Lilla O igen,.

1. En Evergreen är en sång som är tidlös och ständigt aktuell. Vilka böcker skulle du kategorisera som evergreens?
Nublire Shakespeare igen, pjäser räknas med. Goethes Werther (här tolkar Hark! A Vagrant tyska emokids) Lille Prinsen. Det andra könet.

2. Vilka länder i Europa läser du flest böcker från? Finns det något land du aldrig läst en bok från?
Storbrittanien, och sen Sverige. Det finns nog många fler länder jag aldrig läst en bok från. På rak arm: Litauen, Polen, Österrike, Andorra, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Serbien… the list goes on. Jag är lite knepig med översättning – man vet aldrig vad man får om man inte håller sig till De Verkligt Klassiska Klassikerna, så det blir lite dåligt med de andra länderna med. Dessutom: ska jag läsa den svenska översättning, som jag förmodligen tar till mig lättare, eller den engelska som förmodligen kostat mer och beräknats till en större publik och därmed rent statisktiskt borde vara bättre?

3. Vilka är dina europeiska favoritförfattare?
Alla mina favoritförfattare (Gaiman, Winterson, Tanith Lee) är europeer (även om Gaiman bor i USA numera.) Men ickebrittiska… jag vet inte. Nä, se ovan.

4. Jag har just varit i Egypten. Berätta om en bok som har anknytning dit.
Alltså jag tog ju Anne Rices vampyrursprungshistoria redan i kapitel A. Men anknytning sa ni ju, så det får bli Dan Simmons Drood. Den utspelar sig  i Dickens London, men har en massa band till egyptiskt mytologi och mystik och grejer med nästan Lovecraftigt otäckt resultat. Skitbra till slut.

Trollhare skriver om stilrent=sterilt och för en gångs skull håller jag inte med. Jag tvingas dagligen utsättas för den Dåliga Amerikanska Smaken, i former såsom volanger på sängkanter, män som tror att man automatiskt är bög om man använder hårprodukter eller byxor som på en enda punkt nuddar kroppen, gröna diskbänkar och the horror of horrors heltäckningsmattan, så jag hejar på helvita väggar och fulfritt varje dag. Men i jul. I jul har vi varit på bondvischan med Hanjaglevermeds familj och jag vet inte vad. Min svärmor har ett ohejdat sinne för kitch – inte kulkitch, utan hon tycker verkligen det hon åstadkommer med torkade blommor, landskapsakvareller och gamla westernstövlar är Stämningskapande och Snyggt (till hennes försvar är det otroligt konsekvent. Hela huset går i bruna jordtoner och har western/jakttema) . Lägg till det en svärfar som stoppar upp döda djur som hobby, och ni börjar hitta rätt. Men det är inte klart än, nejnej. Julkitch på det. Till slut vet jag inte vart jag ska ta vägen.

Gästrum. Westernfiltar på westernställ och
barndomsbilder på Hjlm.

Stöveln!

Nedervåningen ska alltså se ut som en jakt-
stuga. Kamin, autentiska döda djur, snöskor
samt bokhylla av halv kanot. Hepp!

Nämnde jag att svärmor samlar på tallrikar?

Kviddevitt.

Julaftonskvällen var vi i kyrkan (jag vägrar egentligen, av respekt för de personer där som tror på allvar, men orka ta den fighten med svärföräldrar varannan jul. Hanjaglevermed sitter ju bara där som ett jävla mähä trots att han är uttalad ateist sedan sju år tillbaka, så det skulle vara jag som blev storskurken. Nöjer mig med att inte rabbla med i böner samt att sitta kvar i bänken under nattvarden.) och fick chansen att iakttaga de estetiskt rubbade sidorna av Helenas medelklass. Favoriterna är:

• “The Christmas Sweater”, vanligast på kvinnor över fyrtio. Stickad tröja med julmotiv, såsom t.ex. tomte, julstjärna (blomman), eller i ett fantastiskt fall, älg. Julälg.
• En annan variant: julvästen. Västkustamerikaner är de enda människorna på jorden som fortfarande har väst när det är kallt (armarna fryser de kanske inte om?), men det här är INOMHUSvästar som bärs över illasittande polotröjor. Quiltade eller i filt, ofta med applikationer; personlig favorit var diverse tomtmotiv samt en hel ljusstake på ryggen.
• Alla dessa män i illasittande khakibyxor (“reglerna här är att om det inte är blåjeans är det finbyxor” säger Hanjaglevermed) med omatchande bälten. Och cowboyboots.
• I Montana har personer av manskön cowboyhatt helt oironiskt. Samma sak med rutig flanellskjorta.

