Nitton böcker, varav två omläs. Det är dåligt. Men det har jag sagt innan.

1) Orientalism, av Edward Said
Påbörjades egentligen förra året, men tappades bort vid flytt.

2) Doctor Who and Philosophy, red. Courtland Lewis
Som alla …and philosophy-böcker, oändligt hit-or-miss. Ett par bra stycken, ett par som kunde varit dubbletter, och ett par usla, samt tveksam redigering.

3) Incarceron, av Catherine Fischer
Ungdomsfantasyscifigrej. Snabbläst, inte dålig men inte superb heller.

4) Sapphique, av Catherine Fisher
Fortsättningen. Lite mindre spännande.

5) The Lord of the Rings and Philosophy, red. Eric Bronson
se #2, väldigt enformig.

6) Sub Rosa, av Amber Dawn
Alltså nej. Magiska horor? Skulle vara allegoriskt, men jag blev mest arg.

7) The Way We Never Were: American Families and the Nostalgia Trap, av Stephanie Coontz
Bra ammo om folk pratar om Könsroller Från Förr (det var inte som de flesta tror), dock mkt amerikanskt.

8) Monstrous Regiments, av Terry Prattchett
En mindre rolig Discworld. Mkt lite fniss.

9) The Forest of Hands and Teeth, av Carrie Ryan
Men NEJ. Ungdomszombielitt. Så tråkigt. Läste på inrådan av bokhora. Dock: bryr mig om zombies, bryr mig INTE om huvudpersonens kärlekstrassel.

10) Rikets vid vägens slut, av Jan Guilliou
Omläs, för att kolla översättningen åt min svärmor. Den vart åkej.

11) Responsive Web Design, av Ethan Marcotte
Fin liten bok. Hade kunnit hitta samma info online, men inte allt på ett ställe.

12) The Dead-tossed Waves, av Carrie Ryan
Nejmen VARFÖR läste jag tvåan med? Tråkig. Skippade trean helt.

13) Harry Potter and the Deathly Hallows, av J.K Rowling
Omläs. För att jag köpte en fin upplaga, för att sista filmen kom och för att. Gråter alltid över Snapes minnen. Oh, Severus.

14) Don’t Make Me Think: A Common Sense Approach to Web Usability, av Steve Krug
Jorå. Inte mycket nytt, men bra påminnelser. Skulle vara ypperlig introbok även om exemplen behöver uppdateras.

15) Nerd Do Well, av Simon Pegg
Peggs självbiografi. Fin, även om extrastoryn om den hemliga agenten hade kunnat skippas. Rolig. Jag hade velat ha mer nutid, men fattas varför han inte vill skiva för mycket om sin familj.

16) One of Our Thursdays Is Missing, av Jasper Fforde
Men alltså NEJ. En Thursday Next-bok man inte fnissar åt? Nej tack.

17) Harry Potter and History, red. Nancy Reagin
Stort steg upp från …and Philosophy-grejen. Inte dum alls. Flera intressant synpunkter jag inte hört innan, och historiska fakta jag inte kände till. Första essän var dock lite fånig.

18) Costume and Fashion: A Concise History, av James Laver
(…of the British Isles and sometimes a bit of France), hade den kunnat heta. Men ingen säger någonsin det, det bara antas. Efter Amerikas eurifiering skildes sig dess mode ganska mycket ett tag, men inget sägs om det. Vidare får senviktorianska kläder lika mycket utrymme som hela medeltiden (ca 700-1500 i boken), och alldeles för lite krut läggs på samhälle och politik och dess påverkan på modet. Annars bra. Svarade på en del frågor jag hade.

19) Science Ink, av Carl Zimmer
Fina bilder av folks vetenskapsnördiga tatueringar. Kanske inte borde läst rakt igenom, utan mer bläddrat i, men gillade.

