Åsa skrev om klassträffar, och sånt vill man inte vara med om om man är jag, men när jag springer in i en blogg tillhörande en klasskompis från gymnasiet som jag verkligen gillade, då blir jag glad. Gladkaka? :)

(Nu tittar maken lite trött på mig. Jag och min blogg, la la la. Etc.)

Men! Det var inte det vi skulle prata om idag. Vi skulle bli inspirerade av Åsiktstorped-Micke istället, och prata gångstilar. Alla går olika, det vet vi, och jag går speciellt fult, men det var inte temat, det heller. Det handlar om Jönköping.

En sak vi ofta lade märke till där och då var att en viss sorts killar – jag vet riktigt hur jag ska klassificera dem, men spänntyper helt enkelt, gick omkring och såg ut som om de bar omkring på en tyngre, otymplig apparat. Svags bakåtlutad, bredbent fast med fötterna ihop, armarna böjda… Inte bara killar förresten, teaterläraren på gymnasiet fick en gång säga till en klasskompis till mig att hon inte kunde gå “som om du bar på en teve.” En annan gång höll en polares bekant på att åka på stryk då han i onyktert tillstånd ropade till en lika överförfriskad typ någon i stil med ” Öh, sätt ner kylskåpet!”

Okej. Men finns det här på andra ställen? Jag märkte det aldrig i Lund, men Lund var så jävla fullt av brats, och spänntyper läser väl inte vid universitetet? De får jobb på Manpower eller blir elektriker. Här i USA har jag sett typen, men inte gångstilen. Finns den där du bor? Är det en svensk håla-företeelse? En svensk spänn-företeelse? Eller bara Jkpg? Tål att undersökas.

Folk som inte kan använda stora bokstäver i namn och i början av meningar. Grammatik finns av en anledning, kids.

Folk som använder . Inte bara förstör det hela sidans semantik, det är fruktansvärt fult.

Beep.

Anna wtf! Klockan är inte ens två, och jag har redan städat hela lägenheten, tvättat, och skrivit en handlalista.

Hade en mkt intressant konversation med grannen i förrgår (om jag inte nämnt det innan, kan jag upplysa om att vår lägenhet är en av två i ett hus.) Vi har mycket trevliga grannar; de är inte högjludda, snor inte våran post, plockar ut vår soptunna på söndagskvällarna om vi glömt, o.s.v. Iallfall pratade jag med Grannen J (som inte ska förväxlas med JI, JII eller JIII) angående en tvättlina. Jag hade precis sett en utomhustorkställning (torkvinda) som inte var alltför dyr:

Grannen J: Men var skulle den stå?
Jag: Här ute, i trädgården.
Grannen J: Men alltså, pajar det inte gräsmattan? Får vi det?
Jag: Nej, den står på ett ben, kanske två och en halv tum i diameter. Det är ingen fara.
Grannen J: Jag förstår inte hur den ser ut.
Jag: Det är ett ben, och så fyra armar som går ut, och mellan armarna går en torklina liksom i en spiral.
Grannen J: Jag fattar inte riktigt… men jag har aldrig lufttorkat tvätt innan… Hur långt tid tar det?

Jag var nästan tvungen att gapa lite där. För en sån som jag, som inte torktumlare alls förren jag flyttade hemifrån (“onödig, får inte plats och drar för mycket el” sa min ömma moder) är det helt otroligt att han aldrig hängtorkat kläder. Någonsin. Och han är i trettioårsåldern. Visserligen kommer de från Georgia, men iallafall. Han hade även åsikter om utsikten, vilket verkar vara big deal här, av någon anledning; där jag och KJ bodde för några år sedan fick man inte ha kläder av någon form hängande på balkongen. I ärlighetens namn skiter jag i deras utsikt (de har ett litet fönster år det hållet och många fönster åt alla andra håll) om jag kan spara el, så torkvind blir det. Fast igår var det en lapp på dörren: han var forfarande orolig över hur det kommer att se ut, och tycker vi borde ringa hyresvärden och kolla. Suck.

Aaaaaaaaah.

Räknade just antalet pers på svärmoderns föreslagna inbjudningslista till familjebrölllopsfesten i juli. Sjuttioen pers! 71! Herrejävlar. Men mina fyra, plus oss och makens familj, blir det nästan nittio pers.

INTE!

Hon får snällt plocka bort c:a trettio (eller femtio? Snälla?) tack. En farmors kusin han aldrig träffat? En person han inte ens vet vem det är? Nej nej nej. Inte. Jag vägrar. I morgon dag. Lyckligtvis är jag jävligt bra på att vägra, så det kommer lösa sig. Fast jag skulle helst föredra under tjugo iallafall. Det blir dock inte fallet, ety svärmodern tar chansen att träffa släkten. Suck.

Mitt vänsta bröst är i vägen. Jag vet hur det hände, men så är fallet. Jag gissar på dum behå, men å andra sidan var det likadant i morse (utan.)