Så jag hoppas ni inte tar illa vid om jag sätter mig ner och drömmer om helvita rum med släta helvita väggar och tre helvita möbler. Kanske ett föremål på väggarna. Ett. Kanske. Inga saker. Inga saker alls. Bara rent vitt. Världens finaste.

Mera Bok- ABC från Lilla O. Emelie kör också, här är hennes D-svar.

1. Deckare säljer som smör inte bara i Sverige. Vem är din favortiförfattare i genren? Vem är din favoritperson i deckarvärlden?
Alltså nej. Nej. Jag lästa Agatha Christie när jag var tonåring och mammas Wallanderböcker något sommarlov under gymnasiet och ingen enda karaktär fastnade. Annars är och förblir min deckarkvot ouppfylld.

2. Jag är ingen storläsare av drama, men det händer. Främst var det under mina litteraturstudier som jag fick i mig en del. Vilken är din favoritpjäs? Har du läst eller sett den, eller kanske både och?
Innan vi börjar: drama ska ses. Punkt. Eller, kanske inte punkt utan parentes förutom av en del personer som råkar vara jätteintresserade slutparentes. Men jag vet inte hur många pers här jag träffat som tycker drama i allmänhet eller mest kanske Shakespeare är astråkigt eftersom de tvingades läsa Hamlet i High School. Men herrejävlar såklart. Sen är jag inte jättebäst på varken dramaläsande eller teaternärvaro trots estet- teatergymnasium. Mest för att jag blir trött, tror jag, och för att jag inte har tålamodet att sitta still så länge. Jag ser sällan filmer på bio numera, hellre hemma där jag kan skippa jobbiga eller tråkiga bitar, eller ta en paus och sticka eller internetta. Ingen koncentration alls, ni hör ju. Men. Jag var stor Shakespearenörd när jag var typ femton och jag tror nog att Mycket väsen för ingenting är min favorit. även att läsa. Men Shakespeare är ju typ det alla säger så strykt. Gillar mkt Communicating Doors av Alan Ayckbourn, den har tidresor och det är fan inte teaterpjäser nerlusade med vanligtvis.

3. D som i dumburk. Böcker blir inte sällan tv-serier. Vilken är din favoritserie med en litterär förlaga?
Dexter dyker upp spontant i huvudet. Men å andra sidan är bara säsong 1 baserat på den första boken, och efter att ha läst sammanfattningar av resten av böckerna what with demonkulter och grejer tycket jag bara är bra. Sen Kathy Reichs böcker om Temperance Brennan med, som Bones är lite löst baserade på. I det fallet gillar jag  TVn bättre med (de första 2.5 säsongerna iallafall.) Emily Dechanels Brennan = kärlek. Socialt klumpig, supersmart arrogant kärlek.

4. Det är redan december. Berätta om en bok som utspelar sig i december eller i alla fall på vintern.
Uhm… Jostein Gaarders Julmysteriet. Det är en barnbok egentligen, en kalenderbok med tjugofyra kapitel, om en nutida pojke i Oslo och en flicka från fyrtiotalet och ett gäng änglar och en magiskt julkalender. Mycket fin, trots att jag vanligtvis är allergiskt mot religiösa böcker, speciellt de som riktar sig till värnlösa barn. Men Julmysteriet är så stämningsfull och fin och lagom spännande och har historier i historier och allt.

Bara en tanke ang. Fis “Feminister har bättre sex” och den efterföljande shitstormen och man ska kunna ha alla sorters sex och relationer och relationer till sex och det finns inte bara en feministm och ja och ja och ja och nej såklart inte.

Men en sak bara:

Det personliga är fortfarande politiskt, det är därför politiken envisas med att ha det personliga att göra, och att säga att feminister ska få ja vilket sorts sex vi vill utan att ifrågasättas (såklart vi ska kunna) FRÅNTAR INGEN ANSVAR FÖR SINA EGNA HANDLINGAR I NÅGOT SAMMANHANG. Allra minst i relationer. PUNKT.

