Lilla O igen,.
1. En Evergreen är en sång som är tidlös och ständigt aktuell. Vilka böcker skulle du kategorisera som evergreens?
Nublire Shakespeare igen, pjäser räknas med. Goethes Werther (här tolkar Hark! A Vagrant tyska emokids) Lille Prinsen. Det andra könet.
2. Vilka länder i Europa läser du flest böcker från? Finns det något land du aldrig läst en bok från?
Storbrittanien, och sen Sverige. Det finns nog många fler länder jag aldrig läst en bok från. På rak arm: Litauen, Polen, Österrike, Andorra, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Serbien… the list goes on. Jag är lite knepig med översättning – man vet aldrig vad man får om man inte håller sig till De Verkligt Klassiska Klassikerna, så det blir lite dåligt med de andra länderna med. Dessutom: ska jag läsa den svenska översättning, som jag förmodligen tar till mig lättare, eller den engelska som förmodligen kostat mer och beräknats till en större publik och därmed rent statisktiskt borde vara bättre?
3. Vilka är dina europeiska favoritförfattare?
Alla mina favoritförfattare (Gaiman, Winterson, Tanith Lee) är europeer (även om Gaiman bor i USA numera.) Men ickebrittiska… jag vet inte. Nä, se ovan.
4. Jag har just varit i Egypten. Berätta om en bok som har anknytning dit.
Alltså jag tog ju Anne Rices vampyrursprungshistoria redan i kapitel A. Men anknytning sa ni ju, så det får bli Dan Simmons Drood. Den utspelar sig i Dickens London, men har en massa band till egyptiskt mytologi och mystik och grejer med nästan Lovecraftigt otäckt resultat. Skitbra till slut.
Håller med om att översättningar kan vara luriga, men ibland är jag för trött för engelska. Det krävs att hjärnan är med och så är det inte alltid för mig under terminerna.
Håller med om Shakespeare! Alla klassiker håller inte, men hans dammar aldrig!
Drood är okänd för mig, oxå vampyrer? Håller på att lära mig att läsa övernaturligt och just vampyrer verkar funka hyfat. ;-)
Lilla O – Drood är en lite thrilleraktig roman, utifrån Dickens polare Wilkie Collins perspektiv, om tillblivandet av den aldrig avslutade The Mystery of Edwin Drood. Konstig roman, nästan sjuhundrasidor och jag uttråkades av de första fyrahundrafemtio (viktoriana=snark) och kunde inte sätta ner boken under den sista delen. Lite mer här: http://www.tatortstimotej.com/2009/05/04/forsenade-bocker-7-12/