Whisky brukar vara deckargubbars favoritdryck. Vem är din favoritwhiskeydrickare (eller favoritspritdrickare) i litteraturens värld?
Jag har funderat och funderar, och sen funderade jag lite till. Och jag KOMMER INTE PÅ NÅGOT. Vilket delvis har att göra med att jag inte tar i deckare med tång. Miss Emily Gray, i att flertal noveller av Theodora Goss i samlingen In the Forest of Forgetting är däremot en ivrig tedrickerska, emellan plotter och önskeuppfyllningar och mysterier. Jag gillar henne.

Wienervals är en dans och jag vill att du berättar om en bok där det förekommer minst en dansscen.
Ubwub. Uhmmm. Tja, i Austen dansas det en del. Jag gillar förresten Austen just för att regencyperioden ligger emellan på så många sätt -  emellan konvenansäktenskap och kärleksideal (se Eva-Lis Bjurmans Catrines intressanta blekhet: unga kvinnors möten med de nya kärlekskraven för mer info. Hur intressant som helst), emellan sjuttonhundratalets adel och artonhundratalets medelklass, mellan gamla strukturer och den industriella revolutionens Storbrittanien, och precis i början på vad jag rent modemässigt kallar Den Storta Tråkigheten. Där kvinnor har färgglada klänningar och männen ser ut som pingviner och alla dansar pardans för sig. Men inte än! Än finns det lite färger och än finns det kadriljer. Det gillar jag. Ooops. rant. Det dansas inte mycket i mina böcker annars.

En massa författare på W poppade upp i mitt huvud när jag försökte komma på uppgifter på w. Vem är din favoritförfattare på W?
Jeanette Winterson, utan konkurrens. Hennes språk är helt fantastiskt (kolla under “boksaker” för citat) och man liksom glider igenom hennes böcker, utan ansträngning. Favoriter: The Powerbook, Lighthousekeeping. Man måste läsa Winterson, men om man kommer in via Oranges Are Not the Only Fruit (Det finns annan frukt än apelsiner) eller Written on the Body ska man läsa en till, språkmässigt är de inte representativa.

Tänkte vända mig till älvdalskan för att få till det. Hoppas att den här sidan är korrekt och att wenndag betyder vardag. Vilken bok skildrar vardagslivet bäst?
Vill man ha en deprimerande vardagsskildring ska man läsa Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter av Jonas Gardell. Den är visserligen alldeles fruktansvärt bra, men jag kan inte läsa den utan att få ont i magen. Det är så hopplöst. Allt är samma, inget löser någonsin, ingen blir riktigt glad och alla relationer är trasiga. Men ändå är det fint. Jag fattar inte.