Jag tröstäter Nutella och försöker lugna ner mig; jag försöka åstadkomma något som iallfall liknar en sammanhängande text, vilket är inte helt lätt med tanke på hur mycket Twitterskrik och ilskna dödsakronymer jag hällt ur mig idag. Jag blir så trött. Jag orkar inte hålla på och vara sansad när folk är så otroligt jävla pissdumma och ignoranta att ord inte räcker till, jag orkar inte argumentera med verifierade idioter.

Om ni missade det så har Frankrike bestämt sig för att riva romska läger och specialutvisa romska invandrare. Nu är det inget problem i sig att utvisa illegala invandrare, men att Sarkozy väljer att rikta in sig på just romer är ingen tillfällighet. För det första, och den officiella anledningen, handlar det om ett uplopp efter att en romsk man blivit ihjälskuten av polis. För det andra är romer den i princip enda grupp i västvärlden gentemot vilken hat är helt accepterat. Naturligtvis har inte alla romer i Frankrike del i upploppet. Naturligtvis är det inte romskheten i sig som är propblemet, det handlar om utsatthet, om samhällsförakt, om anpassningsprobem från båda hållen. Problemet är att Sarkozy och resten av den franska regeringen ägnar sig åt instutionaliserad rasism. Igen. Och det var här någonstans i morse jag blev arg på Frankrike, re: hijablagen härom veckan. Men sen tog jag förnuftet till fånga och tänkte efter: Det handlar inte om Frankrike.

I april förra året  kastade nynazister i Tjeckien  in en molotovcocktail i ett romsk familj bostad och gav en tvåårig flicka så svåra brännskador att hon fick vårdas på sjukhus i över åtta månader.

Finland utvisar och tvångsomhändertar romska barn.

2008 drunknade två romska flickor , elva och tolv år gamla, utanför Neapel efter att folk vägrat rädda dem.

Romer diskrimineras regelbundet både i öst- och västeuropa, får inget jobb, får lägre lön, kallas invandrare i land de bott i i generationer… Och här blir jag trött. Här, där man enligt den så kallade politiska korrektheten (jag älskar politiskt korrekthet då jag tycker att det generellt sätt är jävligt bra att ta hänsyn till andra människor) inte får dra generella påståenden om någon etniskt grupp, kan folk fortfarande häva ur sig “zigenarna är tjuvar” UTAN ATT EN JÄVEL ANNAT ÄN DE MEST POLITISKT MEDVETNA HÖJER PÅ ÖGONBRYNEN. Nu blev jag upprörd igen. Men kom igen. Kan ni inte sluta vara så jävla omänskliga? Jag kan inte komma på något mer. Jag blir inte ens arg. Jag blir bara ledsen.

Eller nej.

Jag blir skitarg. jag blir så arg att jag inte vet vad jag ska ta vägen, för varje brott ovan, för varje sak på HRWs lista över hatbrott mot romer, står det stora medhållande massan. Sure, en nynazist kastade bomben, men vanliga människor försvarade honom. En vanlig kypare hävdar att etnicitetsregistering inte är rasism. Högerpartier i Östeuropa vinner tusentals röster på att hetsa mot romer. FUCKING TA ÅT ER. ALLIHOPA. I alla länder, för problemet är inte begränsat till ett ett enskilt land eller en enskild del av världen.

Men allvarligt, Sarkozy. När Amnesty säger åt sig att skärpa dig bör du kanske tänka efter ett ögonblick, ärthjärna?

Eftersom Inception fortfarande är så bra (vi såg den igen för att ha riktigt koll och för att den är så bra): vagt relevant dikt av Lotta Olsson (ur Skuggor och speglingar:)

Det slår mig, och jag hör min rädsla eka:
jag kan ej veta om jag levt här jämt.
Är mina minnen mina helt bestämt?
Vad ska jag lita till? Och vad förneka?

En tydlig minnesbild, och jag ska tveka.
Har tiden sargat minner, gjort det skämt?
Jag mindes mycket, men har något stämt?
Jag minns, men mina minnen är för veka.

Är det min egen barndom som jag minns?
Det är bedrägligt, jag kan inte veta.
Hur veta vad som funnits när det finns

så mycket som har lyckats med att reta
mitt minne? Det som bryts av ögats lins
är kanske inte sant. Var skall jag leta?