Jag har inte läst särskilt mycket på senaste tiden. I våras flyttade mitt jobb upp till Seattle, då sparade jag in c:a tre timmar om dagen som ägnats åt pendlingsläsande. Sen skaffade jag smartphone. Sen blev jag av med jobbet. På mitt nya har jag ännu mindre pendligsavstånd (en kvarts buss på morgonen, runt halvtimmen på eftermiddagen) vilket är svinstrevlig, särskilt jämfört med två timmar i vardera riktningen. Men. Betydligt mindre läsande blire. Sen lyckades jag på något sätt vara mitt i c:a artonhundra, eller fem, böcker samtiding, såhär:

Det syns inte på bilden, men jag håller på med att läsa om The Trouble With Normal också. Samtidigt. Jag läser ALDRIG böcker samtidigt numera, inte efter college. Men. Men mest av allt finns det alldeles för många VILL HA NU-böcker, alla på svenska, därmed utkomna endast i Sverige, därmed skitsvåra att få tag på (bara ett fåtal bokhandlar skickar, och Amerikanska tullen har en tendens att sitta på paket i månader.)
Vill just nu läsa:

• Peppes Livet och barnet, som inte kommit ut än
• Liv Strömquists nya, Ja till Liv som kommer ut närsomhelst
• John Aivide Lindqusts Lilla stjärna, som inte fanns i pocket sist i var i Sverige
• Lisa Bjärbos Det är så logiskt, alla fattar utom du, se punkten ovan
• Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö
• Elin Grelssons Du hasar av trygghet som inte heller riktigt har kommit ut tror jag
• JAHMEN HERREGUD JAG GLÖMDE. MEST vill jag ha Fara vill av Elin Ruuth.

Ja, ni ser ju. Sen jag började inlägget har jag läst ut Firefly-boken och glömt The Trouble With normal på jobbet. Nu ska jag skita i det och sy ett lapptäckeskuddfodral istället.

Jag är bokfetishist. Det erkännes gärna. Jag tycker om inte bara själva texten, utan böckerna som objekt. Detta är förstås en av anledningarna till att jag inte har en läsplatta, och till att jag blir sjukt irro när författare släpper texter som eböcker enbart (jamen skit i om jag vill läsa dig då, rövhuvud.)

Men. Men.

Så finns det människor som Bo Westmar. Företrädesvis old people, som  fetisherar bokobjektet lång mer än jag klarar av. Som gnälltjatande babblar om hur böcker luktar, hur det låter när man bläddrar, hur bokens tyngd känns i handen…  Det är klart att ingen eboksföreträdare tar en på allvar när man inte har någon vettigt att komma med.

Hanjaglevermed pluggade Publishing and Printing, jag vet inte riktigt vad det heter på svenska. Han kan hantera en gammaldags tryckpress och vika papper på rätt sätt för att skära till en bok. Det är trevligt, ett hantverk, och det har lärt mig att uppskatta saker som papperskvalitet och de små avtrycken typerna gör i bladet – de vet jag inte inte heller var de heter på svenska. Trevligt. Men inte med några direkta konsekvenser för mitt läsande annat än valet av utgåvor (och därmed dyrare böcker.)

Vad som är av vikt: typografi. I varenda pappersbok som ges ut, iallafall de första utgåvorna, ges någorlunda eftertanke åt typografi – och det handlar inte bara om vilket typsnitt som används. Det handlar om textstorlek, radavstånd, marginaler, val av sidnumrering och fotnoter och sidhuvuden och… ett helt gäng grejer. Som inte har något “bäst” eller “sämst” utan anpassas efter texten i fråga – dess komposition, genre, syfte, ämne osv. Kants Kritik av det rena förnuftet typsätta inte likadant som en chicklitroman (ang. dålig typsättning vet alla som pluggar något teoretisk och haft billiga textböcker med komplexa texter vad jag pratar om. Det försvårar läsandet avsevärt.) och en novellsamling om Ukraina inte likadant som bibeln. Och någonstans där landar läsplattor som the great equalizer. Som rätar ut marginaler och håller samma typsnitt “för största läsbarhet”¹. Om som dessutom ibland låter folk plottra med typografin som de vill, och därmed omyndigförklarar typografer, typsnittsdesigner och grafiker som yrkesgrupper. Det är djupt sorgligt att Robert Bringhursts ikoniska The Elements of Typographic Style, den kanske mest omsorgsfullt designade boken på den här sidan 1900, kan slätstykas på det sättet.

