Här är frågeposten.

Qvinna i världen av Inger Frideborgsdotter handlar om sex kvinnor med olika levnadsöden i olika tider, på olika platser. Berätta om en annan bok som handlar om en kvinna i världen som du tycker är läsvärd!
Uhm… Persepolis av Marjane Satrapi, som är skriven i två delar och i svartvist serieform, om författarens uppväxt i Iran, revolutionen, exil i Europa… skitbra, lyckas vara både regimkritik, barndoms- och ungdomsskildring, studie i rasism… i princip allt. Komplex historia berättad med bedrägligt enkla bilder.

The queen and I är en fantastisk bok om hur kungafamiljen i Storbritannien får omvärdera sitt liv då landet blir republik. Boken är skriven av Adrian Moles morsa Sue Townsend. Berätta om en annan bok som handlar om en drottning!
Man skulle ju kunna tro att att det ligger och dräller med drottningar i fantasygenren, men så är faktiskt inte fallet. Eller, snarare, drottningarna finns ju där, tillochmed de regerande drottningarna, men det handlar väldigt sällan om dem. Vare sig det är Morgase i Sagan om Drakens återkomst, Galadriel i Ringtrilogin, Elaine eller Ggwenyfar i diverse versioner av Artursagan, Hecube, Penthiselea eller ens Helena i M.S.Bs Facklan, eller en av tjoget drottningar i trehundra år av Deverryberättelser, handlar om det om själva drottningen. Hon är mor, eller allierad, eller fiende, eller bara en person som råkar vara där, om än med krona och tron. Men Bellyra då. Det blir Deverry igen, mest Storkonungen, för fan vad Katharine Kerr skriver bra, och hennes kvinnliga huvudpersoner svider när de tvingas leva i ett genomruttet system. Bellyra. Som man tycker så synd om, som tvingas inte bara gifta sig med kronprinsen som fjortonåring, ett barn som fortfarande klättar i träd barfota, utan blir magiskt tvingas att älska honom, som vet att hon inte är mer än ett avelssto, som lider av förlossningsdepression. Jag vill bara ta med hennes hem, se till att hon får lite antidepressiva och en utbildning i arkeologi eftersom älskar att leta efter gamla glömda saker i borgen hon lever i. Jag vill sparka kung Maryn hårt mellan benen för att han inte pratar med henne, för att han har älskarinnor, för att han förolämpar henne offentligt precis efter att deras andra son fötts, och när hon tar livet av sig vill jag faktiskt hoppa in i boken och skjuta honom i huvudet. Fast det egentligen är systemet, och inte han.
Men grejen är att jag får henne att låta tragisk, och det är hon inte. Hon är roligt och envis och smart, helt förmögen att föra sig med värdighet i alla situationer, och folket är henne lojala utan den magi som mer eller mindre tvingar dem att beundra hennes man. Hon är nästan bäst (även om jag gillar henne bättre när hon återföds som bondedotter med mer rörelsemån.)

Qué? Berätta om en bok som du inte alls förstod dig på.
Förstod kanske är att ta ta i, men  jag fattar inte vad som ska vara så jävla bra med Jonathan Strange & Mr Norrel av Susanna Clarke. Jättehypad var den, “som Harry Potter för vuxna.” Eh. Nej. Inte. Jättetråkig, jag klarade mig i två kapitel utan att det hände något alls. Lade ner.

Och till sist gör jag det lite lätt för mig och ber dig berätta om en författare eller bok på Q.
Det blir Queerfeminisktisk agenda av Tiina Rosenberg. Jag tror jag läste den första gången nolltre, när jag hade tråkigt och således plöjde ingenom hela Jönköpings Stadsbiblioteks hela Ohj-sektion (den måste vara kvar på samma ställe när jag hälsas på mamma  april, har de möblerat om får jag panik) och det var lite av en aha-upplevelse. Jag hade inte läst så mycket queer innan nollfyra (även om Nina Björk har mycket Butler i sina böcker lyckades hon missa den delen, varför vet jag inte) och kom fram till att Tiina är bäst  – även om jag tror att jag hade lite beef med ngt vad det gäller bisexualitet, men om det var i boken eller senare minns jag inte.