jag måste säga att jag var skeptisk jag också, men efter att ha genomgått programmet i åtta månader (på Karolinska i huddinge) och det blev bättre så måste jag säga att man inte ska döma ut något man inte har provat.

Ina – Helt frånsett min ilska och hat mot KBT är det dock fortfarande problematiskt att psykologisera ett tillstånd som enbart kvinnor drabbas av. Självklart vet jag också att t.ex. omedvetna spänningar kan göra existerande fysiska problem värre, speciellt om det bara gäller samlagssmärtor, men vad jag vänder mig mot är en förklarings- och behandlingsmodell som fokuserar på den psykologiska aspekten av problemet. Medicinhistoriskt sett har kvinnor skildrats som sköra, psykosomatiska varelser (se t.ex. order hysteriskt, som kommer av latinet för livmoder) och att både skriva på och förstärka det tänket istället för att leta efter alternativa förklaringar rotade i biologi (och speciellt hormonforskning) tycks båda kontraproduktivt och rent misogynt. Jag blev också bättre på åtta månader, utan KBT, endbart med metoderna ovan.

Jag har också haft vestibulit, på den tiden när ingen visste att det fanns nåt som hette så. Det var i mitten av 90-talet, jag och min sambo hade varit tillsammans i 3-4 år när det plötsligt började göra så ini h-e ont att ha sex att jag bara vägrade. Då och då hade vi det iallafall naturligtvis, och jag upptäckte att med den milda sortens Xylocaingelé gick det alldeles utmärkt. Effekten varade bara några minuter, men det räckte för att göra det som skulle göras…;-)
När jag ett par år senare slutade med p-pillren för att vi ville ha barn försvann smärtorna efter några veckor. Underbart!