Jag satte dit lite knappar (jaha, och hur skulle DU översätta buttons då?) istället för textlänkarna för metadatan (förresten validerades inte .xhtmlen för bloggen när jag kollade. Jag har inte ändrat någon av koderna som pajade det, så det ligger alltså hos orginaldesignen. OCH dessutom var det blogsomes egen reklam som pajade bilddelen. Så jag tog bort den. Man får inte säga att man har korrekt kod och sen lägga dit saker som pajar det. Jävla ägg. Klagar de så klagar jag tillbaka.) och ramlade rakt ner i en jättekontrovers. Utvecklare och designers krockar ofta när det gäller webstandarder, och det känns som jag, trots att jag gillar webbsemantik och så, alltid hamnar på designersidan.

Som nu:

Standard-och jag tror den första- knappen för xml-baserade feeds ser ut så här. Liten, orange och, well, ful. Men det finns folk som inte gillar att man ändrar på den, och ja, de har okej argument. Vi behöver standarder. Till slut känner ingen igen den. Att använda alternativa versioner förvirrar folk som inte kan webbsaker. Okej, mister, men det det är bara det att folk som inte kan webbsaker blir like förvirrade av vad som verkar vara slumpmässiga bokstavskombinationer vare sig de har en orange ful knapp, en fin blå, eller bara text. Abbr-taggar hjälper bara lite och bara ibland.
Jag gillar standardiseringar – jag är trots allt svensk. Att skilja mellan innehåll och presentation är det bästa man kan göra så länge det håller sig inom det rimligas gränser. Men jag ogillar folk som av rent snobberi undviker bilder på sina sidor – tretusen rader css tar upp ganska mycket bandbredd det med. Likaså ogillar jag flashsidor helt utan semantik, det är minst lika irriterande att bara designa utan tanke på funktion.

Måste jag välja sida? Nu har jag snygga (små) knappar med rätt bokstäver och korrekta taggar. Bilder och text samverkar för allas bästa.

(fan, det är precis samma sak som med filosofi. Jag fastnar mellan analytiker och kontinentalfilosofer. Jag är pragmatist! I typ alla bemärkelser.)

Jamen.

Vaknar. Upp i badrummet. Det luktar… konstigt. Kollar alla lådor. Och har inte flaskan med medicinsk sprit läckt över halva badrummet? Jo. Det har den. Mycket. Inget kvar i själva flaskan. Allt är på rakapparater, plåsterpaket, tvålar, mattan…

Saneringsdags. Jävla helvete.

Nu tycker jag allt att våren får skynda på lite. I måndags och tisdags förra veckan var det som mest arton grader, men nu mesas det under tio. Skärpning! Vi vill ha lövsprickning, kthnxbai.

Fast det är å andra sidan ganska grönt iallfall – Washington kallas inte “The Evergreen State” för ingenting. Gräset har vuxit sen i januari, både barrträd och tjockbladiga lövgrejer har varit gröna hela vintern, och rabatterna har blommor och blad. Men jag vill ju ha löv, ju! Små fina björklöv (fat chance, det finns inga björkar här förutom jag) och sånt. Skir grönska. Men det blir inget så länge temperaturen håller sig nere.

Jag fick min kappa med posten idag – bara en och en halv månad försenad. Snart är den för varm, men till dess kommer jag vandra omkring i någon slags förvirring. Sist jag hade en kappa var typ i tvåan på gymnasiet; sedan dess har jag vandrat omkring i min tjugo år gamla lädertrench. Känns väldigt konstigt och vuxet med riktiga kläder.

Jamen.

Varför står det att plåsterfan är vattentäta/fasta när de inte är det?

Skalade av mig lite (mycket) (typ halva) av huden på ena fingret när vi flyttade madrasser häromdagen. Satte på kirurgtejp. För att det svider när vatten kommer åt.

Och när jag diskade i morse åkte hela kalaset av. Och det sviiiiiiiider. På med neosporin och mer kirurgtejp, och tills det läkt får maken diska.

En annan sak jag är ibland (det är svårt att avgöra om det är ett personlighetsdrag eller bara svenskhet) är otroligt pretto. Det låter kanske konstigt när det kommer från någon som erkännerligen tycker om The Ark och döpt din blogg efter en rad i en Winnerbäck-låt, så vi kan ju vara överens om att det inte är i musiken det ligger. Inte i film heller, jag gillar inte bra filmer alls. Jag gillar kassa filmer, men vi får återkomma till det.

Jag står inte ut med tanken på att vara turist. Själva iden är så fruktansvärd, att placera mig – mig! –  i samma grupp som tjocka tyskar och kameragalna japaner. Jag ryyyser. Vilket naturligtvis innebär att jag missar en massa grejer eftersom jag konsekvent håller blicken rakt framåt för inte verka intresserad eller imponerad. Självfallet gick jag vilse i Stockholm sist jag var där för att besöka Amerikanska ambassaden, och naturligtvis kan jag inte kolla på en karta när folk ser mig, alternativt fråga om vägen. För att inte tala om att hala upp en kamera! I Jönköping hade jag aldrig samma problem, eftersom jag hittar så väl som mitt (ytterst begränsade) lokalsinne tillåter – att turista i sin hemstad är mer okej.

Men inte här. Inte än. Jag hittar inte bra nog att inte bli tagen för turist (en kompis som bott här i över ett år blev turisttrakasserad av en galen tant på ett kafé. Det kan iochförsig ha att göra med att hon satt på Seattle’s Best, dit ingen vettig seattleite går, eftersom de har jävligt äckligt skitkaffe) och jag skulle gärna ta fina kort, men min cred! Min cred!