Se den! Gudars skymning vad bra. Kanske inte lika mycket mindfuck som The Machinist eller Memento, men snygg och lagom komplicerat och herregud Cillian Murphy. Snyggare finns inte.

Inception. Se den.

Har jag inte, tack och lov. Men jag kom att tänka på det när jag läste en annan blogg, om medicinska rön och allehanda otrevligheter.

Min ömma moder är utbildad till sjuksköterska. Hon hade redan omskolat sig till lärare när jag föddes, men sköterskeutbildningen var från sextiotalet, och en del grejer satt i. T.ex. upptäckte jag när jag ansökte om visum att jag tillsammans med vaccinationspapperna hade hela feberkurvor från varje gång jag var sjuk under hela åttiotalet. Och t.ex. så ansågs det, och därmed mamma, att det var dåligt att vara för varm när man hade feber, även under fasen när febern stiger och man fryser. Allså fick jag bara ha max en extra filt och inga extra kläder i sängen när jag var sjuk.

Sedan dess har rönen ändrats, jag såg en artikel av en barnläkare för något år sidan (jag nu inte för mitt liv minnas var) där han angav att man numera inte anser det inte finnas någon fara med att låta barnet (eller vuxna) få känna sig så varma som möjligt, så länge kläderna eller filtarna kan tas av så fort febern vänder (gäller ej för barn under 6 månader, som inte kan reglerna sin egen kroppstemperatur utan drabbas av överhettning förhållandevis lätt.) Och stöd finns bl.a på Sjukvårdsupplysningen, de säger:

Det kan vara skönt att ha det svalt, men inte kallt, i rummet. Det är vanligt att man huttrar och fryser när febern stiger. Då kan man ta på sig extra tills man känner sig varm och sedan klä av sig igen.

och webMD har följande info:

Attempts to cool the skin may only make you more uncomfortable. This may also cause shivering, which will actually increase your body temperature if the fever is being caused by an infection.

Apoteket har tyvärr kvar gamla uppgifter om att hålla sig sval och inte använda täcke osv… och egenligen skulle det här inlägget handlat om hur glad jag är att vara vuxen, om hur skönt det var första gången jag hade feber när jag flyttat hemifrån. Inte skönt att ha feber såklart, och inte att vara ensam utan någon som kunde ge mig apelsinjuice eller köpa en tidning, men skönt att få ta på sig dubbla pjamasar och ha två extra filtar ovanpå täcket om det behövs. För jag FRYSER när jag feberfryser – svettfasen när febern sjunker brukar bara vara någon timme, men frysa kan jag göra i dagar. Frysa så jag skakar. Frysa så jag inte kan tänka på något annat – jag är inte varm i vanliga fall, och när jag har feber blir det liksom gånger tretusen. Och det är som sagt inte alla som håller reda på att läkarvetenskapen äntrat sig – när jag letade info hamnande jag på otaliga föräldraforum där nerkylding rekommenderas. T.ex skulle man ge kalla drycker eller glass (vilket frysande barn vill ha glass?) Eller, sa någon, kan man ta med sig ungen ut på balkongen om det är kallt.

VA? VAD I HELA HELVETET ÄR DET FÖR FEL PÅ MÄNNISKOR? (nedkylning är inte helt fel, och används inom sjukvården i extrema fall, eller då patienten inte kan behandlas med, eller inte svara på, farmakologisk febernedsättning.) Men det handlar inte om extremfebriga bäbisar, utan treåringar med trettionio. Som tas med ut på BALKONGEN. Förmodligen storgråtande och matta och undrande varför mamma eller pappa plågar dem så. Och jag minns hur det var och vara liten och ligga och inte orka gråta mer och bara vilja försvinna för jag frös så, och jag trodde jag aldrig skulle bli varm igen. Och jag undrar hur dumjävlarna bara kan med att vara så okänsliga. Vad de tror de uppnår. Och jag skulle gärna sticka en spik genom huvudet på dem just nu, eller köra över dem med en buss.

(för att klargöra: min mamma var och är en mycket god mor, hon tog hand om mig när jag var sjuk, såg till att jag fick vätska och var någorlunda underhållen, tog temp och förde feberkurva, tröstade mig och allt. Men ingen extravärme dårå.)