Här är frågeposten.

Qvinna i världen av Inger Frideborgsdotter handlar om sex kvinnor med olika levnadsöden i olika tider, på olika platser. Berätta om en annan bok som handlar om en kvinna i världen som du tycker är läsvärd!
Uhm… Persepolis av Marjane Satrapi, som är skriven i två delar och i svartvist serieform, om författarens uppväxt i Iran, revolutionen, exil i Europa… skitbra, lyckas vara både regimkritik, barndoms- och ungdomsskildring, studie i rasism… i princip allt. Komplex historia berättad med bedrägligt enkla bilder.

The queen and I är en fantastisk bok om hur kungafamiljen i Storbritannien får omvärdera sitt liv då landet blir republik. Boken är skriven av Adrian Moles morsa Sue Townsend. Berätta om en annan bok som handlar om en drottning!
Man skulle ju kunna tro att att det ligger och dräller med drottningar i fantasygenren, men så är faktiskt inte fallet. Eller, snarare, drottningarna finns ju där, tillochmed de regerande drottningarna, men det handlar väldigt sällan om dem. Vare sig det är Morgase i Sagan om Drakens återkomst, Galadriel i Ringtrilogin, Elaine eller Ggwenyfar i diverse versioner av Artursagan, Hecube, Penthiselea eller ens Helena i M.S.Bs Facklan, eller en av tjoget drottningar i trehundra år av Deverryberättelser, handlar om det om själva drottningen. Hon är mor, eller allierad, eller fiende, eller bara en person som råkar vara där, om än med krona och tron. Men Bellyra då. Det blir Deverry igen, mest Storkonungen, för fan vad Katharine Kerr skriver bra, och hennes kvinnliga huvudpersoner svider när de tvingas leva i ett genomruttet system. Bellyra. Som man tycker så synd om, som tvingas inte bara gifta sig med kronprinsen som fjortonåring, ett barn som fortfarande klättar i träd barfota, utan blir magiskt tvingas att älska honom, som vet att hon inte är mer än ett avelssto, som lider av förlossningsdepression. Jag vill bara ta med hennes hem, se till att hon får lite antidepressiva och en utbildning i arkeologi eftersom älskar att leta efter gamla glömda saker i borgen hon lever i. Jag vill sparka kung Maryn hårt mellan benen för att han inte pratar med henne, för att han har älskarinnor, för att han förolämpar henne offentligt precis efter att deras andra son fötts, och när hon tar livet av sig vill jag faktiskt hoppa in i boken och skjuta honom i huvudet. Fast det egentligen är systemet, och inte han.
Men grejen är att jag får henne att låta tragisk, och det är hon inte. Hon är roligt och envis och smart, helt förmögen att föra sig med värdighet i alla situationer, och folket är henne lojala utan den magi som mer eller mindre tvingar dem att beundra hennes man. Hon är nästan bäst (även om jag gillar henne bättre när hon återföds som bondedotter med mer rörelsemån.)

Qué? Berätta om en bok som du inte alls förstod dig på.
Förstod kanske är att ta ta i, men  jag fattar inte vad som ska vara så jävla bra med Jonathan Strange & Mr Norrel av Susanna Clarke. Jättehypad var den, “som Harry Potter för vuxna.” Eh. Nej. Inte. Jättetråkig, jag klarade mig i två kapitel utan att det hände något alls. Lade ner.

Och till sist gör jag det lite lätt för mig och ber dig berätta om en författare eller bok på Q.
Det blir Queerfeminisktisk agenda av Tiina Rosenberg. Jag tror jag läste den första gången nolltre, när jag hade tråkigt och således plöjde ingenom hela Jönköpings Stadsbiblioteks hela Ohj-sektion (den måste vara kvar på samma ställe när jag hälsas på mamma  april, har de möblerat om får jag panik) och det var lite av en aha-upplevelse. Jag hade inte läst så mycket queer innan nollfyra (även om Nina Björk har mycket Butler i sina böcker lyckades hon missa den delen, varför vet jag inte) och kom fram till att Tiina är bäst  – även om jag tror att jag hade lite beef med ngt vad det gäller bisexualitet, men om det var i boken eller senare minns jag inte.

