Till alla snälla tanter som jobbar i folkbokföringens telefonväxel: jag tycker om er.

Fast jag måste ringa igen på måndag. Suck.

(Samtidigt: Maken: Are you blogging? In Swedish? Does Swedish blogs have to have an umlaut in them? Blögs?)

Jaha. Nu råkade jag skicka ett manuellping till bloggportalen, så jag får väl lägga upp en inlägg, så de inte tror jag försöker fuska. Hrm.

Maken sitter och tittar på House. Jag sitter med hörlurar. Jag har, som jag berättat tidigare, problem med att kolla på House tillsammans med andra, speciellt som maken inte gillar när jag använder mute-knappen som skämskudde. Dessutom gillar jag inte säsong tre speciellt; för mycket komplikationer karaktärerna emellan, och Wilson har fult hår.

Vi var på shoppingrunda idag, skaffade lite nödvändigheter (tio kilo ris från underbara Cash&Carry, burkar till said ris, och till linserna) och ett TV-spel. Som inte jag spelar. Suck. Är det inte mitt fel att det bara finns två spel till PS2 som jag gillar? (Katamari Damacy och We ♥ Katamari.)

Alltså: jag spelar inte spelen som maken spelar. Jag gillar inte teven som maken gillar. Däremot kollar han på allting som jag gillar (eh. Två serier allt som allt, Bones och Numb3rs) och spelar att som jag gillar. Inte rättvist.

Fast med musik är det tvärtom. Och en jävla tur är väl det.

ETA: Och ost! Svensk ost! Nästan allt annat < Skandinaviska butiken