Bytte bh. Vej ej riktigt om det hjälpte. Jävlar skit, det är ju inte som om det flyttat precis.

Harumphf.

Ms Keep Your Distance listade vad hon har pluggat genom åren, och då tänkte jag att jag kunde göra likadant. Iochförsig har jag varit på en rak linje mot en examen i filosofi och genus (jag har en motsvarande fil kand, men hoppade av min magisteruppsats p.g.a en massa överjävliga anledningar, som jag kommer berätta om vid ett senare tillfälle), men det blev en massa annat också för att fylla ut poängen.

Filosifi (så klart)
Genus / Kvinnoforskning (PLU skilde inte mellan de två, jag menar personligen att det är en jävla skillnad mellan t.ex. Gender in anthropological research/Women and men in world cultures (genus, så klart) och Scandinavian women writers (revisionistiskt kvinnoforskning)
Antropologi (social, intro till biologisk, och arkeologiskt teori (i USA klassas arkeologi under antro))
Religionsvetenskap
Creative Writing
Political Science (statsvetenskap?)
Lingvistik
Etnologi

Det mesta där uppe, förutom genuset, filosofin och antron, är småkurser, fyra poäng var. Antro var något jag var förvånansvärt förtjust i, jag ogillar människor men är svag för kulturstudier. Biologisk antropologi är dessutom härligt naurvetarnördigt på ett för mig helt hanterbart sätt (+ crush på föreläsaren.)

Writing och religion var särskilt patetiska, writing var obligatorisk för internationella studenter, och vi satt fyra skandinaver med ett gäng koreaner och japaner som förökte knåpa ihop fullständiga meningar. Lärde mig dock vad en massa grammatik hette på engelska (glömde lika snabbt.) Religion var också väldigt basic, men intressant. Och jag var bara nitton.

PolSci… 4p igen, underbar walesisk professor, dåliga resultat. Det var enkelt, så jag glömde plugga. Internationella relationer, etc. Men jag kan grunderna nu, det känns skönt när dumma amerikaner kommer med felaktigheter har jag mitt gyllene statsvetenskapliga svärd och kan… peta lite på dem eller nåt.

Lingvistik var väldigt kul, men kursen var så fruktansvärt långsamt upplagd (mest lärarstudenter, därför? Och jag är inte elak, de flesta är puckade, jag har anekdotiska bevis ;)¹ ) att jag kunde ha lärt mig dubbelt så mycket om vi bara jobbat på lite. Det mesta glömt.

Etnologi läste jag 20 p av när jag hoppat av praktisk filosofi i Lund (jävla analytiker- jag lovar att skriva mer) och det var förvånansvärt intressant (kulturstudier igen.) Dessutom lärde jag mig, och knöt ihop min tidigare kunskap, mer än jag trodde en A-kurs kunde låta en göra. Mer om det senare, det med.

Är jag sen eller är jag sen?

Hon får heta Metallica! Yay!

(tidigare inlägg: Namnidioti på högsta nivå, Look at them weirdos, Mer om namn och konformitet )

Ugh. Jag betalade just 25 dollar för att ett brev till Skattemyndigheten i Jönköping skulle komma fram två till tre dagar tidigare. Saken är nämligen den att dumma dumma jag har skjutit upp att anmäla vigsel till svenska staten. Sen januari. Nu vill amerikanerna ha ytterligare ett personbevis från mig, och skulle det stå fel civilstånd…

Fråga: varför tar det, enligt damen på folkbokföringens telefon, (jo, jag satt uppe halva natten och ringde skatteverket) fjorton dagar att registrera en vigsel som skett utomlands? Från typ Japan förstår jag, men ska det ta två veckor att fatta ett vigselbevis på engelska? Paniiik!

Skit etc. Nu ska jag städa, ty det är fredag.

Man kan ska säga nåt så här på torsdagskvällen. Man kanske ska bastardisera Arthur Dent-citat? It must be Thursday, I could never quite get the hang of Thursdays.

Jo. Måste komplettera mina uppehållstillståndspapper. Fan.

Och så vaknade jag efter tio timmars sömn med konstigt ont i sidorna. Inte vid magen, utan uppe runt bröskorgen. Jag kan inte lyfta armarna. Hur i helvete sträcker man sig i bröstkorgen? I sömnen?

Jag vill inte jobba på mitt frilansprojekt. Jag viillll iiinnteee. Så jag skjuter upp det tills i eftermiddag; hellre få lägenshetsmåsten ur världen medan maken är på jobbet. Jag hängde upp den nya spegeln idag, och städade ur en kartong som stått och väntat sen i december.  Jag har krossat porslin också, och nej, jag var inte arg, och inte heller dålig på att diska. Jag har utvecklat ett plötsligt intresse för mosaik, för vad är inte roligare än att paja saker och sen pussla ihop bitarna och limma med limpistol? Kom igen, något måste jag ju göra med min tid.

Åh just det. Jag köpte en tröja som var turkos igår. Ramlade du av stolen nu, A?