N

Det går inte riktigt att undvika Nobelpriset i litteratur den här veckan. Alla tycker någon om priset i fråga. Vad har du för relation till priset och pristagarna?
Eh, ingen? Jag har som jag kanske nämnt väldigt svårt för ickegenreskönlitt, och dessutom blir jag automatiskt avog så fort någon vinner (jag vägrar massor av klassiker, inte utav princip utan för att min hjärna funkar så? Måste-läs (den kan det vara Nobelpristagare, bestseller eller China Mieville, det spelar ingen roll) = INTE-läs för this tiny child. Men Selma har jag såklart läst, dessutom Yeats, Sigrid Undset, Elliot, Camus, Sartre om han nu räknas, Harry Martinsson, Morrison, Dario Fo (man kan ta sig igenom mitt ickegenreogill genom att skriva drama, tydligen), Samarago (gillar INTE), och Lessing såklart. Ja, jag kollade listan, och nej, det är inte många.

Vem är din nordiska favoritförfattare?
EN? Ingen. Jag gillar Suzanne Brøgger, Tove Jansson såklart, Sigrid Undset, eh… VET INTE.

Vem är den senaste nykomling du läst?
Eh. Theodora Goss förra året? (väldigt bra!) Hon skriver strange fiction lite som en del av Tanith Lees noveller, jag tror maken fick hennes In the Forest of Forgetting på köpet när han köpte något Lee, och sen läste jag den för att den var snygg.

Finns det någon författare du inte läst, men är nyfiken på?
Jag funkar inte så. Jag läser inte nya saker med flit, jag läser dem av misstag/slump eller för att någon sticker dem i händerna på mig. Sen läser jag allt av författaren/rna om jag gillar boken. Samma som jag funkar med musik, alltså. Så nej.

O

Ännu ett bokpris den här veckan, ett endast för kvinnor Orange Prize for Fiction som delats ut sedan 1996. Vet du något om priset? Har du läst böcker av någon pristagare? Är det bra med ett pris för kvinnliga författare?
Nej jag visste inget om den, och den jävla sajten år svårnavigerad som frusen gröt så det får fan vara. Men ja, så länge det handlar om riktiga böcker och inget jävla chicklitskit.

Berätta om en bok som du tyckte mycket om, trots att du inte trodde att du skulle gilla den. En oväntad favorit alltså!
Men jag funkar inte så sa jag ju! Snarare tvärtom, jag tror jag ska gilla böcker för att tex Hanjaglevermed gillat dem, eller för att jag gillat annat av författaren, och sen blir det bajs av allt. Tex: Lonely Werewolf Girl, och The Girl with Glass Feet nu senast.

Jag är inget fan av Peter Harrysson, men tänker ändå sno ett av hans favorituttryck. Jag vill att du berättar om en bok som var olidligt spännande!
The End of Mr Y, av Scarlett Thomas. En av mina favoritböcker någonsin, en konstig sak som är filosofi, alternativvärldsfantasi, magiskt realism och akaporr på samma gång. Men jag kan inte avslöja ngt av handlingen.

Och slutligen vill jag höra om en bok om ett mindre trevligt ämne. Har du läst någon bok om otrohet som du tycker är bra?
Efter lite eftertanke kom jag på Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs. Egentligen har jag skitsvårt för otrohet som grej och en otrogen huvudperson är helt enkelt för osympatisk för att jag ska kunna gilla henom, men i Stjärnor ligger fokus lite annorlunda. Man sitter och ropar år huvudpersonen att hon ska fatta att hon är kär i tjejen, och bara det tar sin tid. Att huvudpersonens man är en idiot hjälper med.

P:

Pseudonymer används ibland av författare. Vad tycker du om det? Vilken pseudonym skulle du rekommendera oss att läsa?
Nuförtiden känns det lite onödigt väl?  George Sand, såklart.

Vem är din favoritpappa i litteraturens värld?
Nu Blir Det Mera Deverry Hörrninini! Cullyn. Faktiskt. Bortsett från den dära svagheten då (spoiler). Cullyn av Cerrmor hade kunnat säga “jaha, jag gjorde en barflicka med barn, nu sticker jag, tjo!”. Men han kom tillbaka med pengar, tänkte köpa en gård och ta hand om sin familj, och när Seryan hade dött tod han Jill med sig. Han hade kunnat överge henne hur lätt som  helst, men istället uppfostrar han Jill och hon får ett på många sätt bättre liv än andra flickor. Eftersom man inte kan dalta med flickebarn som legosoldat uppfostras hon som en pojke skulle uppfostrats, med kort hår och svärd. Hon slipper gifta sig som trettonåring, hon kan försvara sig själv och inge respekt trots att Deverry är ett egentligen kvinnoförtryckande land. Tack vare Cullyn.

