Nu har jag varit ute och gått i snön på isen, ety Seattle har det konstigaste vädret jag varit med om hittils.
Vi tar det från början: det snöar inte här. Eller rättare sagt, det snöar vanligtvis en-två ggr per vinter, någon timme i januari, och det vita smälter så snart det träffar backen, då det som kallast blir någon minusgrad. Vi är visserligen förhållandevis långt norrut, men med Still Havet på ena sidan och Kaskadbergen på den andra blir det mest mellan nollan och tio grader och regn på vintrarna. Men förra helgen drog ett lågtryck ner från Kanada, det snöade i lördags och våra julbordgäster klagade över kylan (själv sprang jag fram och tilllbaka mellan köket och bordet och märkte ingenting.) Sen smälte det mesta bort, men det fortsatte vara kallt – flera minusgrader, hela veckan. Jag hatar kyla. Eller som tjejen som tar bussen samtidigt som jag på mornarna sa “Vad är det här? Jag flyttade från Connecticut för att slippa den här skiten.” Eller Småland då.
I onsdags skulle snön komma, så jag jobbade hemifrån. 1990 hade Seattle ett snöoväder som kom helt oväntat runt lunchtid och orsakade kaos eftersom ingen kunde komma hem från jobbet. Barn fick övernatta i klassrum, vägar till sjukhus blockerades av övergivna bilar, och det timmar att ta sig någon mil. Därför hölls skolorna stängda i onsdags, men snön kom inte över själva Seattle (Fife/Ferderal Way i söder fick dock sin del, så jag är glad att jag inte åkte.) Den kom igår istället – över en stad som haft mellan tre och tio minusgrader i en vecka.
Snöfan ligger kvar. Now with added ice.
Det snöade hela dagen igår. Ta då med i beräkningen att a) Seattle består av kullar, b) Seattlelites har mycket lite erfarenhet av halkkörning och oftast inga vinterdäck c) t.o.m förberedda med grejer inlånade utifrån har de kanske en femtedel av antalet snöplogar och -skrapor mot en svensk stad. Allting stängde. Mitt gym stängde. Broarna till West Seattle (se karta) har inte varit farbara sedan igår morse. Och de dumma jävlarna till besserwissrar som kommenterar på artiklarna i Seattle PI klagar på att vi är mesar (“andra städer klarar snö utan problem” [de har snöplogar och bygger inte vägar som går i 45 grader på norrsidan av kullar] “varför kan folk inte kära bil ordentligt?” [för att det inte snöar här]. Det ligger alltså blankis på så pass stora vägar som Market Street/46th St., och en buss körde nästan av en bro ner på motorvägen, och idioterna tycket att ungarna borde till skolan/ att stadens ledning är inkompetenta.
Alltså: väder som vilket Jönköpingsvinterdag som helst, men utan sandade/skrapade gator. Skitkul.
På lördag ska det snö mera, med stormvindar det här gången. Vi får se om vi kommer till Montana till jul -vi skulle åka på tisdag med jag åker inte över Snoqualmie Pass i snöstorm, snökedjor eller ej (ej heller 4th of July Pass, MacDonald Pass, eller något av de andra bergspassen vi måste över för att komma till Helena. ) Visst, vi har vinterdäck, överlevnadsutrustning och vinterkörvana, men det finns fan gränser. Fruset regn plus storm är definitivt en.
