Jag tänkte att jag skulle passa på att tala om att jag lever. Huvudet tjockt av snor och annat slajmigt, intressant hostningar javisst. Men lever gör jag.
Det var kanske lite mitt eget fel, men vad ska man göra? Köpa ansiktsmask när folk hostar rätt ut på bussen? I vilket fall var jag och lyfte i torsdags, trots att det killade i halsen, och i fredags fick jag stå och vänta på bussen i trekvart i regnet, så det var kanske inte så konstigt att jag vaknade med trettionio i feber dagen efter.
Lördagen tillbringades alltså i horisontalläge och med flussrädsla. Söndagen började feberfritt, men runt middagstid var jag uppe i trettioåtta igen. Jag jobbade hemifrån idag, med rinnande täppt näsa och huvudvärk men väldigt låg alternativ ingen feber. I morgon ska jag till jobbet igen, förhoppningsvis utan att smitta ner alla andra.
—
Jag är inte riktigt säker på hur det blev att jag alltid blir helt utslagen av vanliga förkylningar – så har det varit sedan jag var runt nitton. Flera dagars feber osv., både i Sverige och USA. Vadan detta? Mamma sjuksköterskan har ingen svar.