Popularitet vs. kvalitet. Vad har du för åsikter om detta dilemma?
Kvalitet blir ibland populärt. Ibland.

Pocket eller inbunden?
INBUNDET ALLA DAGAR I VECKAN OCH EN DAG TILL. Som Beatleslåten. Varför? a) Böcker är bruksföremål, man ska kunna läsa dem tretusen gånger, vika bakåt, spilla kaffe, använda som projektil, ha i väskan, tappa lite varsom… pocket håller inte. Ryggen bryts, fläckar tränger igenom bla bla. b) jag är design- och typografinörd, och även om utsidan på pocketar kanske är snygg ibland är typsnitt, radavstånd, marginaler och framförallt papperskvalitet rent åt skogen. Exempel: de på utsidan otroigt snygga Rubel Tollede-illustrerade pocketarna. Blä.

Jajajagvet. Inte mycket blogg på sistone. Men jag har varit sjuk (är fortfarande) och fixat med Cynthias blogg och plockat ihop ett skribord och underlåtit att baka semlor. Hör av mig igen när jag inte kissar var tjugonde minut.

—

Berätta om en bok där mat har stor betydelse.
Nu är jag frestad att skriva om fantasy, kanske speciellt Deverry igen, mest för att de äter så mycket dåliga stuvningar och dricker så mycket mjöd. Men det ska jag inte. Och då blir det svårt. Jag är väldigt ointresserad av mat som sådan – tycker middag är rätt tråkigt och föredrar efterrätten. Så om romaner jag läst haft mycket mat i sig är det ganska troligt att det helt gått mig förbli. Nej, det får bli en nästan regelrätt kokbok, Diet for a Small Planet, av Frances Moore Lappe. Alla recepten är både välbalanserade, vegetariska och utformade för minsta möjliga miljöförstörelse. Och goda (utom den med ingerfärsriset.)

Vems memoarer skulle du helst av allt vilja läsa?
Shit. Jag har läst Simone de Beauvoirs memoarer, räcker inte det? Jag vet faktiskt inte.

Man Booker Prize for Fiction har delats ut till en författare inom det fd. brittiska samväldet sedan 1969. Här finns alla vinnarna. Här du någon favorit?
Som sagt, jag läser få ickegenreromaner, och här har jag faktiskt inte läst en enda. Har dock Salman Rushdies Midnight’s Children (81) på min att-läsa-snart lista.

Jag söker också en bok om makt.
Eh. Jo! American Gods, av Neil Gaiman. Inte bra för att den är en av mina absoluta favoritböcker någonsin, utan för att det passar. Om makt som försvinner utan någon att ha makt över (som i fallet med gudarna), eller maktlösheten som drev folk till en ny kontinent (som i Coming to America-delarna), eller om Shadow som liksom bara driver i början och innan boken och sen tar makten över sitt eget liv. Och, som sagt, skitbra. köp, kids.

Jag gillade inte J. Det kanske märks. Lite.

Via Lilla O som vanligt.

J:

Jag tycker att det är svårt att läsa böcker skrivna i jag-form då det krävs en del av författaren för att det ska bli bra. Berätta om någon bok skriven i första person som du gillar eller inte gillar.
Jag minns inte. På riktigt. Ofta går perspektivet helt mig förbi om det funkar. Jag tror att Winterson brukar använda det i sina noveller. Och det blir ju alltid bra.

Berätta om en bok om eller av en journalist.
Menjagvetvälintevolkasomärjournalister eller inte. Ger upp! Nej. Gaiman. Såklart. Säg American Gods då, den är ju bäst.

Jante styr Sverige och jag vill att du berättar om en bok där jantelagen gäller.
Moa Martinssons Kvinnor och äppelträd, kanske? Den handlar såklart mest om förtryck av kvinnor, men också om småortsförtryck och socialt tryck i stort. Åh hjärta Sally. Som står emot.

