Jajajagvet. Inte mycket blogg på sistone. Men jag har varit sjuk (är fortfarande) och fixat med Cynthias blogg och plockat ihop ett skribord och underlåtit att baka semlor. Hör av mig igen när jag inte kissar var tjugonde minut.

—

Berätta om en bok där mat har stor betydelse.
Nu är jag frestad att skriva om fantasy, kanske speciellt Deverry igen, mest för att de äter så mycket dåliga stuvningar och dricker så mycket mjöd. Men det ska jag inte. Och då blir det svårt. Jag är väldigt ointresserad av mat som sådan – tycker middag är rätt tråkigt och föredrar efterrätten. Så om romaner jag läst haft mycket mat i sig är det ganska troligt att det helt gått mig förbli. Nej, det får bli en nästan regelrätt kokbok, Diet for a Small Planet, av Frances Moore Lappe. Alla recepten är både välbalanserade, vegetariska och utformade för minsta möjliga miljöförstörelse. Och goda (utom den med ingerfärsriset.)

Vems memoarer skulle du helst av allt vilja läsa?
Shit. Jag har läst Simone de Beauvoirs memoarer, räcker inte det? Jag vet faktiskt inte.

Man Booker Prize for Fiction har delats ut till en författare inom det fd. brittiska samväldet sedan 1969. Här finns alla vinnarna. Här du någon favorit?
Som sagt, jag läser få ickegenreromaner, och här har jag faktiskt inte läst en enda. Har dock Salman Rushdies Midnight’s Children (81) på min att-läsa-snart lista.

Jag söker också en bok om makt.
Eh. Jo! American Gods, av Neil Gaiman. Inte bra för att den är en av mina absoluta favoritböcker någonsin, utan för att det passar. Om makt som försvinner utan någon att ha makt över (som i fallet med gudarna), eller maktlösheten som drev folk till en ny kontinent (som i Coming to America-delarna), eller om Shadow som liksom bara driver i början och innan boken och sen tar makten över sitt eget liv. Och, som sagt, skitbra. köp, kids.

…som inte alla kanske vet är googles valspråk/regel/grej. Och som det lite känns som de misslyckats med nu. Visst, de flesta av oss tyckte bara att Buzz var lite jobbigt. Men om man var stalked av en fd partner? Om man var i garderoben?

Mera

Lite mera

Jag gillade inte J. Det kanske märks. Lite.

Via Lilla O som vanligt.

J:

Jag tycker att det är svårt att läsa böcker skrivna i jag-form då det krävs en del av författaren för att det ska bli bra. Berätta om någon bok skriven i första person som du gillar eller inte gillar.
Jag minns inte. På riktigt. Ofta går perspektivet helt mig förbi om det funkar. Jag tror att Winterson brukar använda det i sina noveller. Och det blir ju alltid bra.

Berätta om en bok om eller av en journalist.
Menjagvetvälintevolkasomärjournalister eller inte. Ger upp! Nej. Gaiman. Såklart. Säg American Gods då, den är ju bäst.

Jante styr Sverige och jag vill att du berättar om en bok där jantelagen gäller.
Moa Martinssons Kvinnor och äppelträd, kanske? Den handlar såklart mest om förtryck av kvinnor, men också om småortsförtryck och socialt tryck i stort. Åh hjärta Sally. Som står emot.

Vad jiddrar du om? Det hade jag en elev som brukade fråga när han tyckte att jag snackade obegripligheter eller ren skit. Berätta om en bok som du tycker är rent jidder.
eh. Jag veeeeet inte sluta fråga så svårt. (Här beror det nog på att jag är skitpetig när jag väjer böcker från början.)

K:

Självklart måste det bli K som i kärlek idag. Berätta om ett kärlekspar i litteraturen som du tycker om.
Ok. Eh. Det finns för många, jag kan inte sålla ut. Nu blir jag stressad och passar.

Krig är inte lika muntert, men jag vill ändå att du berättar om en bok som på något sätt handlar om krig.
Jag läser fantasy, undantagen är väl snarare de som inte handlar om krig då. Men jag måste i nu etablerad annatradition nämna Katharine Kerrs Deverryserie. Delvis för att Kerr har pluggar tillräckligt mycket histora för att kunna politik och strategi, men mest på grund av perspektivet. Visserligen är en del av hennes karaktärer adel och därmed fältherrar, och visserligen är de allihop galet besatta vid äran i seger, men de är inte de enda karaktärerna. Kerr skriver också om hur bondebefolkningen upplever krigandet – ständig rädsla, nerbrända gårdar och söner som sänds ut att dö när de är fjorton. Och så Nevyn såklart, en av huvudpersonerna, en magiker som ägnar större delen av sitt flera hundra år långa liv år att försöka få ett slut på de eviga inbördeskrigen. Öht blir det väldigt bra pacifistpropaganda av alltihop.

Berätta om en bok där korrespondens via mail, brev, sms eller något annat spelar en stor roll.
Jag tror inte jag läst någon vuxen korrespondansroman, och Emelie har redan tagit Sofies värld (som förresten slutar vara brev efter halva). Däremot lästa jag en hel del dagboks och brevböcker när jag var yngre (innan biblioteket flyttade, så det måste varit innan jag fyllde tolv). Jag minns speciellt en, även om jag inte kan minnas handlingen annat än att det var en pojke och en flicka som skrev till varandra, de gömde breven i en mur eller liknande, den utspelade sig runt sekelskiftet – eller, nej, senare – och flickans familj (tror jag) hade det betydligt sämre ställt och bodde i f.d. statarlänglor. Och pojken hade något form av handikapp och satt i rullstol. Jag tror jag läste den tio gånger, men jag minns inte titeln.

