Warning: contains language. Och kanske too much info.

Alltid lika smarta Gustav Almestad har skrivit två gånger om undersökningen som sa att 28% av svenskarna är missnöjda med sitt sexliv  – en debattartikel och ett blogginlägg. Båda är bra, båda säger relevanta saker, men ingen av dem hjälper mig. Varför? Well, båda fokuserar på liggscenen, båda handlar mest om singlar eller iallafall letare. Jag är inte singel, och jag letar inte alls just nu. Men de tjugiåtta procenten kan jag sälla mig till iallfall. Varför? Problemet är inte en enskild detalj eller ens en situation. Problemet är jag inte är den sortens människa jag vill vara.

Jag vill inte vara den sortens människa som bara har sex på helgnätterna, om ens då. Jag vill inte vara den sortens människa som inte äger särskilt många sexleksaker. Som har sex med lampan släkt, i sovrummet. Som inte har några intressanta kinks. Jag vill inte vara en sådan som inte orkar, som är för trött och ofta prioriterar andra saker framför knulla. Jag vill absolut inte vara en sådan som inte hånglar. Tillochmed folk som verkar vara nära att skilja sig verkar hångla regelbundet, man kan inte vara en ickehånglare. Jag vill inte vara en sådan som mest missionärsknullar.

Men. Men. Jag har hittils varit hemifrån tolv och en halv timme om dagen om veckorna. Runt sjusnåret när jag kommer hem hinner jag knappt äta, vila lite, plocka undan, packa morgondagens väska och lägga fram kläder och borsta tänderna innan det är dags att somna om jag ska upp vid fem nästa morgon. Det finns ingen tid för knulla. Det finns ingen jävla ork till knulla – veckodagsknullen i vårt liv de senaste tre åren kan räknas på ena handens fingrar.
Och sen är det ju inte bara att knulla, det är en massa tillhörande roddande med. Man ska hångla först, kanske duscha om man inte gjort det den morgonen, ha av sig alla (eller iallafall en del av) kläderna, knulla, sen på toa, kanske duscha igen beroende på hur sexet var, på med klädhelvetena… Man kan inte bara vara lite kåt, det räcker liksom inte. Så det hjälper om man redan är avklädd – cue nätterna, kvällarna, mornarna (och halvsovande sex är bättre, det tar av udden av det otroligt korkade i sex nästan lika bra som den alkohol som jag inte kan dricka just nu och kanske aldrig). Och orka tända lampan, då får man pausa och vänja sig vid ljuset (stearinljus är nono med två galna katter i en liten tvåa.) Så helgnattssex. I mörkret. Jag vill inte vara en sådan människa.
Sexleksaker? Jag vet inte hur det är i Sverige, men här är de dyra. En hyfsad dildo kostar sjuttio dollar, en vibrator fyrtio. Det finns iofs en Babeland i Seattle, men det är knöligt som fan att ta sig dit, tar lång tid, och jag vägrar vägrar vägrar att internetshoppa. Gör man det har man passerat prydhetsgränsen, internethandlar man med ett Babeland i samma stag kan man lika gärna dra på sig polon och bli amish. Jag gillar missionären. Mer än de flesta andra ställningar, mer än att uppepå. Men jag vill inte vara en sådan människa. Och det här med att hångla. Jag har aldrig fattat grejen med att rekreationshångla. Antingen hånglar man, då blir man upphetsad och har någon form av sex. Eller så hånglar man inte. Jag blir bara frusterad och skitarg av att inte få knulla när jag väl blivit kåt. Varför? Gos skulla jag kanske vilja ha mer av, men när i helvete ska vi hinna det?

Fattar ni? Det funkar inte. Jag är en sådan tråkig jävel, “one of those boring fucks” som kommenteraren på Savage Love kallade det men vad fan ska jag göra? Det finns inget annat sätt. Jag vill vara en pigg jävla nymfo som smiter ifrån jobbet tidigare en tisdag i sexiga underkläder och kommer hem och knullar i enochenhalv timme i fem olika ställningar och har tre orgasmer och ger Hanjaglevermed två, som spontanköper en ny vibrator av ingen anledning, som regelbundet uppfinner nya sexlekar medelst sextärning eller kortlek och ställer upp på alla möjliga saker min partner på något sätt hittar på. Flera gången i veckan. Vill jag . Men det är jag inte. Jag har andra prioriteringar. Så tro fan att jag är missnöjd. Men jag vet inte hur jag skulle bli en annan sorts människa.