Vad jiddrar du om? Det hade jag en elev som brukade fråga när han tyckte att jag snackade obegripligheter eller ren skit. Berätta om en bok som du tycker är rent jidder.
eh. Jag veeeeet inte sluta fråga så svårt. (Här beror det nog på att jag är skitpetig när jag väjer böcker från början.)

K:

Självklart måste det bli K som i kärlek idag. Berätta om ett kärlekspar i litteraturen som du tycker om.
Ok. Eh. Det finns för många, jag kan inte sålla ut. Nu blir jag stressad och passar.

Krig är inte lika muntert, men jag vill ändå att du berättar om en bok som på något sätt handlar om krig.
Jag läser fantasy, undantagen är väl snarare de som inte handlar om krig då. Men jag måste i nu etablerad annatradition nämna Katharine Kerrs Deverryserie. Delvis för att Kerr har pluggar tillräckligt mycket histora för att kunna politik och strategi, men mest på grund av perspektivet. Visserligen är en del av hennes karaktärer adel och därmed fältherrar, och visserligen är de allihop galet besatta vid äran i seger, men de är inte de enda karaktärerna. Kerr skriver också om hur bondebefolkningen upplever krigandet – ständig rädsla, nerbrända gårdar och söner som sänds ut att dö när de är fjorton. Och så Nevyn såklart, en av huvudpersonerna, en magiker som ägnar större delen av sitt flera hundra år långa liv år att försöka få ett slut på de eviga inbördeskrigen. Öht blir det väldigt bra pacifistpropaganda av alltihop.

Berätta om en bok där korrespondens via mail, brev, sms eller något annat spelar en stor roll.
Jag tror inte jag läst någon vuxen korrespondansroman, och Emelie har redan tagit Sofies värld (som förresten slutar vara brev efter halva). Däremot lästa jag en hel del dagboks och brevböcker när jag var yngre (innan biblioteket flyttade, så det måste varit innan jag fyllde tolv). Jag minns speciellt en, även om jag inte kan minnas handlingen annat än att det var en pojke och en flicka som skrev till varandra, de gömde breven i en mur eller liknande, den utspelade sig runt sekelskiftet – eller, nej, senare – och flickans familj (tror jag) hade det betydligt sämre ställt och bodde i f.d. statarlänglor. Och pojken hade något form av handikapp och satt i rullstol. Jag tror jag läste den tio gånger, men jag minns inte titeln.

Vem är din favoritförfattare av kåserier och/eller krönikor?
Hanna Hellquist tror jag. Läser inte så många numera.

L som i jellon:

Jag älskar listor och har listat lästa böcker sedan 1999. Hur kommer du ihåg vilka böcker du läst? Skriver du listor?
Jag försöker skiva listor, men jag fukar med Goodreams, som automatlistar saker som angtingen “to read” “currently reading” elle “read”, sen kollar jag där.

Lyrik ligger mig också varmt om hjärtat. En genre som hemska svensklärare har förstört för allt för många. Vad är din relation till lyriken? Har du någon favoritpoet eller favoritdikt?
Lotta Olsson! Det är tyvärr så att jag är en av de ocreddiga dumma jävlarna som tycker att dikter ska rimma (det är inte med flit! jag har bara ingen rytmkänsla och tappar bort mig i andra format) så sonetter är fantastiskt. Gillar Shakespeare med (speciellt sonett 43). Men Lotta Olsson var det: hennes sonnetsvit Skuggor och Speglingar, om Persefonemyten, är bland det bästa jag läst alla kategorier, jag köpte den äntligen till mig själv förra julen.

Ledamöterna i Svenska Akademien är aderton till antalet. Vem är din favorit bland nuvarande och gamla ledamöter? Har du någon du inte förstår dig på?
Nu har jag inte läst någon annan än Kristina Lugn, tror jag, och det var en pjäs för en massa (5-7) år sedan. Minns inte vilken. Men jag tror jag tyckte den var ganska bra. Hurra för min otroliga bildning osv.

Sjung långsamhetens lov eller inte. Jag vill i alla fall att du ska berätta om en riktigt långsam bok som du läst.
INTE! Det blir Jose Samarangos Blindheten som alla tydligen tycker är otroooligt bra och allt och jag somnade genom hela boken. Den tog fucking veckor att läsa ut. Inget flyt. Inget drag. Bara tråkigt och osammanhängande.

Samma som vanligt.