Sen tycker jag rent personligen att böcker är bruksföremål². Jag köper inte billiga pocketar eftersom a) jag inte har plats för böcker jag inte redan gillar jättemycket och därmed b) förväntar mig att de ska hålla hela mitt liv och överleva omild behandling. Jag viker mina böcker åt alla håll och kanter, jag spiller smulor och vatten i dem, jag knölar ner dem i väskor, tappar dem på bussgolv och slänger dem i väggen om jag blir arg ³ och det ska de hålla för. Jag skriver i marginalen och stryker under och grälar och jag hatar folk som tjatar om bokmärken (de ramlar ju bara ur) och hundörar hundörar hundörar. Alltid. (Jag får ofta höra att “amen pappersböcker förstörs också av vatten” och ja, det gör de. En bok i taget. En bekant till mig hade en läckade vattenflaska i väskan och förlorade sin Nook och alla böcker på den. För att en annan bekant skulle förlora lika många pappersböcker förra året krävdes en helt översvämmad lägenhet pga trasig vattenledning. Just saying.)

Jag är en principmänniska. Eller: jag försöker vara en principmännska. Ofta. Om det är viktiga principer.

Eller:

Jag tror inte riktigt på att skilja på konstverk och konstnär. Ni vet “men man kan ju uppskatta tavlan även om konstnären var en mördare/kvinnohatare/diktator/whatever.” Det visar på en ganska konstig, men också tidstypisk, syn på konst (vi snackar alla former här, inte bara bildkonst; dramatik, romaner, musik, dans o.s.v.) som något transcendent, som bara Finns och Dyker upp i konstnärens huvud Någonstans Utifrån (alla versaler avsiktliga.) Som om de inte var resultat av medvetna och omedvetna tankeprocesser och inlärda tekniker och beteenden. Som  om de inte var en del av konstnärens sammanlagda produktion, tillsammans med hens andra konstverk, åsikter, frukostmåltider, eventuella barn, skoluppsatser och avlagda hudflagor. Konstnären skapade verket. Konstnären har lagt en del av sig själv, sin personlighet och sina värderingar i verket. De sitter alltid lite ihop, även om graden naturligtvis varierar.

Alltså: man kan inte skilja på verk och person. Inte kategoriskt iallafall. Naturligtvis går det att gilla enskilda verk utan att automatiskt skiva under på alla konstnärens åsikter om allt från näringslära till hunduppfödnings via socialpolitik, men då får man ha i åtanke att:
a) Det är inte samma sak att säga “jag gillar sången X” och “jag gillar diktaren Y.” I det senare fallet indikerar man något mer än bara hens samlade konstproduktion.
b) Så länge konstnären är vid liv gynnar du denne ekonomiskt eller socialt om du köper eller på annat sätt officiellt tillgodogör dig deras produktion.

Det där har gjort det knepigt för mig, främst på bokfronten. Jag läste t.ex. Orson Scott Cards Endels spel (Ender’s Game) innan jag visste att han var en raljerande homofob med tvivelaktig religös bakgrund. Enders spel är fortfarande fantastisk, men jag skulle aldrig köpa ett nytt ex av boken om mitt försvann, samma sak gäller resten av hans böcker (det hjälper att de inte är bra; de andra Enderböckerna är tråkiga och predikande och serien om Alvin skaparen är så rasistisk stereotyperade att det blir smålöjligt.) Anne Rice skulle jag heller inte köpa igen (hon har rasat mot sitt eget fandom, givit sig in i fighter mot negativa Amazon-recensioner och hotat med rättsliga åtgärder och varit allmänt fittig) men det gör mig mindre då jag vuxit ifrån henne för ganska länge sedan.