Men. Igår var makens mor och artonåriga syster här, då nämda syster är och tittar på olika college. De ville se Space Needle. Space Needle är, för er som inte orkar klicka, ett typ tvåhundra meter högt ufoliknande torn som alla turister av någon anleding åker upp i. Nå, svärmor ville upp, och när hon hörde att varken jag eller maken varit uppe, trots fyra år i området, skulle vi prompt upp, vi med. Hon betalade som tur var, och sen sprang de omkring och tog kort medan jag och maken frös, så vi gick in och försökte få tag på vettigt kaffe. I hissen upp frågade den lätt speedade guiden om det var första gången jag var där, men hon fick bara ett lätt ansträngt leende till svar.

Men alltså. Okej utsikt. Dyrt kaffe. Kallt. Stort, runt torn. Japanska turister. Varför?

Jaja. Nu kan jag åtminstone säga att jag varit där om någon frågar.

Pojkfröken länkade till en underbar intervju med Tiina Rosenberg

Å, jag älskar Tiina, hon är bäst. Jag övervägde nästan att stanna i hatade Lund när hon tog över på genus (det gjorde jag som väl var inte, men jag gick på varenda allmän föreläsning hon höll hela våren och rodnade som en annan fangirl. Fan vad bra hon föreläser, förresten. )

Tina säger, uppgivet “Har folk inte ens läst Det andra könet av Simone de Beauvoir? Har de läst Kollontaj, har de läst Goldman, har de läst feministiska klassiker överhuvudtaget?” Men Tiina, det är ju det de inte har! Folk är inte informerade, folk vill inte vara informerade. Folk tror på Expressen. Folk är till största delen varken lika intelligenta, utbildade eller intresserade som du, och de bryr sig inte, de vill att allting ska vara samma samma samma, för det är otäckt när reglerna ändras. Folk är rädda, och de vill inte fatta. Så lyder min diagnos.

Jag älskar Tiina för att hon inte ålägger sig själv diplomatisk censur, eller, om hon gör det, att tröskeln är förhållandesvis låg. Hon säger vad hon tycker, men inte bara sådär, utan välformulerat, koncentrerat till en spark i arslet på borgarna. Fast inte direkt the makings of a great politician.

“Men jag lärde mig någonting som jag i och för sig visste på förhand – att man ska hålla sig till sina egna kretsar. Man ska hålla sig till de människor som man litar på och som man uppskattar och som uppskattar en.”

I love Tiina.

(snart ska jag prata om Erin, som också är min idol, på ett helt annat och precis samma sätt)

Idag blir det mycket uppdatering. Först The Ark. Åååå, jag tycker om The Ark. Ohämmad glamourporr som inte tar sig själv på allvar, inte världens bästa engelska (KJ, min favvo bland amerikanska the Ark converts: “My favourite part of Disease is when he pronounces it wrong, and it sounds like he’s saying “the dizzies”. Yeah, I have the dizzies too, I’ve been twirling for hours!”)  men å vilken energi. Finns det bättre låttitlar än Absolutely no Decorum? Kärlek.

Ola säger “had vi inte vunnit had det varit fiasko“. Och det kan man hålla med om.

Men de nya låtarna finns inte på iTunes. Så kan jag (moraliskt) rättfärdiga olaglig nedladdling tills nästa album kommer? Hmm?

Jaha. så var det nästan fixat klart då. Jag ska fortfarande justera formulären och se över organisationen och utseendet på menyn, men annars är det här min nya layout. Japp.

När jag gör layouter som organiseras runt .php, som bloggar, brukar jag börja med någon annans stylesheet, och sen ändra relevanta detaljer som storlek, bilder, färger, fonts och dekorationer. Det är oftast enklare så, mest eftersom jag är en jävligt otålig själ som vill se resultat med en gång.  Med aldrig mer: fan vad oorganiserade stylesheets folk gör, tillochmed de som går och vinner tävlingar. Ja jävlar.

Nu blir det snart svärmor och svägerska och stressa omkring och visa dem allt på en halv dag.

Sen vi pratade sist har jag…

…Duschat. Jag hatar att duscha. Alldeles för mycket jobb (av med kläder, in i duschen, ut ur duschen, sätta igång fläkten, tillbaka in i duschen, tvätta kroppen, tvätta håret, balsam, ut ur duschen, torka sig, på med fuktcreme, deo, torka spegel, torka håret, på med kläder…)

… tagit mig ut i vädret. Det gjorde ingen glad, regn och rusk och fem grader. I måndags och tisdags var det sjutton, vart tog de vägen? Hatade vädret VÄLDIGT mycket idag. Mitt paraply dog c:a tretton ggr.

… fått i mig cheesecake och moccha med vit choklad. Provsmakat deg. Pussat på maken samt stämplat 125 lappar med dagens datum.

… vandrat planlöst utmed Ballard Avenue på jakt efter shoppingterapi.

… inhandlat en st. Buddha och ett par små små örhängen i silver, med pluppar på baksidan.

… tagit kort

… blivit designinspirerad

… misslyckats med att hitta en ram

… kommit hem och hittat ett paket till Lucas, som visat sig vara en tre månader försenad födelsedagspresent till mig. Fragile Things! Glad tätortstimotej.

… steriliserat en synål och fixat det faktum att baksidan på mitt hål i höger öra vuxit ihop (sluta se så äcklade ut, det var inte ens¹ en millimeter.) Satt i nya öronhängen (inköpta specifikt för detta ändamål.)

… ätit en morot pga cheesecake och det faktum att det blir pizza och glass till middag för att undvika ilskeåterfall.

… fortfarande inte hört nåt från KJ.

Fixar med layouten. Förlåt om det är fult just nu.

/ the management