Så.

Då var det dags för DET igen. Julbaket. Förra julen bodde jag i Bjärred, och var tvungen att baka lussekatter två gånger, då mina huskompisar åt upp alla. I och för sig fick de äta, men man tycker att jag borde ha fått ha några kvar till mig själv. Den här gången lyckades jag kvadda lussekatterna, men inte, som jag trodde, p.g.a bris på hushållsmaskiner, utan för att jag underskattade ugnen.

Jo, jag inser att det är lite sent att baka lussekatter. Å andra sidan vet ingen här att dom borde varit klara för en vecka sedan, så det spelar inte så stor roll. Sedan jag kom hit har jag varit för upptagen för att hinna baka (ok, igår var jag bara lat. Och hängig. Lucas har dragit hem en jävla förkylning, så nu bakar jag in virus i pepparkakorna.) Men nu är det dags! Lussebullar och pepparkakor och knäck och nån slags chokladkakor som ska få vit choklad och färgglada bilder på sig.

Vi har gasugn, men lyckligtvis är det en mycket modern sådan, med digitaldisplay och både uppe-och nerevärme. Annars hade de blivit superkvaddade.

Cookies in Seattle är det kanske bästa stället någonsin, bara tjugo minuters promenad från vår lägenhet. Istället för mesiga julstjärnor och julänglar har jag kakformar som gör en julhummer, en julflodhäst, en jultriceratops och en julälg. Och en julfladdermus. Hee! Hade det inte varit för förkylningen hade jag studsat. Det, och det faktum att jag inte har något att förvara alla dessa kakor i. Eller ställa dem på medan kristyren torkar.

På fredag eller lördag bär det av till Lucas föräldrar i Montana, med beräknad hemkomst en vecka senare. De flesta julklappar är fixade, och bara en sort kakor kvar. Det kan bli jul nu.