Jag har en massa nyheter men kommer ingenstans. Det är höst nu, det händer alltid hemska saker på hösten, den här gången försöker jag inte vara positiv, jag håller andan och kan kanske kan andas ut den första december (förra hösten blev hanjaglevermed av med sitt jobb och jag drabbades av kronisk sjukdom. Jag gissas på “koma efter påkörd av buss” alternativt “halsen avskuren av attackvåldtäktsman” i år.) Det blir vara värre av att hoppas. Allvarligt, det det vara första december nu så jag kan slippa få magsår av oroet?

… är det förvisso redan för sent. Men om ni kan tänka er att läsa två, packa er av till Rebecka Ahlberg/Neonbibeln och läs hennes inlägg  “Om hemmafruar, normer och nykonservatism“. Citat:

Normer, liksom patriarkatet och alla andra strukturer som genomsyrar den mänskliga vardagen, är inte abstrakta företeelser som vi avviker från genom att bara säga att vi gör det. Vi är alla delaktiga i att skapa dem (och det behöver inte alltid vara negativt – en norm kan lika gärna bygga på att vi tillsammans har kommit fram till att det här med mord inte är så jävla fett). Motståndet mot hemmafruar handlar således inte om att man vill offra överlyckliga självständiga kvinnor på ideologins altare bara för att, utan på att kvinnligt förvärvsarbete och en jämn könsfördelning i arbetslivet är en nyckelfråga i strävan efter ett jämställt samhälle. Hade hemmafruskapet haft en bevisat positiv effekt på välmåendet hade ingen protesterat, men nu är det så att det är just empiri och statistik, inte brist på det, som orsakar motviljan.

Maigad så bra.

Här har vi det då, det slutgiltiga beviset på att vår civilisation har nått sin ände. (skärmdump från dn.se)

Det har varit lässtiltje läääänge hemma hos mig. En kombination av att jag jobbar hemma tre dagar i veckan, inte får dricka kaffe längre och därmed somnar på studs på bussen, och att jag helt enkelt inte haft något jag varit sugen på. Alls. För en vecka sedan hade jag bara läst nitton böcker i år – det betyder att jag ligger minst tio böcker back om jag vill hinna lästa femtio innan året är slut, eller kanske tjugo, trettio back om man jämför med för tio år sedan, sommaren mellan ettan och tvåan på gymnasiet.

Men iallafall. För några månader sedan bestämde jag mig för att Hunger Games-böckerna var så hypade av alla jag kände att jag skulle skaffa dem när den tredje delen kom ut. Secret Garden, Ballards sista bokhandel, hade releasefest för Mockingjay i tisdags (förra veckan alltså) så jag gick dit och petade. Tog en chokladbit. Var med i ett lotteri. Kastade en blick på nytt-bordet och så “Scarlett Thomas” med stora guldbokstäver.

Alltså. Scarlett Thomas. Har skrivit världens bästa bok, The End of Mr Y. Och en hel del bra med (PopCo, Going Out, Bright Young Things.) Men efter Mr Y sa hon att hon inte skulle skriva mera skönlitt, utan fokusera på sitt akademiska, så jag har inte letat. Our Tragic Universe var en total överraskning, så total att jag köpte den utan att fylla i mitt klippkort, jag glömde min chokladbit i affärn, jag gick hem, twittrandes “SCREW MOCKINGJAY, SCARLETT THOMAS HAS NEW BOOK OUT.” Läste ut den på två dagar och gick tillbaks i fredags och köpte Hunger Games-böckerna med planen att läsa dem över helgen.

Fail. Jag glömde en annan sak som skiljer nu från för tio år sedan. Jag måste t.ex. laga mat, handla, tvätta och andra grejer man slipper om man bor hos mamma. Det var tisdag innan jag var klar med . Fast ända. Fyra böcker på en vecka en rätt bra siffra, även om jag nog inte kan fortsätta in den takten.