JAMEN JÄVLA ATKINSIDIOTER! TA ER JÄVLA BACON OCH STICK TILL MARS, JAG ACCEPTERAR INTE ERA DUMMA JÄVLA ARSLEN PÅ MIN PLANET.

Innan vi börjar ska jag kanske klargöra att jag inte missat FRA-debatten, har bara inget eget att tillägga. Samt har varit för upptagen med jobbet för att blogga.  Nå.

—

Jag tillhör den lilla skaran människor som fortfarande gillar Alanis. Faktiskt. Det vara bara för några månader sedan som jag kom mig för att lyssna på den akustistiska versionen av 1996-albumet Jagged Little Pill (den kom ut 2005) och var helt sålt. Det jag har svårast för med hennes musik är nämligen skramlet -på rätt (fel) humör ger det mig en stickande huvudvärk vare sig jag gillar texten och melodin eller ej.

Så. Flavors of Entanglement. Bra?

Nej.

Nio av elva låtar bäddas in i en kompakt skrammelmatta ("det låter himla irriterande härifrån," säger maken när jag sitter med hörlurar) som i de flesta fall känns helt omotiverat och get ett överproducerat intryck från första början. Då hjälper det inte att den småflummigt kvasi-new-age-indiska känslan från tidigare album (tänk Utopia fr. Under Rug Swept) överdrivits till ett tema; antingen reparerar sig Alanis från ett spruckit förhållande eller så leker hon världsmedborgare, och det blir vare sig privat eller allmängiltigt, bara klyschigt. In Praise of the Vulnerable Man är närmast outhärdlig, likaså Versions of Violence. Ska jag välja ett spår jag gillar får det bli Incomplete, en mer avskalad låt som faktiskt verkar leka lite med alla de mysiga fluffiga andliga ideal skivan kryddas med. "One day I will be faith-filled / I’ll be trusting and spacious, authentic and grounded and whole." 

Eller kanske inte. Suck.

Hur man lagar världens bästa fredag:

Ta åtta timmar tråkigt jobb, dra ifrån tre kvart och hinn med ett tåg. Gå vilse mellan King Street Station och Pioneer Square (bara jag kan det!), bli salongsberusad och ät underbara grönsaksrullar tillsammans med vänner, drick dagens andra kaffe och nyktra till på bussen hem. Blanda i upptäckten att maken redan startat tvätten och diskat innan han stack på konsert.
Tillsätt tre timmars städning av lägenheten helt på egen hand (så mycket enklare än att samsas!), några maltesers, och somna med vetskapen att morgondagen innebär Ikeabesök.

MAI MEDELKLASSTILLVARO, LET ME SHOW YOU IT!