Det blir inget show&tell den här veckan – eller den här månaden. Innerst inne vet jag ju att det är precis som när jag som tjurig åttaåring inte ville vara med och hoppa Stockholm för att det var tråkigt; är jag inte med och leker nu får jag inte vara med och bestämma sedan. Men jag orkar faktiskt inte hålla på och tjafsa med vårbufferecept, det är svårt nog att blogga som det är. Bokblogg är lätt – men en blogg bestående av bokenkäter är liiiite tråkigt. Lite. Annars skriver jag mest när jag blir arg, och jag försöker undvika det. Försöker undvika antifeminister, trenddieter, homofober, kulturkonservativa, republikaner, myballard.coms kommentarer och allt annant som gör mig upprörd. Jag orkar inte. Mamma har problem med blodtrycket, ni vet. Elden, sa han, Lasse. Vart tog den vägen? Jag vet inte. Men jag orkar inte bli arg själv. Jag tror jag behöver en rörelse, men jag vet inte vilken. Jag vill tycka samma som någon. Jag saknar universitetet. Jag saknar Erin: hur orkar hon? Å ena sidan vill jag inte bli förpuppad och och medeklasslagomad, å andra sidan har mitt adrenalin lekt hela havet stormar… jämt. Jag har insett att folk inte lyssnar i nio fall av tio. Alla idioter är inte värda huvudvärken. Orkar inte bli arg (men blir som sagt det till slut iallafall, ibland kan det inte hjälpas.)
Börja boxas. Det är rörelse och klart avreagerande.
I övrigt känner jag igen mej mycket i det du skriver. Så då kan vi ju sitta här på var sin sida av jordklotet och sakna en rörelse att engagera oss i.