Förra veckan handlade det om en huvudperson du tycker om, nu undrar jag vilken person i böckernas värld som du identifierar dig med mest?
Men usch. Kan vi säga personen jag VILL identifiera mig med istället? Eller nej, vi går tillbaka till innan, när jag var tonåring:  jag tyckte så mycket om Anne Rices vampyrkrönikor för att jag identiferade mig så med Lestat, just då. Fast i en håla, överdramatiskt, självcentrisk, med teatertdrag, bortvilja, mörker och allt det där. Mindre nu. Helt ärligt tror jag kanske att  just bristen på superentusiastisk läsning de senaste åren beror på just brist på karaktärer att identifiera mig med. Hmm. Hermione! Hermione Granger från Harry Potter-böckerna. Jag läser hellre facklitt än skönlitt, jag låtsas att jag vet allt även om jag bara vet nästan allt, jag blir otroligt besviken om jag bara är näst bäst och surar fortfarande att mitt GPA bara var 3,78 istället för 4,0. Översittarbesserwisser, c’est moi.

Internatskolor är populära att skriva om. Berätta om en bok som utspelar sig på en sådan.
Jag skulle kunna skriva mer om Potter igen, eller kanske vandra vidare till den mycket hypade Den hemliga historien av Donna Tartt. Speciellt de på Bokhora gillar den, men blev väldigt underväldigad, måste jag säga. Akaporr är liksom inte lika kul på high school nivå, tror jag, jag gillar däremot universitet.

Berätta om en bok som handlar om identitet och sökande efter densamma!
Nu är jag ju inte på fantasyn igen. Nästan att klassiskt utformat High Fantasy handlar om identitetshittande (eller skapande) iallafall om man köper Jospehs Campbells teorier om “Hero’s Journey”. Och det gör jag. Och då kan jag hänvisa till hans A Hero With a Thousand Faces som illustrerar den röda tråden genom mytologi (och förlängningen litteraturen), identitets- och hjältesskapande.

Vilka bokrelaterade sidor på internet besöker du oftast?
Oftast… goodreads.com och SPL (Seattle Public Library)s hemsidor, för att skriva upp böcker jag vill läsa samt boka dem. SPL eller amerikanska bibblor i allmänhet är jävligt svårnavigerade och tråkiga, jag går bara dit för att plocka upp bokade böcker. Även: bokhora, Powells.com, och bokbloggar.nu.

Via Lilla O.

Vilken huvudperson i en bok tycker du mest om?
Men överhuvudtaget? Jag vet inte. Jag gillar Nevyn i Deverryböckerna (se nedan), men mest? Jag tyckte fruktansvärt mycket om Anne Rices Lestat när jag var yngre (se detta inlägg) men fortfarande? Så förhållandevis få skönlitt. Kanske någon hos Gaiman… nä. Eller. Räknas grafiska romaner? Räknas Death, hon har två egna romaner?

Vem är den ultimata hjälten i böckernas värld ?
Alltså, nu vet jag inte riktigt hur du menar. Hjälte som i manlig huvudperson? Eller sån som fajtas med drakar? Då min svaghet för fantasy är stor och välkänd väljer jag med flit den andra kategorin och vimsar lite innan jag väljer Rhodry Maelwaedd ur Katharine Kerrs Deverryböcker. Han är nu inte på något vis perfekt, snarare tvärtom; han är envis, helt styrd av ärobegreppet, hämndlysten och till slut ganska bitter. Men han är fruktansvärt kul att läsa och åtminstone i början helt inne på att alltid göra precis det rätta. Dessutom är han snygg och halvalv (sen polar han med drakar snarare än att fajtas, men det är en annan historia.)

Och den ultimata hjältinnan?
Men ultimata och ultimata. Kanske ska man matcha Rhodry med någon annan från Deverry? Men Jill gillar jag bara som ung, Dalla inte alls och Glae är så kortlivad. Nejhörrnini. Det blir Thurstday Next från Jaspes Ffordes serie med samma namn (The Eyre Affair och framåt). Hon är smart och framåt utan att vara för otrolig, bildad och roligt, och i första boken befriande ickekonventionell. Iofs blir hennes livsstilsval mer anpassade med tiden, men hon fortsätter ändå vara väldigt kickass.

