De första fr. alla, den andra från Ika.

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
Tio år sedan var det… 1998. Herregud, jag gick i högstadiet, men eftersom det var sommarlov satt jag nog mest i mitt rum i källaren och läste.

2. Vilka fem saker finns på att göra listan idag?
Jobba, diska (avklarade), träna, köpa schampo och juice, baka pizza.

3. Godis jag gillar:
Lösgodis! Choklad. Naturchoklad med kokos. Citronkola.

4. Vad skulle jag göra om jag blev miljardär?
Köpa fin stor lägenhet, spara, skänka till välgörenhetsorganisationer, eh. Det vanliga. Anställa kockar!

5. Städer/orter som jag bott i? Tenhult, Jököping, Tacoma, Bjärred, Seattle

Kulturfyran

1. Hur skaffar du de flesta av de böcker du läser? Köper eller lånar? Köper inbundna böcker eller pocket?
Få se nu… lån, köp fr. lokal andrahandsbokhandel, köp fr. internetbokhandel, i en del fall även Borders.

2. Hur ofta går du på bibliotek?
Numera vandrar jag sällan omkring - Ballard lokalbibliotek är USELT organiserat och har inget iallafall; the Dewey Decimal System är helt kontraintuitivt osv. Däremot söker jag och bestället från Seattle Public Librarys sortiment och hämtar - fyra-fem böcker i månaden, skulle jag tro.

3. På bibliotek finns ju ofta nuförtiden datorer att sätta sig vid och surfa och filmer att hyra också och en tidningshörna. Där brukar också arrangeras konstutställningar. Utnyttjar du bibliotek till något mer än låna böcker?
Nej. Jag brukade sitta på Lunds Folkbibliotek (och Jkpgs Stadsbibliotek) och läsa tidningar/tidskrifter, men som sagt, Ballards bibliotek suger arsle.

4. Och ja: vilken bok läser du just nu?
Foucaults Övervakning och straff. Eget ex.

Idag får både Finland och Italien mig att vilja börja gråta.

Citat us DN, den senare artikeln:

Marco Rossi, servitör på ett kafé i Rom, tycker ändå att det vore rätt att registrera romernas fingeravtryck, i syfte att bekämpa brott. Det innebär inte att han är rasist, säger han till Reuters.

- Rasism är när man eldar ut dem från deras läger.

Fy fan, jävla mänsklighet, jag hatar er. Allihopa.

…är åtminstone jag intresserad av. Och då antar jag, i min fåfänga, att ni är det med.

Nubbe i Seattle Weekly - "Sweden’s greatest gift to humankind".

 (och snart blir det nog mer, för H&M öppnar tre butiker i augusti.)

Nu har dett gått över en månad, sä det kanske är dags att publicera svaren och påbörja rond 2?

Fråga ett, eller inte riktig: jag lovade att berätta hur jag hamnade i USA.

Svar: Redan när jag började gymnasiet hade jag en samling internettkompisar via StarWarsChicks; en del av oss har ramlat bort sen dess, men en kärngrupp finns kvar, även om bara Debbie har en blogg. De flesta i grupen var amerikaner, även om vi hade lite folk i skandinavien, Storbrittanien och Italien med. Det blev naturligtvis att vi pratade om en massa annat än science fiction, och när jag efter Världens Sämsta Teaterlärare i tvåan bestämde mig för att byta mål i livet snackade de flesta av internetvännerna om college. Det, tänkte jag, skulle man kanske prova. Jag ville desperat bort, och varken Lund eller Uppsala verkade tillräckligt långt bort, så jag tog kontakt med syon, som gav mig en massa broschyrer. Via en organisation som hjälpte mig med pappersarbete och visum hamnade jag till slut på Pacific Lutheran University i Tacoma år 2002, och där fastnade jag för en Lucas, för en massa vänner, för norra stillhavskusten och för Rainier tornande vid horisonten. Alltså kom jag tillbaka så snart juridiken tillät.

Fråga: Marianne undrar varför jag flyttade till Seattle.

Svar: för att alla jag känner flyttade hit, och för att det är mindre sunkigt än Tacoma. Och för att maken blev helt kär i Fremonts Solstice Parade.

Fråga: Fr. Cynthia: är det svårt att få jobb i Seattle som svensk med statsvetarexamen och lite arbetserfarenhet?

Svar: Generellt räknas det som svårt att få jobb i Seattle jämfört med andra delar av USA, men jag ser fortfarande det som att det är ett bättre läge än jag upplevt  i Sverige. Jag vet inte hur det ser ut med utländskt examen, men jag har svårt att tro att det skulle försvåra särkilt mycket - bara jämför med motsvarande amerikans examen (BA/MA) och var detaljerad i beskrivningarna av tidigare erfarenhet.
Seattle har en hel del non-profits som jag antar har använding for folk med examen i PolSci/Public Policy, kolla idealist.org… annars vet jag inte riktigt.

Fråga: vad jobbade du med i Sverige innan du flyttade? Och har du bott utomlands förut? -Petra H.

