1. Frihet är viktigt och böcker handlar inte sällan om längtan efter detsamma. Berätta om en bok som du tycker handlar om frihet!
Det får bli ett par stycken, tror jag. Vi börjar med Uglies (Ful på svenska) av Scott Westerfield, en ungdomsscifi som utspelar sig i en efter-katastofen framtid där man löst alla former av diskriminering genom att låta alla genomgå en operation som gör dem fysiskt perfekta den dagen de fyller sexton. Operationen är helt obligatorisk, och när huvudpersonen Tally snart ska fylla år träffar hon ett gäng personer som är engagerade i en motståndsrörslse. På ytan handlar det mest om den direkta friheten att få bestämma över sin egen person, men den hanterar även grupptryck (från alla håll) och normer rent generellt.
Och så Trickster Makes This World av Lewis Hyde, egentligen facklitt (men jag läser mest det iallafall) om trickstergudar i olika religioner och om hur de genom sin existens och sin sammankoppling av gudomligt, mänskligt och kaos möjliggör mänsklig frihet, eller snarare rörelsemån i annars tajta moraliska system (tanke: bristen på tricksterfigur är vad som gjort de senare tvåtusen år av kristendom så tråkig?)
2. Böcker blir ofta film. Vad gör du helst och oftast först, ser filmen eller läser boken? Brukar du se filmatiseringar av böcker du läst?
Alltid ursprungsmediet först. Vilket innebär läs boken först i nittionio procent av fallen. Och jag veeet att alla bara “men böcker och film är helt oooolika medier, du kan inte förvänta dig något likadant.” Men det kan jag visst. Det är bara det att skithuvena alltid lyckats casta min favoritkaraktär fel eller ta bort min favoritscen.
3. Berätta om en riktigt bra filmatisering av en bok!
Nuskavise… många har nämnt BBC-versionen av Stolthet och Fördom (den med Jennifer Ehle) och den är såklart fantastisk, men en tv-serie pch då blir det genast lättare att få med allt. Jag gillar filmatiseringen av Sagan om Ringen med, med reservation för a) alverna i Helm’s Deep, b) Liv Tyler som Arwen den konstiga visionen Arwen har samt c) slutet (de osaliga själarna som spökgegga, brist på hur kriget påverkat the Shire, Sams technicolorbröllop). Och Låt den rätte komma in, som ju är väldigt olik boken men ändå fångar stämningen i och kärnan av boken helt.
4. Jag vill att du uppmärksammar en författare som du tycker får på tok för lite utrymme.
Ursula LeGuin. Tanith Lee. I båda fallen för att de skriver genrelitt, oftast av den sort som kallar “speculative fiction” på engelska. Och då menar jag i mainstreamkulturen, de har alldeles lagom utrymme i sina respektive genrer.
“Det är bara det att skithuvena alltid lyckats casta min favoritkaraktär fel eller ta bort min favoritscen” -kunde inte sagt det bättre själv. Försökte se Berlinerpopplar på tv och stängde av efter en kvart då min favorit såg helt fel ut, pratade fel, var helt enkelt så fel man kunde bli. Usch.
Mycket Pride and prejudice har det blivit, med all rätt! Låt den rätte komma in vill jag gärna se.
Just så – folk fattar aldrig vilken som är den bästa scenen heller. Bah. Och se Låt den rätte komma in, den är fantastisk. T.o.m les americains gillar den: http://www.thestranger.com/seattle/Content?oid=759722