakronymer jag hällt ur mig idag. Jag blir så trött. Jag orkar inte hålla på och vara sansad när folk är så otroligt jävla pissdumma och ignoranta att ord inte räcker till, jag orkar inte argumentera med verifierade idioter.

Om ni missade det så har Frankrike bestämt sig för att riva romska läger och specialutvisa romska invandrare. Nu är det inget problem i sig att utvisa illegala invandrare, men att Sarkozy väljer att rikta in sig på just romer är ingen tillfällighet. För det första, och den officiella anledningen, handlar det om ett uplopp efter att en romsk man blivit ihjälskuten av polis. För det andra är romer den i princip enda grupp i västvärlden gentemot vilken hat är helt accepterat. Naturligtvis har inte alla romer i Frankrike del i upploppet. Naturligtvis är det inte romskheten i sig som är propblemet, det handlar om utsatthet, om samhällsförakt, om anpassningsprobem från båda hållen. Problemet är att Sarkozy och resten av den franska regeringen ägnar sig åt instutionaliserad rasism. Igen. Och det var här någonstans i morse jag blev arg på Frankrike, re: hijablagen härom veckan. Men sen tog jag förnuftet till fånga och tänkte efter: Det handlar inte om Frankrike.

I april förra året  kastade nynazister i Tjeckien  in en molotovcocktail i ett romsk familj bostad och gav en tvåårig flicka så svåra brännskador att hon fick vårdas på sjukhus i över åtta månader.

Finland utvisar och tvångsomhändertar romska barn.

2008 drunknade två romska flickor , elva och tolv år gamla, utanför Neapel efter att folk vägrat rädda dem.

Romer diskrimineras regelbundet både i öst- och västeuropa, får inget jobb, får lägre lön, kallas invandrare i land de bott i i generationer… Och här blir jag trött. Här, där man enligt den så kallade politiska korrektheten (jag älskar politiskt korrekthet då jag tycker att det generellt sätt är jävligt bra att ta hänsyn till andra människor) inte får dra generella påståenden om någon etniskt grupp, kan folk fortfarande häva ur sig “zigenarna är tjuvar” UTAN ATT EN JÄVEL ANNAT ÄN DE MEST POLITISKT MEDVETNA HÖJER PÅ ÖGONBRYNEN. Nu blev jag upprörd igen. Men kom igen. Kan ni inte sluta vara så jävla omänskliga? Jag kan inte komma på något mer. Jag blir inte ens arg. Jag blir bara ledsen.

Eller nej.

Jag blir skitarg. jag blir så arg att jag inte vet vad jag ska ta vägen, för varje brott ovan, för varje sak på HRWs lista över hatbrott mot romer, står det stora medhållande massan. Sure, en nynazist kastade bomben, men vanliga människor försvarade honom. En vanlig kypare hävdar att etnicitetsregistering inte är rasism. Högerpartier i Östeuropa vinner tusentals röster på att hetsa mot romer. FUCKING TA ÅT ER. ALLIHOPA. I alla länder, för problemet är inte begränsat till ett ett enskilt land eller en enskild del av världen.

Men allvarligt, Sarkozy. När Amnesty säger åt sig att skärpa dig bör du kanske tänka efter ett ögonblick, ärthjärna?

Eftersom Inception fortfarande är så bra (vi såg den igen för att ha riktigt koll och för att den är så bra): vagt relevant dikt av Lotta Olsson (ur Skuggor och speglingar:)

Det slår mig, och jag hör min rädsla eka:
jag kan ej veta om jag levt här jämt.
Är mina minnen mina helt bestämt?
Vad ska jag lita till? Och vad förneka?

En tydlig minnesbild, och jag ska tveka.
Har tiden sargat minner, gjort det skämt?
Jag mindes mycket, men har något stämt?
Jag minns, men mina minnen är för veka.

Är det min egen barndom som jag minns?
Det är bedrägligt, jag kan inte veta.
Hur veta vad som funnits när det finns

så mycket som har lyckats med att reta
mitt minne? Det som bryts av ögats lins
är kanske inte sant. Var skall jag leta?

Se den! Gudars skymning vad bra. Kanske inte lika mycket mindfuck som The Machinist eller Memento, men snygg och lagom komplicerat och herregud Cillian Murphy. Snyggare finns inte.