Vem är din favoritförfattare av kåserier och/eller krönikor?
Hanna Hellquist tror jag. Läser inte så många numera.

L som i jellon:

Jag älskar listor och har listat lästa böcker sedan 1999. Hur kommer du ihåg vilka böcker du läst? Skriver du listor?
Jag försöker skiva listor, men jag fukar med Goodreams, som automatlistar saker som angtingen “to read” “currently reading” elle “read”, sen kollar jag där.

Lyrik ligger mig också varmt om hjärtat. En genre som hemska svensklärare har förstört för allt för många. Vad är din relation till lyriken? Har du någon favoritpoet eller favoritdikt?
Lotta Olsson! Det är tyvärr så att jag är en av de ocreddiga dumma jävlarna som tycker att dikter ska rimma (det är inte med flit! jag har bara ingen rytmkänsla och tappar bort mig i andra format) så sonetter är fantastiskt. Gillar Shakespeare med (speciellt sonett 43). Men Lotta Olsson var det: hennes sonnetsvit Skuggor och Speglingar, om Persefonemyten, är bland det bästa jag läst alla kategorier, jag köpte den äntligen till mig själv förra julen.

Ledamöterna i Svenska Akademien är aderton till antalet. Vem är din favorit bland nuvarande och gamla ledamöter? Har du någon du inte förstår dig på?
Nu har jag inte läst någon annan än Kristina Lugn, tror jag, och det var en pjäs för en massa (5-7) år sedan. Minns inte vilken. Men jag tror jag tyckte den var ganska bra. Hurra för min otroliga bildning osv.

Sjung långsamhetens lov eller inte. Jag vill i alla fall att du ska berätta om en riktigt långsam bok som du läst.
INTE! Det blir Jose Samarangos Blindheten som alla tydligen tycker är otroooligt bra och allt och jag somnade genom hela boken. Den tog fucking veckor att läsa ut. Inget flyt. Inget drag. Bara tråkigt och osammanhängande.

Nuni. Nu behöver jag assistans.

Snart är det som ni vet dags för semlor. Eller, snart och snart, i sverige verkar ni redan käka för fullt. Men hemma hos oss blir det inte förren helgen efter den kommande (då vi fått pengar tillbaka på skatten ska vi till IKEA på lördag och skaffa nya gardiner och ett nytt skrivbord. Intressesmurfen hoppar, jag vet). IALLAFALL: I sverige köpte jag mina , men här har jag inget val annat än att baka. Jag brukar baka enligt standardrecept: komjölk och smör samt kvarg (samma som kesella) osv (obs! recept utan hjorthonssalt, eftersom det knappt finns). Men det blir inte rätt. Semlorna jäser fint, både första och andra gången, men när de bakas i ugnen plattas de ihop och flyter ut. De blev även lite torra och spröda – inget som grädde och mandelmassa inte kunde fixa, men iallafall. Det blir ju fel. Hur ska jag fixa? Jag vill ju ha runda, saftiga, mastiga semmelbullar ju.

I tisdags var jag hos optikern (i parentes kan sägas att amerikanska optiker och glasögonbuktiker är ganska jobbiga, då de ser sig mer som av samma typ som tandläkare snarare än butiker och därmed har helgstängt) och blev, för första gången på åtta år utrustad med linser. Inte för att jag tycker illa om glasögon, mina eller andras (har faktiskt en pågående övertalningsskampanj för att få hanjaglevermed att skaffa låtsasbågar) och jag vet att Emelie har helt rätt ang. femininitet, svaghet, intellekt och glasögon. Men. Men det regnar jävlig mycket i Seattle, och Ballard är soligt på sommaren, jag vill slippa droppar och bländning. Jag vill ha min nya lugg. Så linser (ett plus är att optikern helt självmant påpekade att jag har torra ögon naturligt och borde använda ögondroppar. Varje gång jag försökt påpeka det hittills har jag fått höra att jag bra inte rengör linserna tillräckligt, trots hela kvartar av gnuggande).

Och det blev ganska bra, tycket jag. Nu kan jag gå ut i regn utan att bli prickig, jag kan skaffa solglasögon istället för huvudvärk i sommar, och min nya frisyr funkar (tanken är att håret ska bli långt nu.) Men nya problem uppstod. Jag ser verkligen inte ut som när jag var nitton. Delvis är det en vanesak, såklart. Men oj. Jag har mörka ringar under ögonen som glasögonen gömde. Jag har verkligen skitdålig hy. Inga finnar mera, eller snarare bara någon liten åt gången, men tretton år av finnar har givit mig kraterkinder. Och mitt ansikte blir hur tråkigt som helst utan färg (glasögonen var karamellröda.) Tillsvidare får smink ta hand om fulheten, men jag borde leta efter en permanentare lösning. Och på lördag ska jag och Josie ha ögonskuggeskola, då jag inte ens vet hur jag ska sminka ett naket ansikte, än mindre med vilka färger.