Jag minns, det måste ha varit när jag var arton eller kanske nitton, hur jag och herr Rickard satt i hans bil på väg ut i skogen till hans familjs stuga. Tidigare den dagen måste vi ha pratat om barn och vem som vill ha dem och inte (inte jag, tillexempel), för herr Rickard utbrast, helt apropå: “Det gör inget att du inte vill ha barn, för om du känner för det lite ibland kan du ju alltid låna [A*]s och mina.” Det var så fint sagt. Jag och fru A brukade prata om hur jag skulle vara deras barns konstiga låtsasmoster och grejer. Och sen igår morse ringde hon för att önska mig grattis en dag i efterskott samt meddela att de ska ha en bäbis i juni. Bäbis. Nybörjarmänniska**.

Just det här att A och Rickard skaffar barn nu är egentligen inte konstigt; de har varit gifta sen, oh, 2005? pluggat klart och haft heltidsjobb ett bra tag, och köpte hus förra året. Men samtidigt är det ju min A som varit min A sen vi var sexton och läste samma fantasyböcker och skrev konstiga uppsatser som nog konfunderade vår engelsklärare men gav oss MVG iallafall,  sov över och lyssnade på Savage Garden (hsssshh! berätta inte), prövade nyhedendom, sydde medeltidskläder och åt lösgodis från affären bredvid skolan tills vi mådde illa och nu ska hon alltså bli någons mamma. Och jag är på andra sidan havet och kan inte agera barnvakt eller konstig låtsasmoster. Jag har inte ens pratat med A på jättelänge; jag tror jag mailade när Rickard fyllde år i augusti. Jag har ett paket stående under uppbyggnad som hon skulle fått när hon fyllde tjugofem men som inte blev klart. Vi har inte varit skitbra på kontaktgrejen precis, och det är synd.

Men det är klart att jag är glad. Hon har ju alltid velat ha barn någon gång, hur konstig det än verkar ur min synvinkel. Och de kommer att bli världen bästa föräldrar. Men. Det var ju tänkt att jag skulle vara avlastningskompis. Jag tänkte bära tunga kassar och klättra på pallar och plocka upp saker från golvet när A inte kunde, och sen när plutten var född komma förbi och dammsuga och diska och fixa middag och tappa upp ett bad så att allt såntdär som verkar göra småbarnsföräldrar the living dead lite uthärdligare (bäbisvakt kan jag nog inte vara, inte för att jag inte gillar bäbisar, det gör jag, utan för att de inte gillar mig. Lägg världens snällaste spädbarn i min famn och ungen skriker som om hen drabbats av akutkolik). Men A och Rickard har flyttat tillbaka till staden vi växte upp i och jag har flyttat hit och ingen av oss några som helst planer att flytta på oss. Jag ska iochförsig till Sverige i vår, typ när hon är i sjunde månaden, så lite kanske jag kan bära och plocka. Lite iallafall.

Men man kanske skulle ta en resa till, framåt sensommaren? Jag undrar vad de skulle säga på jobbet? Hey Bossman, jag måste ha mer semester, jag ska till Sverige och dammsuga hos min kompis.

Lilla Os bok-ABC, C kommer nästan en hel vecka för sent. Jag har varit sjuksjuksjuk.

1. Hur skulle du definiera chick-lit? Vad är ditt förhållande till genren?
Ehhh… glossiga fula snabbdaterade böcker om och av heterokvinnor, oftast med övre medelklassbakgrund, fokuserat på ytliga problem, eller ytliga versioner av riktiga problem, gällande relationer, festande, och kanske lite jobb. Iiinte riktigt min grej som syns, och inte bara för att jag är en ytligt människa som undviker fula rosa böcker. Läser jag romaner brukar det bli fantasy eller scifi, eller åtminstone historiska miljöer; västerländsk medelklass nollnolltal har jag alldeles tillräckligt av resten av tiden, tacksåjävlamycket. Det närmaste chicklist jag gillat är Lily Pascale-böckerna av Scarlett Thomas, men de har en deckar/litteraturnördvinkel som gör dem uthärdliga, och jag läste dem bara för att Thomas, som skrivit de fantastiska The End of Mr Y, PopCo och Going Out, stod bakom.