Det senare året har jag dragit reglerna lite hårdare, eller så kanske handlar det om att jag varit aktivare på de ställen på internet där författare och fandom rör sig. I vilket fall har ett antal nya personer dykt upp på min bojkottslista: Jasper Fforde (författaren till Thursday Next-serien) p.g.a ren inkonsekvens: mannen som skriver böcker i vilket tre fjäredelar av det västerlänska litterära kanon rör sig tycker att fanfiction och andra fanworks är moraliskt fel samt okreativt. Nix till honom. Grymt jobbigt för mig när det nyligen kommit ut nya delar i två av hans serier.
Scott Westerfield, författare till ungdomsserien som börjar med Uglies (Ful på svenska) och en påbörjad steampunkserie, gör bort sig  på annat sätt. Bitch Magazine skrev en lista på bra böcker för ungdomar med sund syn på kön, sexualitet osv. Efter några dagar började folk höra av sig om några av bidragen; hade inte den där boken en skylla-på-offret-attityd, skildrade inte den där boken kvinnlig lust lite för negativt? Bitch höll med och plockade bort, författarna blev skitsura (det var tydligen inte medvetet, men unfortunate implications är också riktiga.) Westerfield och ett gäng andra författare på listan blev sympatiarga och krävde att de också skulle tas bort. Bitch vägrade då böckerna i fråga fortfarande passade. Westerfield surade och klagade om censur och jag vet inte vad, för att ta bort böcker från ideologiska listor av ideologiska anledningar kan man ju inte bara göra. Skithuvud.

Mest intressant är kanske fallet Katharine Kerr, dels för att hennes Deverryserie tidigare var bland mina favoritböcker, dels för att jag hade den tvivelaktiga äran att bli förolämpad av henne personligen. Hela historien är mycket för lång för att passa här, men i korthet: förra året tog många amerikanska genreförfattare till orda om vad de tyckte om fanfiction. En del gillade, en del brydde sig inte, en del hatade. Kerr hörde till de senare (lite intressant med tanke på att jag aldrig sett spår av fanfiction till hennes böcker) men nöjde sig inte med det, hon menade att alla som inte enbart skapade egna världar och karaktärer (inklusive alla teveförfattare) var inte bara ickekreativa utan även av bristande intelligens, och slösade sin och andras tid. Då kanske det passar bra att tillägga att hon redigerat och skrivit delar av en antologi av nytolkningar av Shakespeare, att hon började sin författarkarriär med att skriva rollspelsmanualer och att hennes egna böcker är smockfulla med genretradition (alver, dvärgar, magi osv.) När hon fick mothugg mot sina ganska galna uttalanden (“folk som gillar teveserier saknar kreativitet” är en  favorit) började hon förolämpa folk till höger och vänster, däribland undertecknad. Hela debaclet raderade hon sedan från sin blogg, delar finns bevarade här. Det blev mycket wank, men min slutsats är att aldrig mer köpa hennes böcker, göra mig av med de jag har, samt sluta recka henne. Hon vart för galen.

Vart ville jag då komma med allt detta? Tja, redovisa lite, kanske. Klaga på Kerr. Hävda min ståndpunkt i författenärskildfrånverket-frågan. Vetinte. Bara blogga lite.