Svar: Jag har aldrig jobbat "på riktigt" i Sverige. Jag har sommarjobbat och deltidsjobbat som vårdbiträde och personlig assistent ett par år, men det är allt. Här är jag som jag kanske nämnt webbutveckare (front-end), fast det har inte heller ngt med min utbildning att göra. Jag bara ramlade in.

Fråga: Jag tänkte fråga hur gammal du är? - Anne

Svar: Tjugofyra.

Nästa! Samma regler som sist: Fråga mig vad som helst. 

Jag lovar att svara, kanske inte helt sanningsenligt om ni blir för snokiga, men svara kommer jag. Kommentera eller maila till sianna (snabel-a) onomatopoetry (punkt) com.

Det är äntligen varmt, och eftersom jag inte orkar lida och svettas som en gris under lunchen och på vägen hem bestämde jag mig för att ha på mig en sommarklänning till jobbet. Så många klänningar har jag nu inte, så jag frågar maken om han tycker mitt klädval är okej. Jo, svarar han, varför skulle det inte vara det? Tja, klarröd klänning med vid kjol och knytnacke kanske inte passar helt bland nördpojkarna på jobbet, ens med grå cardigan över inomhus, men det gör å andra sidan inga andra av mina kläder heller, så det får vara.

Väl på jobbet inser jag att klänningen kanske ligger lite over standardnivån. Västkusamerikaner är dock väldigt snälla och artiga människor, så jag får bara komplimanger: de gillar min klänning, min klänning är jättefin. Det är då Andrzej, som europé han är, som får ta ned mig på jorden. Han ger mig en blick, höjer på ena ögonbrynet, och frågar om jag ska på fest.

Idag på bussen satt det en man mittemot mig och läste Och världen skälvde. Helt oironiskt satt han där, uppslukad av boken och med fundersam min, och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Hade han försökt gömma boken, eller kanske fnissat till någon gång ibland, hade det hela varit lättare att förstå, men nej. Han satt där, med sina konstymbyxor, skjorta, slips och ryggsäck, läsandes världens kanske uslaste "mästerverk", som han för övrigt borde klarat av i college.

Fånigt skägg hade man med, förresten. Det liknade mest en hitlermuchstach som halkat ner under underläppen.

Oh, the humanity.

Det är svårt att "vara" "kvinna".

Faktiskt. Det är säkert inte lätt att "vara" "man" heller, det vet jag ingen egen erfarenhet av, men att göra kvinnlighet är fan ingen semester. Man lär sig så klart så länge man lever, men det hjälper att att jag missat de första tonårsläroåren genom att totalvägra ögonskugga, ha på mig trasiga jeans och läsa de Beauvoir (på svenska, den gången) iställlet för att bläddra i VR, fullfnissa tretton stycken i ett liter badrum, och knulla musiker. Jag kan inte normalisera jobbiga grejer, de förblir jobbiga, men eftersom de blir mer och mer jävla obligatoriska ju äldre jag blir är precis lika jobbigt att låta bli.

Det är jobbigt att gå upp en halvtimme innan maken, fast våra bussar går samtidigt, för att ha okej hår. Det är jobbigt att raka/vaxa/eppilera benen/bikinilnjen/under armarna. Det är jävligt jobbigt att duscha hela tiden (mer ett krav i USA, tror jag*), jobbigt att fila fötterna, att hitta en bh som passar, att måla naglarna och fixa till smiket trettiotusen (läs två) gånger under dagen, och det är asjobbigt att gå i klackar. Just klackar skiter jag i, tillika kroppshåret (oftast) men när jag sitter på cykeln på gymmet och Wired eller MacWorld inte finns att få tag i blir jag alldeles chockad över hur normaliserat det skitjobbiga verkar vara för så många. Så många tidningar som upprepar samma saker om samma ögonskuggor och fotfilar och fucking jävla artontimmarsmascara. Det upphör aldrig att förväna mig att folk inte blir trötta och ifrågasätter det nödvändiga i allt detta pillande.

Folk som inte idkar feminism (= dumma jävlar) brukar säga a) att kvinnlighet är natuuuuurligt och b) att hänvisa till patriarkat innebär att man omyndigförklarar biokvinnor. De verkar inte ha tänkt på hur fucking jävla jobbigt det är att kleta på foundation varje dag, eller att den enda anledningen till jag inte är diktator över hela planeten ännu är att jag är upptaken med att hitta den perfekta, kluddfria, mascaran.

Sen kan man bli med barn också; jag undrar ibland hur mycket av åttans sexualkunskapsskrämseltaktik funkade på andra elever. Själv var jag nyligen paranoid och fick igenom ett antal gravtest när mensjäveln var fyra dagar sen, trots att jag aldrig har haft oskyddat KIFsex i hela mitt liv. Tänk om. Bättre att vara säker, bättra att oroa sig utan anledning, astt ha ont i magen halva tiden, det är så komplicerat med abort här, så dyrt och gynekologer gör så ont.

Det är jobbigt att "vara" "kvinna". Mer om skorna en annan gång, nu ska jag till Montana.

—

* Jag skulle nog bli socialt utstött om folk t.ex. på mitt jobb fick reda på att jag bara duschar varannan dag. Att inte duscha varje morgon? Omhmigod, B.O.!