Idag på bussen satt det en man mittemot mig och läste Och världen skälvde. Helt oironiskt satt han där, uppslukad av boken och med fundersam min, och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Hade han försökt gömma boken, eller kanske fnissat till någon gång ibland, hade det hela varit lättare att förstå, men nej. Han satt där, med sina konstymbyxor, skjorta, slips och ryggsäck, läsandes världens kanske uslaste "mästerverk", som han för övrigt borde klarat av i college.
Fånigt skägg hade man med, förresten. Det liknade mest en hitlermuchstach som halkat ner under underläppen.
Oh, the humanity.
