11: English as a Global Language, by David Crystal
Okej. Bättre nu. Inte direkt samma snärtighet som i The Fight for English (och här försöker Crystal inte vara rolig), men småintressant - men det skulle vara så mycket mer intressant om han faktisk hade åsikter istället för att bara redovisa andras (ämnen omfattar bl.a. nya former av engelska, amerikansk och kanadensisk språkhistoria, och den amerikanska English Only-rörelsen.)

12: Mortal Engines (De vandrande städerna på svenska), av Philip Reeve
Alternativhistoria? Alternativscifi? Fantasy? Det tar ett tag att fundera ut hur sjutton man ska kategorisera den här historien, som utspelar sig i London, men inget London du eller jag skulle känna igen. Gott så. Jag gillar fartfylld ungdomssf, och Reeve har ett fantastiskt sinne för namn; luftkeppen Jenny Hanniver och The Thirteenth Floor Elevator är mina personliga favoriter.

13: Extras, av Scott Westerfield
Mer av samma sak som i Uglies, Pretties och Specials. Fast här är folk japanska. Eh. Och lever i någon slags live-Facebook en s.k. reputation economy. Inte ett dugg orginell, men jag gillar vad vi ser at Tally från de tidigare böckerna; det har gått några år och hon är inte tillnärmelsevis lika irriterande.

14: Biting the Wax Tadpole - Confessions of a Language Fanatic, av Elizabeth Little
Mycket mera kul än Crystal; lite mindre substans, typ som Fredrik Lindström fast nördigare och på engelska. Har man läst något poäng lingvistik lär man sig inget nytt, men fnissa får man iallafall.

15: Predator’s Gold (Förrädarens guld på svenska), av Philip Reeve
Inte illa. uppföljaren till Mortal Engines, och med samma grundhistoria; du måste ha läst ME om ska läsa PG, men inte tvärtom. Eller. Ni fattar. Den första boken är avslutad, men den här historien tar vid efterråt. Jag är inte superentusiastisk, men Reeve har ett mycket säkrare språk än i ettan, och första kapitlet var helt underbart skrivit.

16: The End of Mr Y, av Scarlett Thomas
ZOMG YOU GUYS! Ojojoj. Skitbra; det börjar som mainstream lit med akademiaporrande (alltså inte riktig porr, utan akademiaporr som Star Trek är rymdskeppsporr) och homeopati, efter hundra sidor blir det magisk realism, sen glider det över i en fenomenologiskt alternativvärldsfantasy. Med praktiska användande av överdrivet Derridaintresse! Jag älskade alltihop.

17: We Have Always Lived in the Castle, av Shirley Jackson
Spökigt utan spöken, i något slags obestämbart sydstatssextiotal, med en mycket konstig relation till verkligheten. Men bra!

18: Coraline, av Neil Gaiman
Ja, jag väntade så länge. Men jag visste ju redan att den var asbra. Och jag hade rätt.

19: The Silver Isle, av Katharine Kerr
Mer Kerr! Köpt en hel månad efter släpp, eftersom jag totalt missade att denkom ut. Såhär i backspegel skulle jag nog läst om boken innan, för jag hade lite svårt med namn och plarser (och Kerr har många, många.) Nog sagt om det: Deverry!  HAEN MARN! Kom igen, magiska flyttande öar som tar sig till medeltida skottland, hur kan ni inte gilla det? Och kärlek till Dallandra, som visserligen älskar sin lilla dotter, men inte blir sötsliskigt sentimental för det, utan längtar tills ungen blir lite större och kan föra ett ordentligt samtal. Mycket Dalla, och lite av den gamla sortens (m.a.o som Lovyan och Jill) kvinnliga karaktärer. Mm.

20: Infernal Machines, (Grön storm på svenska) av Philip Reeve
Trean i serien utspelar sig sjutton år senare, och utan att avslöja för mycket (det är ju meningar att ni ska läsa) kan jag säga att saker blev som man trodde, men att det kanske inte riktigt gick helt perfekt efter det… Huvudpersonen Wren är sexton och äventyrslysten (och irriterande) och gör precis vad Tom gjorde - ger sig iväg och hamnar i trubbel. Här finns även en föräldralös pojke vid namn Fishcake och den fantastiska Oenone Zero. Namnglädjen hålller i sig.