1. Vilken ungdomsbok skulle du rekommendera till vuxna läsare?
Jamen shit. Om genre är okej skulle jag absolut säga antingen Mortal Engines, av Philip Reeve (De vandrande städerna på svenska) eller Uglies av Scott Westerfield (Ful på svenska). Både är postapokalyptisk science fiction, men väldigt olika; Mortal Engines är en äventyrscomingofagehistora i en värld där städer som fungerar som gigantiska pansarvagnar jagar varande över ett nordeuropeiskt ödelandsskap och huvudpersonen Tom börjar som historikerlärling. Uglies, å andra sidan, utspelar sig i hyperdatoriserad stadsmiljö och handlar om Tally som nästan är sexton och gammal nog att genomgå operationen som gör en snygg, och om varför alla snygga är så korkade och vad som händer om man väljer att medvetet inte passa in. Båda böckerna är bra, men i längden håller Mortal Engines högre kvalitet och är inte tillnärmelsevis lika irriterande att läsa för icketonåringar (och uppföljarna är otroligt mycket bättre; Mortal Engines är första delen i The Hungry City Chronicles som även innefattar Predator’s Gold, Infernal Devices och A Darkling Plain, Uglies uppföljare heter Pretties, Specials och Extras)

2. Finns det några böcker som du undviker?
Genremässigt? Deckare, chicklit, BOATS, samtida vardagsskildringar om de inte blivt personligen hajpade (jag har nog med västerländsk tvåtusentalsvardag i mitt egen liv, tack), kärlekromaner, självhjälpsböcker, böcker som utspelar sig under andra världskriget, agentthrillers, amerikansk dussinskräck… Jag är jävligt petig, tyvärr. Men det kan jag leva med, och då kan du nog det med.

3. Berätta om en riktigt underhållande bok!
Men det beror ju på! Jag gillar som jag sa tidigare Thursday Next-böckerna. Terry Pratchetts Discworldserie, med otaliga delar, är också kul…
Jo, nu vet jag! Good Omens, av Neil Gaiman och Terry Pratchett. Som handlar om en ängel (“Many people, meeting Aziraphale for the first time, formed three impressions: that he was English, that he was intelligent, and that he was gayer than a tree full of monkeys on nitrous oxide“) och en demon (Crowley: An angel who did not fall as much as Saunter Vaguely Downwards) som är vänner, om Riktiga Spådomar, om Apokalypsens fyra motorcykelåkare och en antikrist som förväxlats på BB och som heter Adam. Roligt och fyndigt men inte lika dussinfnissit som Pratchett ensam. Jag gillar hur Gaiman och Prattchett kompletterar varandras stilar; man kan absolut inte säga vem som skrivit vad, men slutresultatet är otroligt kul.

4. Och slutligen vill jag att du tipsar om en bok som är alldeles underbar!

Då måste jag nog säga The End of Mr Y av Scarlett Thomas då. Igen. Det ÄR en favoritbok, den är fantastisk, och jag önskar att jag hade tid att läsa om den snart. Kanske på flyget till Sverige? Som jag förmodligen redan berättat börjar dem som akalitt, blir magisk realism via mysterium, hamnar i någon slags alternativvärldsscifi där kunskap om Derrida och tankteexperiment är praktiskt tillämpbar. Mycket nördig, väldigt rolig, och samtidigt rörande, både när det handlar om ensamma människor och deras minnen av vidriga gympalektioner i lågstadiet och om gudomliga möss (även Thomas tidigare texter är bra, men Mr Y är verkligen boken där hon är bäst. Bäst.) Den handlar dessutom om en bok som inte verkar finnas och som om den finns vilar på en förbannelse. Eller kanske inte. Det går egenligen inte att berätta, den är bara så sjukt bra. Alla ska läsa den. Alla.