Inception. Se den.

Har jag inte, tack och lov. Men jag kom att tänka på det när jag läste en annan blogg, om medicinska rön och allehanda otrevligheter.

Min ömma moder är utbildad till sjuksköterska. Hon hade redan omskolat sig till lärare när jag föddes, men sköterskeutbildningen var från sextiotalet, och en del grejer satt i. T.ex. upptäckte jag när jag ansökte om visum att jag tillsammans med vaccinationspapperna hade hela feberkurvor från varje gång jag var sjuk under hela åttiotalet. Och t.ex. så ansågs det, och därmed mamma, att det var dåligt att vara för varm när man hade feber, även under fasen när febern stiger och man fryser. Allså fick jag bara ha max en extra filt och inga extra kläder i sängen när jag var sjuk.

Sedan dess har rönen ändrats, jag såg en artikel av en barnläkare för något år sidan (jag nu inte för mitt liv minnas var) där han angav att man numera inte anser det inte finnas någon fara med att låta barnet (eller vuxna) få känna sig så varma som möjligt, så länge kläderna eller filtarna kan tas av så fort febern vänder (gäller ej för barn under 6 månader, som inte kan reglerna sin egen kroppstemperatur utan drabbas av överhettning förhållandevis lätt.) Och stöd finns bl.a på Sjukvårdsupplysningen, de säger:

Det kan vara skönt att ha det svalt, men inte kallt, i rummet. Det är vanligt att man huttrar och fryser när febern stiger. Då kan man ta på sig extra tills man känner sig varm och sedan klä av sig igen.

och webMD har följande info:

Attempts to cool the skin may only make you more uncomfortable. This may also cause shivering, which will actually increase your body temperature if the fever is being caused by an infection.

Apoteket har tyvärr kvar gamla uppgifter om att hålla sig sval och inte använda täcke osv… och egenligen skulle det här inlägget handlat om hur glad jag är att vara vuxen, om hur skönt det var första gången jag hade feber när jag flyttat hemifrån. Inte skönt att ha feber såklart, och inte att vara ensam utan någon som kunde ge mig apelsinjuice eller köpa en tidning, men skönt att få ta på sig dubbla pjamasar och ha två extra filtar ovanpå täcket om det behövs. För jag FRYSER när jag feberfryser – svettfasen när febern sjunker brukar bara vara någon timme, men frysa kan jag göra i dagar. Frysa så jag skakar. Frysa så jag inte kan tänka på något annat – jag är inte varm i vanliga fall, och när jag har feber blir det liksom gånger tretusen. Och det är som sagt inte alla som håller reda på att läkarvetenskapen äntrat sig – när jag letade info hamnande jag på otaliga föräldraforum där nerkylding rekommenderas. T.ex skulle man ge kalla drycker eller glass (vilket frysande barn vill ha glass?) Eller, sa någon, kan man ta med sig ungen ut på balkongen om det är kallt.

VA? VAD I HELA HELVETET ÄR DET FÖR FEL PÅ MÄNNISKOR? (nedkylning är inte helt fel, och används inom sjukvården i extrema fall, eller då patienten inte kan behandlas med, eller inte svara på, farmakologisk febernedsättning.) Men det handlar inte om extremfebriga bäbisar, utan treåringar med trettionio. Som tas med ut på BALKONGEN. Förmodligen storgråtande och matta och undrande varför mamma eller pappa plågar dem så. Och jag minns hur det var och vara liten och ligga och inte orka gråta mer och bara vilja försvinna för jag frös så, och jag trodde jag aldrig skulle bli varm igen. Och jag undrar hur dumjävlarna bara kan med att vara så okänsliga. Vad de tror de uppnår. Och jag skulle gärna sticka en spik genom huvudet på dem just nu, eller köra över dem med en buss.

(för att klargöra: min mamma var och är en mycket god mor, hon tog hand om mig när jag var sjuk, såg till att jag fick vätska och var någorlunda underhållen, tog temp och förde feberkurva, tröstade mig och allt. Men ingen extravärme dårå.)

Sista riktiga. Eep!