1: Art Objects: Essays on Ecstasy and Effrontery, av Jeanette Winterson
2. Hunting the Shadows, av Tanith Lee
3: And Another Thing… (Och en grej till…), av Eoin Colfer
4: The Autobiography of Alice B. Toklas (Alice B. Toklas självbiografi), av Gertrude Stein
5: Superfreakonomics, av Steven Levitt and Stephen Dubner
6: This Incredible Need to Believe, av Julia Kristeva
7: The Girl with the Glass Feet (Flickan med glasfötter), av Ali Shaw
8. Promiscuities: The Secret Struggle for Womanhood, av Naomi Wolf
9. Fredens pris, av Anna Högberg
10. Ett öga rött, av Jonas Hassen Khemiri
11. The Greatest Show on Earth: The Evidence for Evolution, av Richard Dawkins
12. Pappersväggar, av John Ajvide Lindqvist
13. Hanteringen av odöda, av John Ajvide Lindqvist
14. Language Death, av David Crystal
15. Chicks Dig Time Lords, red. Lynne M. Thomas
16. HTML5 for Web Designers, av Jeremy Keith
17. Gut Symmetries (Vintergatan går genom magen), av Jeanette Winterson
18. Bonjour Tristesse, av Francoise Sagan
19. Our Tragic Universe, av Scarlett Thomas
20. The Hunger Games (Hungerspelen),
21. Catching Fire (Fatta eld),
22. Mockingjay (Revolt) av Suzanne Collins
23. The Sea (Havet), av John Banville
24. The Independence of Miss Mary Bennet, av Colleen McCullough
25: How to Live Safely In a Science Fiction Universe, av Charles Yu
26: The Raw Shark Texts, av Steven Hall
27: Hardboiled Wonderland and The End of the World, av Haruki Murakami
28: Prins Charles Känsla, av Liv Strömquist
29: Gilles Deleuze, av Claire Colebrook
30: CSS3 for Web Designers, av Dan Cedelholm
31: Julmysteriet, av Jostein Gaarder (omläs)
32: Packing for Mars, av Mary Roach

Det har varit lässtiltje läääänge hemma hos mig. En kombination av att jag jobbar hemma tre dagar i veckan, inte får dricka kaffe längre och därmed somnar på studs på bussen, och att jag helt enkelt inte haft något jag varit sugen på. Alls. För en vecka sedan hade jag bara läst nitton böcker i år – det betyder att jag ligger minst tio böcker back om jag vill hinna lästa femtio innan året är slut, eller kanske tjugo, trettio back om man jämför med för tio år sedan, sommaren mellan ettan och tvåan på gymnasiet.

Men iallafall. För några månader sedan bestämde jag mig för att Hunger Games-böckerna var så hypade av alla jag kände att jag skulle skaffa dem när den tredje delen kom ut. Secret Garden, Ballards sista bokhandel, hade releasefest för Mockingjay i tisdags (förra veckan alltså) så jag gick dit och petade. Tog en chokladbit. Var med i ett lotteri. Kastade en blick på nytt-bordet och så “Scarlett Thomas” med stora guldbokstäver.

Alltså. Scarlett Thomas. Har skrivit världens bästa bok, The End of Mr Y. Och en hel del bra med (PopCo, Going Out, Bright Young Things.) Men efter Mr Y sa hon att hon inte skulle skriva mera skönlitt, utan fokusera på sitt akademiska, så jag har inte letat. Our Tragic Universe var en total överraskning, så total att jag köpte den utan att fylla i mitt klippkort, jag glömde min chokladbit i affärn, jag gick hem, twittrandes “SCREW MOCKINGJAY, SCARLETT THOMAS HAS NEW BOOK OUT.” Läste ut den på två dagar och gick tillbaks i fredags och köpte Hunger Games-böckerna med planen att läsa dem över helgen.

Fail. Jag glömde en annan sak som skiljer nu från för tio år sedan. Jag måste t.ex. laga mat, handla, tvätta och andra grejer man slipper om man bor hos mamma. Det var tisdag innan jag var klar med . Fast ända. Fyra böcker på en vecka en rätt bra siffra, även om jag nog inte kan fortsätta in den takten.

Sista riktiga. Eep!

1. Berätta om en bok med övernaturliga inslag.
Hahahahah. Men allvarligt nu. Gaiman igen? Neverwhere (heter samma i övers. tror jag ) handlar om Richard, som lever ett helt vanligt (eller kanske ovanligt tråkigt) liv i London, men efter att han plåstrat om en skadad hemlös flicka upptäcker han att han är blivit princip osynlig, eller ickeexisterande, i den vanliga världen. Istället hamnar han i London Below, där han och Door (flickan han tog hand om) har helt andra problem. (Boken har även en ängel som heter Islington. Jag vet inte varför, man jag gapskrattar åt det varje gång.) Det är lite intressant att  den enda jag kan komma på med bara övernaturliga inslag är Urban Fantasy.

