Idag ska vi prata on Neil Gaiman. Ni måste nämligen läsa Neil Gaiman.

Men nej, säger folk. Inte han, han skriver sånt som jobbiga gothungar läser, det är inte min grej.

Mööööp*

Och visst, gotherna gillar Sandman, och Sandman gjorde Gaiman välkänd (indo: The Sandman är en serie grafiska romaner eller “serieböcker” med modern mytologisk handling av den mörkare sorten, utgivna av DC comics), men han har skrivit så mycket mer: romaner och noveller, dikter och barnböcker, filmmanus och en biografi över Douglas Adams. Och ja, han har en speciellt stil, när man läser Gaiman vet man aldrig riktigt vad som är verklighet och fantasi, och det spelar egentligen ingen roll, för båda bär lika mycket vikt i det stora hela. Han är dessutom inte den sortens författare som hittade EN vinnande historia och skrev den om och om igen: varje ny Gaimanbok är en helt ny resa.

Min personliga favorit är American Gods (utgiven på svenska som Amerikanska gudar, men läs den på engelska för att göra den rättvisa) om USA, om gudar som folk tog med sig dit men inte tror på länge, och om Shadow som saknar riktning och glöd men träffar en man som kallar sig Wednesday på ett flygplan någonstans över mellanvästern. Neverwhere är en helt annan sorts historia om en kontorsarbetare i London som tar hand om en skadad hemlös flicka; sedan rasar hela hans verklighet. Coraline är en barnskräckis som roar nioåringar och skrämmer vettet ur vuxna. Fragile Things och Smoke and Mirrors är samlingar av noveller och dikter, många av dem prisbelönade. Anansi Boys anknyter löst till mytologin i American Gods, men är (ytterliggare) en helt annan historia om hur otroligt pinsamt livet kan bli om man är Fat Charlie, och ens pappa råkar vara tricksterguden Anansi. The Day I Swapped My Dad For Two Goldish är en söt men ganska konventionell barnbok. Ytterligare en barnbok, som blev teater i London förra året, är den mer intressanta The Wolves in the Walls. Good Omens är skriven tillsammans med Terry Pratchett är och en helt hysterisk skildrig av ett Armageddon där saker blev lite fel, antkrist blev förväxlad på BB, och ängels Aziraphale och demonen Crowley vill inte att någon värld ska gå under alls, de gillar mänskligheten (den har kallars “en blanding av Paradise Lost och Liftarens guide till galaxen”.)

Gaiman har förresten inte bara böcker på sitt samvete, för ett par år sedan skrev han tillsammans med Dave McKean (som illustrerat många av hans böcker) manuset till filmen Mirrormask, som inte gick upp stort i Sverige, men som hade paraleller till både Alice i Underlandet och Labyrinth. I sommar kommer Stardust ut i USA, den var först en bok, en slags gammaldags saga, som blivit film med bl.a. Claire Danes, Robert DeNiro och Michelle Pheiffer.

Knappast en allomfattande lista, men poängen är att alla kan hitta något av Gaiman som de gillar. Dessutom är han bara på allt han skriver; både handling, karaktärer och dialog imponerar. Han är född och uppvuxen i Storbrittanien men har bott stora delar av sitt liv i USA, och klarar av skildringar av båda miljöerna galant.

Summering: Gaiman är bäst. Han är desstom googles första hit på “neil” och har en underbar blogg. Så upp från stolen nu, ut med er och skaffa semesterläsning.

—

*= felljud