1. Berätta om en bok med övernaturliga inslag.
Hahahahah. Men allvarligt nu. Gaiman igen? Neverwhere (heter samma i övers. tror jag ) handlar om Richard, som lever ett helt vanligt (eller kanske ovanligt tråkigt) liv i London, men efter att han plåstrat om en skadad hemlös flicka upptäcker han att han är blivit princip osynlig, eller ickeexisterande, i den vanliga världen. Istället hamnar han i London Below, där han och Door (flickan han tog hand om) har helt andra problem. (Boken har även en ängel som heter Islington. Jag vet inte varför, man jag gapskrattar åt det varje gång.) Det är lite intressant att  den enda jag kan komma på med bara övernaturliga inslag är Urban Fantasy.

2. Berätta om en bok som innehåller en viktig överenskommelse.
Eeeeeeeeeeh. Alla har bara nämnt deckare och gaaaah eugh nej. Men oj. Nej. Men gud. Jag har ju inte nämnt Roger Zelaznys The Great Book of Amber (tio böcker i en, men skippa de sista fem och läs 1-5 som en vanlig roman; de enskilda böckerna är supertunna.) På svenska heter de Nio prinsar i Amber,  Vapen från Avalon, Enhörningens tecken, Oberons hand och Kaos hov, och låt er inte luras av vulgoomslagen eller vulgofantasybeskrivningarna – Zelazny var en ytterst skicklig och subtil författare. Först boken börjar med en man som vaknar ur en koma någonstans i en förort i USA, utan minne av vem han är eller vad som hänt. Ganska snart blir det dock klart att han hållits nedsövd och att någon försökt mörda honom – boken innehåller en viktig överenskommelse, men jag kan inte avslöja om vad utan att spoila. Otroligt bra böcker, reckas även till folk som inte annars läser fantasy.

3. Berätta om en bok som innehåller en rejäl överraskning.
Det får bli Drood, av Dan Simmons, igen. Det är egenligen två överraskningar, dels det som händer i handlingen, dels att det blir en skitbra bok helt plötsligt. De första 450 sidorna är bara tråkgnällviktoriana, och så plötsligt blir det nästan Lovecraftkänsla på allt. Så om man inte gillar början på Drood, håll ut!

4. Vilka tre böcker står överst på din önskelista?
Räknar vi inte med böckerna jag beställer idag: Orientalism av Edward Said, Baba Yaga Laid an Egg av Dubravka Ugresic och The Independence of Miss Mary Bennet av Colleen Mccullough. Nu är väl ingen av dem direkt akuta; jag lyckades få tag på Orientalism på bibblan så den åker nog av, och tyckte de senare två verkade intressanta men de fanns inte att låna. Jag köper ytterst sällan böcker olästa om jag har något alternativ; har helt enkelt inte tillräckligt med plats för böcker jag inte redan vet att jag tycker om. Köper jag oläst blir det lätt att jag inte gillar, och sedan secondhandbokhandeln på hörnet stängde försöker jag bara desperat ge bort boken i min bekantskapskrets (nu senast: The Girl with the Glass Feet, Promiscuities, och Superfreakonomics.) Så egentligen kanske min need-to-own-lista på Goodreads är bättre? Den har PopCo av Scarlett Thomas, We Have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson och Foucaults Discipline and Punish: The Birth of the Prison (jag ORKAR inte kolla upp vad den heter i original eller på svenska.) Fina böcker jag redan gillar.

Nu har alltså sommaren kommet (still Sverige iallafall, här ramlar vi fram och tillbaka och mellan sommar och november) och därmed diskussionen om alla bredbenta män på kommunala färdmedel. Här blir det ingen diskussion, det blir ilska:

Om jag hör EN ENDA person hävda att personer av hankön sitter mer bredbenta för att de BEHÖVER MER LUFT, KOMMER JAG PERSONLIGEN TA MIG AN UPPGIFTEN ATT KASTRERA VEDERBÖRANDE MED EN GLÖDGAD ÄGGSKED. Ni sitter still med benen ihop som vanliga civiliserade människor, era jävlar!

*andningspaus*

Nästa utbrott blir troligen på folk som klagar på “feministmaffian” i tidningarnas kommentarsfält. Alternativt ett mer diskuterande inlägg om vi verkligen behöver kommentarsfält på allt (nej, det gör vi inte.)