2. Berätta om en bok som innehåller en viktig överenskommelse.
Eeeeeeeeeeh. Alla har bara nämnt deckare och gaaaah eugh nej. Men oj. Nej. Men gud. Jag har ju inte nämnt Roger Zelaznys The Great Book of Amber (tio böcker i en, men skippa de sista fem och läs 1-5 som en vanlig roman; de enskilda böckerna är supertunna.) På svenska heter de Nio prinsar i Amber,  Vapen från Avalon, Enhörningens tecken, Oberons hand och Kaos hov, och låt er inte luras av vulgoomslagen eller vulgofantasybeskrivningarna – Zelazny var en ytterst skicklig och subtil författare. Först boken börjar med en man som vaknar ur en koma någonstans i en förort i USA, utan minne av vem han är eller vad som hänt. Ganska snart blir det dock klart att han hållits nedsövd och att någon försökt mörda honom – boken innehåller en viktig överenskommelse, men jag kan inte avslöja om vad utan att spoila. Otroligt bra böcker, reckas även till folk som inte annars läser fantasy.

3. Berätta om en bok som innehåller en rejäl överraskning.
Det får bli Drood, av Dan Simmons, igen. Det är egenligen två överraskningar, dels det som händer i handlingen, dels att det blir en skitbra bok helt plötsligt. De första 450 sidorna är bara tråkgnällviktoriana, och så plötsligt blir det nästan Lovecraftkänsla på allt. Så om man inte gillar början på Drood, håll ut!

4. Vilka tre böcker står överst på din önskelista?
Räknar vi inte med böckerna jag beställer idag: Orientalism av Edward Said, Baba Yaga Laid an Egg av Dubravka Ugresic och The Independence of Miss Mary Bennet av Colleen Mccullough. Nu är väl ingen av dem direkt akuta; jag lyckades få tag på Orientalism på bibblan så den åker nog av, och tyckte de senare två verkade intressanta men de fanns inte att låna. Jag köper ytterst sällan böcker olästa om jag har något alternativ; har helt enkelt inte tillräckligt med plats för böcker jag inte redan vet att jag tycker om. Köper jag oläst blir det lätt att jag inte gillar, och sedan secondhandbokhandeln på hörnet stängde försöker jag bara desperat ge bort boken i min bekantskapskrets (nu senast: The Girl with the Glass Feet, Promiscuities, och Superfreakonomics.) Så egentligen kanske min need-to-own-lista på Goodreads är bättre? Den har PopCo av Scarlett Thomas, We Have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson och Foucaults Discipline and Punish: The Birth of the Prison (jag ORKAR inte kolla upp vad den heter i original eller på svenska.) Fina böcker jag redan gillar.

1. Berätta om en bok som beskriver ett riktigt lyckligt, konstigt, hemskt eller kanske tråkigt äktenskap.
Nej, inte riktigt. Men eftersom min blogg i annat än boksammanhang just nu handlat om äktenskap ur ett mer analytiskt perspektiv tänker jag nämna The Trouble with Normal (med undertiteln Sex, Politics, and the Ethics of Queer Life) av Michael Warner. Den skildrar inte ett äktenskap, utan handlar snarare om äktenskapsidén. Warner ställer sig tveksam till kampen för samkönade äktenskap, han menar snarare att själva äktenskapstanken är föråldrad och att hetero, cis- och monomänniskor har mer att lära av folk som bryter traditioner än vice versa. Boken är naturligtvis mycket mer nyanserad, och en av be bästa jag läst om relationspolitik.

2. Ärlighet varar längst brukar det heta. Vilken bok tycker du om som tar upp ärlighet eller bristen därpå?
Den enda jag kommer på är Kranes konditori av Cora Sandel, men den handlar mer om skvaller än faktiska lögner. Meh.