2. Berätta om en bok som innehåller en viktig ceremoni.
Här står det stilllll. Det får bli Deverry då. Katharine Kerrs Deverryserie är en keltiskt sekundärvärldsfantasy, där magin faktiskt är ceremoniell (i motsats till t.ex trollstavsmagi eller magiska ord.) Väldigt new age-inspirerad, men kul. Folk står inuti stjärnor av blått ljus och åkallas elementens herrar och sånt.

3. Förra veckan delades den spanskspråkiga världens mest prestigefulla litteraturpris Cervantespriset ut. Cervantes skrev om antihjälten Don Quijote. Vem är litteraturens största anti-hjälte enligt dig?
Still still still står det. Fortfarande efter en vecka. Jag fuskade och och kollade andras svar, och Lyran nämnde Candide (Voltaire). Såklart!  Annars poppar Morpheus (ur Sandman av Neil Gaiman)  upp i huvudet, men jag vet inte om han räknas…

4. Dela med dig av ett citat som på något sätt anknyter till böcker och författare!
“För naturligtvis är fantasy sann. Den är inte faktisk, men den är sann. Det vet barn. Vuxna vet det också, och det är därför så många av dem är rädda för fantasy. De vet att dess sanning utmanar och till och med hotar allt som är oäkta, obehövligt och trivialt i det liv de låtit sig tvingas att leva. De är rädda för drakar för att de är rädda för frihet.” – Ursula K. LeGuin.
Sen har Jeanette Winterson ett skitbra citat om sanning vs. autenticitet i litteratur  i Weight med, jag kollar upp det när jag kommer hem.

Jag hittade det:

“Autobiography is not important. Authenticity is important. The author must fire herself through the text, be the molten stuff that wields together disparate elements. I believe there is always exposure, vulnerability in the writing process, which is not to say that it is either confessional or memoir. Simply, it is real.
Right now, human beings as a mass, have a gruesome appetite for what they call ‘real’, whether it’s Reality TV or the kind of plodding fiction that only works as low-grade documentary, or on the better end, the factual programmes and biographies and ‘true life’ accounts that occupy the space where imagination used to sit.
Such a phenomenon points to a terror of the inner life, of the sublime, of the poetic, of the non-material, of the contemplative.” – Jeanette Winterson, Weight

Via Lilla O igen

1. Böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?
Just nu blir det inte jättemycket; vi har ont om plats och Hanjaglevermed har inte jobb så det blir mest bibblan. Sedan Abraxus flyttade  och  Epilogue på Market Street stängde har det inte blivit jättemycket secondhand heller. Om det finns böcker jag måste ha? Givetvis. Alla mina favoriter, sen finns det författare (Gaiman, Winterson, Tanith Lee) jag samlar på. Och jag jobbar fortfarande på att skaffa tillbaka hela serier (det blir lätt så när man läser mycket high fantasy) jag ägde innan jag flyttade tvärs över atlanten.

2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.
Det får väl bli Freja av Johanne Hildebrandt som vanligt. även om Laurell K Hamiltons böcker är rätt värdelösa med.

3.  A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.
Fin och mindre fin rör väl sig snarast om vad kritiker tycker. Bra och minde bra däremot… Absolut. Det har inget att göra med min egen personliga smak (jag gillar rätt ofta kassa grejer, både vad det gäller böcker, filmer och musik.) Finhet har, skulle jag vilja påstå, med nutida cred att göra. Brahet, däremot, kanske finns i samtiden, både innuti och utanför credsfären, och klassiker skulle väl rent generellt kunna sägas tillhöra den bra kategorin. Klockan är snart midnatt, tankarna tar slut där.

4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?
Alltså jag och biografier… nej. Jag tror jag läst… oh. två? Douglas Adams biografi av Neil Gaiman (se ovan) och Simone de Beauvoirs självbiografi/memoar. Egentligen tror jag inte jag är intresserad; Historiska Personligheter med stort H och P tycker jag vanligtvis är rätt tråkiga (idehistoria är mer min grej) och samtida personers biografier… det känns lite stalkerish. Nej.

Jag är sjuk och ska snart på mitt tredje läkarbesök på fem dagar, så det blir inte mycket blogg, men Emelie har skrivit en del av allt det jag vill ha sagt om tjejskor. Läs det.