Det kommer ett riktigt inlägg. Så småningom.
“It had been of considerable anguish to [my mother] that I wasn’t spending more time with swollen ankles, hemorrhoids and a bad back, popping out grandchildren and naming them after obscure relatives.”
- ur The Eyre Affair, av Jasper Fforde
Bara underbart.
Ohherregud.
Gycklargruppen. En svensk motsvaringhet till Geoffrey Chaucer hath a blog. Fast utan böcker.
“Stämningen war snvdd på hednisk, whilketh iagh icke haver några som hælsth problem medh, folc släppte loss och dansade oc tjoade som om thet war midwinterblotets rave eller möjligthwijs Ingvarståget i österled som pågingo (dock kvnde öleth ha warith mörkare och billigare, samth mvsikvtbvdeth warith någoth mer inriktat på spilåpipor och bronslvrar).”
Heeeee.
Det händer att jag fastnar framför datorn i timmar efter (pannkaks)frukost. Blogghoppar, liksom. Och tappar tron på människosläktet.
Då är jag glad att Åsa finns.
Det är typ arton grader ute. Jag VILL inte städa.
Rättelse: jag ska inte städa. Nu blir det t-shirt och promenad och glass.
Jag kan rekommendera Ben & Jerry’s-butiken på Market Street och deras jordgubb/kiwisorbet. Och så har jag en intervju nästa onsdag, om en och en halv vecka alltså.
Vanligtvis kör jag på Microsoft Word – det är relativt enkelt att ställa det så att speciellt knapptryckningar som t.ex shift+e+a blir ä. Busenkelt efter ett tag, när man har vant sig. Problemet är att det bara funkar i word, och man orkar inte alltid plocka upp word när man ska skriva en åtta ord lång kommentar.
Räddningen? HTML + ASCII. ASCII är ett set av 95 tecken, alla siffor och bokstäver i det engelska alfabetet plus killarna som bor ovanför siffrorna på era tangentbord (på samma tangenter alltså, inte F1-12) och några till. Med hjälv av dem kan man få en sida att visa ungefär vilken karaktär som helst. Iden är enkel: ett andersamp (&, vad du förmodligne kallar “och-knorren” eller något sånt), en teckenkod, och ett semikolon som avslutning.
Ä (litet) är alltså ä (uml är kort för umlaut, tyskarnas namn på prickar). Samma princip för é (é) och andersamp själv (&), eftersom man inte kan använda det “naket” (då tror datorn att man försöker starta en karaktär, och det slutar sällan väl.)
Men. Det är ju jag. Och eftersom a) koden är känslig och inte klarar av att man skiver fel och b) jag är extremt bra på osannolika typografiska fel, blir det ofta konstigt. Jag skriver å fast jag menar ä, eller dubbelgarderar mig och skriver &aouml; och det ser inte klokt ut i era stackars kommentarer.
Fast nu vet ni varför.
Men yay.
(DN säger “Homosexuella samkönade par får gifta sig i kyrkan“.)1
Kanske inte nåt jag skulle göra. Men alla möjligheter ska finnas för alla.
Bra dag att vara svensk.
Omgomgomgzzzooooomgggg…
Men. Jag fick just ett mail från stället jag vill jobba på. Om intervju. Eeeeee.
Andra saker:
11e April – Släpp av The Ark – Prayer for the Weekend (i Sverige, men i alla fall.)
Maj/ Juni – Släpp av Katharine Kerr’s trettonde Deverry-bok, The Spirit Stone.
Allt ovan är skäl till lycka.
Riktigt inlägg snart.
…borde väl vara finpizza.
Typ denna.
Men… Tusen dollar, och så en massa saker som inte ens är goda. Hummerpizza? Eugh!
Tacka vet jag kebabsås och pommes. Det saknar jag.
Vad är era favoritpizzor?
En sak man inte ska göra när man gör potatismos för två pers:
Ha i typ en halv vitlök.
Suck.
Oätligt.