3. Vilken bok är den ultimata äventyrsboken?
Det bliv lite svårt här. Kanske låter det konstigt med tanke på hur mycket fantasy jag har i ryggen, men mest på grund av min tolkning av frågan; med äventyrsbok menar jag rent äventyr, utan sidostick och utan större moraliska ställningstaganden eller tankemöda. Men det gick inte, så det får bli nyanserat istället. Jag väljer böckerna om Elric of Melniboné av Michael Moorcock. Moorcock har gjort sig känd dom kritiker av fantasykonventioner a la Tolkien, och Elric är en ickemänsklig albinoprins av ett dött kungarike, en tragisk hjälte med ett svärd som heter Stormbringer och som dricker själar, en konstant deprimerad motviljeäventyrare som trots allt far runt genom ett multiversum som inbegriper allting och fightas och har sig, men jag gillar honom.

4. Änglar finns dom? Har du läst någon bra bok där änglar förekommer?
Jag kommer omedelbart att tänka på en pjäs snarare än en bok, men en som med fördel kan läsas: Tony Kushners fantastiska Angels in America (mest för att jag ska till NYC och se den i höst, OMGYAY.) Den finns även som miniserie på dvd om ni inte vill läsa, och handlar om… alltså, den handlar om en massa saker, men för mig handlar den om att vi aldrig får glömma hur jävla illa åttiotalet var. Den handlar om Prior som är aidssjuk och dumpad av sin pojkvän, om Harper som är mormonhustru och egentligen övergiven av sin man fast de bor tillsammans (mannen är smygbög), hennes mans chef som är ärkeond jurist och gammal kommunistangivare och också smygbög och döende i aids och Prior och Harper har samma droghallucinationer och Prior har visioner av en ängel som kallar honom till att bli profet… alltihop är fantastiskt och fruktansvärt smärtsamt.
Vill man hellre läsa vanlig prosa kan man läsa Jostein Gaarders I en gåtfull spegel som handlar om Cecilia som är hemma från sjukhuset över julen. Hon är någon form av döende, och en ängel hälsar på henne, vilket resulterar i att de diskuterar vad det innebär att vara människa. Vet ni, jag tror inte änglar lånar sig väl till småtrevliga ämnen.

Nej vet ni, det blir en femte bonusfråga idag:

5. Vilken är den äckligaste boken du läst?
Rollspelsföretaget WhiteWolf has gett ut en serie romaner runt spelet Vampire, där temat i respektive bok är en av klanerna, och den genomgående historien är ett klankrig. I vilket fall, boken Brujah innehåller en hygglig äcklig scen i vilket ett foster slits ut ur en levande kvinna och folk hänger i köttkrokar och ett gäng andra blodbadstemade grejer. Jag läste den på tåget på morgonen med dåligt blodsocker någon gång i gymnasiet och fick för första gången sätta mig med huvudet mellan knäna för att inte svimma. Annars är boken bra över förväntan, huvudpersonen Theo Bell är en av mina favoritvampyrer.

Z:

På zoo finns en massa djur och jag vill att du berättar om en bok där djur spelar en viktig roll.
Det finns flera… varegäller facklitt kan jag rekommendera Last Chance to See av Douglas Adams (han och en zoolog reser runt och dokumenterar – på sedvanligt Adamsvis – utrotningshotade djurarter.) Också på samma tema The World Without Us av Alan Weisman, om vad som skulle hända med ett antal områden (New York, ett kärnkraftverk, havet) om vi bara försvann puts väck (mest bra saker, förutom härdsmältor.) Jag kommer inte på någon annan, Doris Lessing skrev om fina katter men jag gillar inte boken, jag blev sur för att hon först inte kastrerade dem och fick en massa ungar och sen kastrerade dem alldeles för sent och förstörde hela deras livsuppfattning och alltså det var något med hennes relation till katterna som kändes möggligt.

