18: Ladies and Gentlemen, the Bible! Jonathan Goldstein
Jonathan Goldstein har ett program på Kanadensiska radion där han har neurotiska telefonsamtal med folk som låtsas vara hans helt genommysko bekanskapskrets, Wiretap. Mellan telefonsamtalen berättar han lika knepiga historier om sin familj (eller andras) eller vadsomhelst. Typ bibeln. Här är alltså hans neurotiska, komplicerat moderna bibelhjältar samlade: Eva som klagar på gud för att Adam är en sådan jubelidiot, Jonas bror som bara vill att Jona ska få ligga, och i slutet, en vinkning till Nya Testamentet, en Josef som måste förklara sin flickväns tillstånd för killarna på bygget. Väldigt roligt, väldigt lättläst och väldigt Goldstein.
19: Words and Rules, Steven Pinker
Bra. Lite mindre bra än The Stuff of Thought eftersom jag inte diggar verb jättemycket. Jag skummade nästan den här, och minns inte allt, men den hade en bra genomgång av Universal Grammar och rivaliserande teorier.
20: The Neil Gaiman Reader, red. Darrel Schweitzer
Ja och nej. Som alltid, verkar det som, ojämn. Kom igen, ge mig en jämn antologi. De flesta papper här funkade enligt formulan (Gaiman + Campell) vilket är intressant ett tag men inte upprepar arton gången. Och genuspappret var för kort.
21: Enchanted Hunters, Maria Tatar
Mkt bra! Jag kan inte riktigt kategorisera Enchanted Hunters, den hamnar mellan barnpsykologi, utvecklingsteori, litteraturhistoria och barnlitteratur. Lite berättarteknik med. Några av författarens personliga anekdoters. Lite idéhistoria (mmm, idéhistoria). Läs den om du någonsin älskat en enda bok.
22: The Stone Gods, Jeanette Winterson
Hon lurade mig igen, Winterson. Igen. The Stone Gods börjar någon helt annanstans, och endå på precis samma plats, som den startar. Det blir ganska konventionell scifi om en kvinna vid namn Billie och en robot vid namn Spike (eller så konventionell som Winterson blir; en explosion som skakar en planet får tre meningar, medan en konversation om kärlekens natur får två kapitel) och sen… tappar den bort sig själv och handlar lite om upptäcktsresande. Med mer historier (om folk som heter Billie) och sen blir det en helt annan scific. Om en Billie. Allting upprepar sig, och det ska det, och det blir väldigt vackert och sorgset, men bra. (Favoritdialog: Which dinosaurs?” “The usual ones.”)
23: Star Trek (XI), Alan Dean Foster
Eftersom bokversioner av filmer rent generellt brukar suga (jag avskyr att såga det här när det handlar om översättningar åt andra hållet, men: inte samma medium) blev jag förvänad över hur dålig den här inte var. Eftersom det är baserad på manuset finns det små skillnader (Amanda har en personlighet!) Det är klart att man hellre ska se filmen, men när man inte har råd med mer än tre gånger och är en kronisk sönderspelare (såsom jag då) så funkar boken alldeles utmärkt.
24: Verbivore’s Feast, Chrysti Smith
Nej.
Inte alls.
Hur ska man läsa den här boken? Inte som uppslagsverk (alldeles för sporadisk, kortfattar och urvalsfattig, dessutom finns etymonline.com), inte att för att läsas rätt igenom (astråkigt), och dessutom är det a) inte alltid korrekt, b) alldeles för besatt med att berätta samma c:a 5 grekiska myter, c) upprörande partisk (ordest abberation används för att beskriva masochism, och queerteori finns inte nämt på sidan om ordet queer trots att boken skrevs 2002 och det fanns gott om plats.) När jag kom till Z var jag rätt lack. Dasslit? Nätt och jämt.