Vilken är den bästa historiska roman du läst?
Och så dog hjärnan igen. Bästa och bästa, jag gillar faktiskt Arnserien; att den rent objektivt inte håller måttet vet jag, men den har så många element jag dras till: stora moderniseringsprojekt, vapensmide, hästar, långbågskyttets intåg i krigsstrategin… and speaking of, Michael Crichtons Timeline, som egentligen inte är HR utan scifi med tidsresor (hundraårskriget! Belgiska arkeologer!) gillar jag av samma anledning. Och är en mycket bättre bok. Jag läste tretusen HR når jag var yngre, minns speciellt precis allt av Maj Bylock. Mmmmmedeltid.

från Lilla O som alltid.

Tantsnusk har väl alla hört talas om, men har du läst någon bok som skulle kunna kallas gubbsnusk?
Jag har inte läst någon vad jag kan minnas, tror jag, men däremot vet jag precis vad som skulle menas med det. Vi citerar den eminenta Winterson som vanligt:

I am an admirer  of Lawrence, but not an uncritical one, and I know,  that like Byron, he attracted men of little brain and less balls, who do not want to think but who are looking for a sign-writer to dress up what they call their sex-drive.

(Jeanette Winterson, Art [objects])

Berätta om en bok som fick dig att gråta! Händer det ofta att du gråter av böcker?
Ohmygod. Alla bra, för att de är bra.. Alla där det är synd om små djur eller barn. Den allra första bok jag grät av var Sunnanäng av Astrid Lindgren, då var jag kanske tolv och satt barnvakt åt en liten typ. Det där med (mjuk eller riktiga) djur som kom bort gjorde mig olustig även som liten, men det med bölandet kom inte igång förren senare.

Berätta om en gammal favoritbok som du ofta återkommer till!
Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder läste jag för första gången när jag var kanske elva, och även om jag vet precis allt som händer i handlingen tycker jag fortfarande att den är spännande. Jag köpte den till Hanjaglevermed vår första jul och sedan dess har vi en kortkalender. Jag brukade ha Jokerspelet hängande på väggen. “Silverbriggen sjunker i stormande hav…”

I programmet Go’kväll brukar någon känd person bjuda in till en fiktiv middag. Vilka fyra författare, levande eller döda, skulle du bjuda och vad tror du att ni skulle prata om?
Mengudjagvetinte. Bloggar och liknande har lärt mig att jag inte tycker samma eller ens skulle komma överens med de flesta jag gillar, och förmodligen gäller det de döda också. Sen är de så mycket smartare än vad jag är, vad skulle jag ha att säga till dem? Pass.

1. Frihet är viktigt och böcker handlar inte sällan om längtan efter detsamma. Berätta om en bok som du tycker handlar om frihet!
Det får bli ett par stycken, tror jag. Vi börjar med Uglies (Ful på svenska) av Scott Westerfield, en ungdomsscifi som utspelar sig i en efter-katastofen framtid där man löst alla former av diskriminering genom att låta alla genomgå en operation som gör dem fysiskt perfekta den dagen de fyller sexton. Operationen är helt obligatorisk, och när huvudpersonen Tally snart ska fylla år träffar hon ett gäng personer som är engagerade i en motståndsrörslse. På ytan handlar det mest om den direkta friheten att få bestämma över sin egen person, men den hanterar även grupptryck (från alla håll) och normer rent generellt.
Och så Trickster Makes This World av Lewis Hyde, egentligen facklitt (men jag läser mest det iallafall) om trickstergudar i olika religioner och om hur de genom sin existens och sin sammankoppling av gudomligt, mänskligt och kaos möjliggör mänsklig frihet, eller snarare rörelsemån i annars tajta moraliska system (tanke: bristen på tricksterfigur är vad som gjort de senare tvåtusen år av kristendom så tråkig?)

2. Böcker blir ofta film. Vad gör du helst och oftast först, ser filmen eller läser boken? Brukar du se filmatiseringar av böcker du läst?
Alltid ursprungsmediet först. Vilket innebär läs boken först i nittionio procent av fallen. Och jag veeet att alla bara “men böcker och film är helt oooolika medier, du kan inte förvänta dig något likadant.” Men det kan jag visst. Det är bara det att skithuvena alltid lyckats casta min favoritkaraktär fel eller ta bort min favoritscen.