Anders Zorn är en känd konstnär. Har du läst någon bok där han eller någon annan konstnär figurerar?
Rent spontant kommer jag att tänka på Linnea i målarens trädgård (barnbok om Monet.) Sen dyker Målarens döttrar av Anna-Karin Palm upp; jag minns inte exakt vad den handlade om annat än att jag gillade den, det vara parallella nutida och dåtida historier (ett berättardrag med plus på min sida), någon form av försvinnande, lite England eller en båt eller något, och att den räknades som svensk magisk realism. Och det låter ju lovande. (Jusstdetja. Sigrid Undsets Jenny med. Och jo, allra bäst är ju Alice B. Toklas självbiografi av Gertude Stein, en konstigt sammanhållen stream-of-consiousnesshistoria utan handling men med massvis av Picasso.)

Zen, att vara närvarande just här och nu, är rätt inne trots att ideérna inom zenbuddismen knappast är nya, zen-coaching, mindfullness, meditation, yoga och en massa annat är i ropet. Vilken bok tycker du handlar om zen?
Jag vet inte, jag är allergisk mot flum. Nu är det inte så att allt som kan klassas ovan är flum, men det mesta som klarar sig genom västeuropafiltret blir rätt urvattnat (och nästa gång någon hyllar Dalai Lama vill jag påminna om att han är en ickedemokratiskt vald ledare av en teokrati, hur fräscht är det?) Därför tipsar jag om Osunt förnuft av Olav Hammer, som handlar lite om hur våra tankebanor faktiskt funkar och lite om hur man kan agera smartare och flumfriare.

Författare på Z finns det några stycken. Vem är din z-favorit?
Jag kommer inte på någon! Ngn på listan nämnde Marion Zimmer Bradley, men hon ska sorteras under B, och dessutom var hon bättre när jag var tonåring. Pass pass, säger jag.

Å

Berätta om en bok som innehåller ett minnesvärt återseende.
Uhmmmmm. Alltså, jag älskar återseende. Det är en av mina favorittropes, och en av de grejerna som jag störde mig mest på när jag läste mycket questbaserad fantasy var att folk skulle dela på sig hela tiden, åka åt olika håll och hålla på. Men sen kom de tillbaks igen. Jag tänker på Merry och Pippin i Sagan om konungens återkomst (käften. Boken hette så under hela min uppväxt, den kommer inte att sluta heta det bara för att det finns en bättre nyöversättning) för att de är så fina och smarta och dumma och jag lipar varje gång (filmen översatte känslan jättebra även om situationen är fel.)

Har du läst någon bra bok om ålderdom?
Eeeeeeeeh (nu har jag tänkt i tre dagar) nej. Jag undviker nog dem. Jag har jobbat på demensboende och pressat ut löften om medicinöverdoser från maken och närmaste vännerna om jag skulle vara på väg åt det hållet och alltså allvarligt, varför utsätta sig för mer än sin egna?

Vilken bok handlar om ångest, alternativt gav dig ångest?
Som sagt ger all skönlitt av Gardell mig ångest. Även  A.K.A av Ruthann Robson, av ingen annan anledning än att huvudkaraktärens identitet är så flytande att det var obehagligt. Jag var grinig i flera dag efter avslutat läsning, och visste inte varför förren samma sak hände hanjaglevermed och en kompis.

Jag återanvänder en gammal utmaning från Bokmania och undrar vad som hände i litteraturens värld det år du föddes.
1983:

• William Golding vinner Nobelpriset. Har inte läst honom.
• Ovan nämnda MZB släpper The Mists of Avalon (Avalons dimmor)
• Eldriede Jelinek släpper Die Klavierspielerin
• Tennessee Williams dör
• David Brin vinner en Nebula for Startide Rising som jag inte har läst.
• Cynthia Voigt vinner en Newbury för Diceys Song som jag inte heller läst
• De förlorade sagornas bok släpps

“Mina, they are going to punish her for not giving them what they want, or rather, for giving Dracula what they want. I’d just like you to know that, because when you get back it’s going to be all tears and declarations of (posthumous) adoration, and then they are going to fixate on you next. Keep records of everything, and for goodness sake don’t let old Van Helsing get you alone. For a man of science he’s entirely too fond of charging into ladies’ boudoirs brandishing his holy wafer.”

Letters with Characters – riktiga personer skriver till påhittade. Dagens länk utan konkurrens.