Nu får det fan vara nog med Twilighthysterin.
Nej, det är inte riktiga vampyrböcker, det är ungdomkärleksdravel i vampyrkläder. Nej, det är inte okej att ha en sk. hjältinna utan personlighet och utan mål än att vara med sin odöda pojkvän. Nej, själva iden med magiska-själsfränder-bondade-för-(det-eviga-vampyr)livet är inte romantiskt, det är otäckt. Nej, det är inte okej att missbruka ordet sparkly. Det är inte okej att låta tonårstjejer tro att kärlek ska se ut så. Det är inte okej.
Men allra mest är det inte okej att jämföra med Buffy. Ingen kan på allvar nämna Stephanie Meyer och Joss Whedon i samma mening utan att antingen skratta eller spy, och det handlar inte, som många tror, på Bellas brist på övernaturliga förmågor. Det handlar om författarnas och huvudpersoners integritet. Joss vet att Buffy och Angel inte är bra för varandra; han vet och han vill visa oss varför. Buffy vet det också, även om hon protesterar, och till slut accepterar hon det, trots att hon vid det laget är en ganska djupt skadad invidid. Buffy har personlighet och integritet, hon har vänner och jobb och en syster att ta hand om. Joss har humor och svärta och smarts, och allt Meyer och Bella har är sparklies and djupa blickar i ögonen. SÅ SLUTA FÖR HELVETE MED ATT DRA PARALLELLER. DUMHUVUDEN.
Andra skriver bra om Twilight;
Ika
Minisinoo 1, 2
Summer’s Nook
The Constant Reader
Lena Kjersén-Edman (DN)
Och precis som med de jävla modebloggarna är man tydligen misogyn om man påpekar att böckerna är både helt jävla kass och direkt skadliga. En gång för alla: aktiviteter blir inte automatiskt feministiska bara för att kvinnor, eller ens många kvinnor, ägnar sig åt dem. Det gäller även läsande av värdelösa böcker.
Bra att du bloggade det här så slipper jag fullfölja mitt utkast till ungefär samma blogginlägg. :) Åh vad jag avskydde “Twilight.” Boken i sig är nästan värre än “debatten” där kontentan blir att det ju känns sådär självutplånande att vara kär och varför ska man inte få skriva om svimmande hjälplösa offer och skulpterade bröstmuskler? Förutom skiten med soulmates (min huvudsakliga spärr för mainstreamkärleksskildringar är att jag tror stenhårt på att kärlek är handlingar och val, inget man OMG ABSOLUT INTE kan kontrollera, det är bara idioter som vill fortsätta vara dörrmattor för as som låtsas att de är älskade trots överväldigande bevis på motsatsen för trots att han aldrig visar kärlek så KÄNNER han ju det, ofta samtidigt som han ignorerar behov) dog en bit av mig när jag läste baksidetexten på bok två: “There is one thing Bella Swan loves more than life itself – Edward Cullen.” WTF?! HUR är det Buffy-esque? HUR? Och är det något crybaby-Angel inte är så är det manipulerande och kontrollerande. Han är ganska irriterande och sjukt tråkig men Buffy/Angel hade aldrig funkat om Angel var det minsta lik Edward eftersom, som du skriver, Joss HAR IQ. Buffy skulle inte ens ha väntat på att den skimrande skulpterade vampyrjäveln hade blivit ond, det hade blivit Mr Pointy efter fem minuter där.
Men ja! Jag känner att jag kanske borde väntat längre med att posta med jag blev SÅ JÄVLA ARG på alla idioter som försvarar bokfan. Herregud.
Ang. Joss tror jag att många helt missade tanken med BtVS och bara ser tjej+vampyr=hott.
[...] Twiligt (jag tjatade här): Lena Kjersén-Edman svarar på all-läsning-är-bra-argumentet i [...]