3. Berätta om en riktigt bra filmatisering av en bok!
Nuskavise… många har nämnt BBC-versionen av Stolthet och Fördom (den med Jennifer Ehle) och den är såklart fantastisk, men en tv-serie pch då blir det genast lättare att få med allt. Jag gillar filmatiseringen av Sagan om Ringen med, med reservation för a) alverna i Helm’s Deep, b) Liv Tyler som Arwen den konstiga visionen Arwen har samt c) slutet (de osaliga själarna som spökgegga, brist på hur kriget påverkat the Shire, Sams technicolorbröllop). Och Låt den rätte komma in, som ju är väldigt olik boken men ändå fångar stämningen i och kärnan av boken helt.

4. Jag vill att du uppmärksammar en författare som du tycker får på tok för lite utrymme.
Ursula LeGuin. Tanith Lee. I båda fallen för att de skriver genrelitt, oftast av den sort som kallar “speculative fiction” på engelska. Och då menar jag i mainstreamkulturen, de har alldeles lagom utrymme i sina respektive genrer.

1: The Genius Factory: The Curious History of the Nobel Prize Sperm Bank, av David Plotz
2: American Nerd, av Benjamin Nugent
3: My Name is Will: A Novel of Sex, Drugs and Shakespeare, av Jess Winfield
4: Sexing the Cherry, av Jeanette Winterson
5: Special Topics in Calamity Physics, av Marisha Pessl
6: Trickster Makes This World, av Lewis Hyde
7. Prince of Stories: The Many Words of Neil Gaiman, av Hank Wagner, Christopher Golden & Stephen R. Bissette
8. Religion and Respectability, av Thomas Lacqueur
9. Låt den rätte komma in, av John Ajvide Lindqvist
10. The Vampire Tapestry, by Suzy McKee Charnas
11. Mind of the Raven, av Bernd Heinrich
12. Drood: a novel, av Dan Simmons
13: Art And Lies, by Jeanette Winterson
14: The Stuff of Thought: Language as a Window into Human Nature, av Stephen Pinker
15: Particularly Cats (and Rufus), av Doris Lessing
16: Magic for Beginners, av Kelly Link
17: The Secret History, av Donna Tartt
18: Ladies and Gentlemen, the Bible! av Jonathan Goldstein
19: Words and Rules, av Steven Pinker
20: The Neil Gaiman Reader, red. Darrel Schweitzer
21: Enchanted Hunters, av Maria Tatar
22: The Stone Gods, av Jeanette Winterson
23: Star Trek (XI), av Alan Dean Foster
24: Verbivore’s Feast, av Chrysti Smith
25: Letter by Letter, av Laurent Pflughaupt
26: The Summer Tree, av Guy Gavriel Kay
27: The Wandering Fire, av Guy Gavriel Kay
28: The Darkest Road, av Guy Gavriel Kay
29: Nerds: Who They Are and Why We Need More of Them, av David Anderegg
30: A Wind in the Door, av Madeleine L’Engle
31: A Swiftly Tilting Planet, av Madeline L’Engle
32: Lonely Werewolf Girl, av Martin Millar
33: Weight: The Myth of Atlas and Heracles, av Jeanette Winterson
33: Reading the Vampire Slayer, red. Roz Kaveney
34: Seven Seasons of Buffy, red. Glenn Yeffeth
35: Bitch: in Praise of Difficult Women,  av Elizabeth Wurtzel
36: Tempting the Gods,  av Tanith Lee
37: In the Forest of Forgetting, av Theodora Goss
38: Palimpsest, av Cathrynne Valente
39: Le Petit Prince (Lille Prinsen) av Antoine de Saint-Exupéry
40: The Elements of Typographic Style, av Robert Bringshurst
41: Odd and the Frost Giants, av Neil Gaiman
42: Bright Young Things, av Scarlett Thomas
43: The Silver Mage, av Katharine Kerr
44: The Purity Myth: How America’s Obsession with Virginity is Hurting Young Women, av Jessica Valente
45: The Library at Night, av Alberto Manguel
46: Primates and Philosophers: How Morality Evolved, av Franz the Waal
47: Caliban and the Witch: Women, the Body and Primitive Accumulation, av Silvia Federici
48: Origins of the Specious: Myths and Misconceptions of the English Language, av Patricia T. O’Conner
49: The Difference Engine, av William Gibson and Bruce Sterling
50: Fever Crumb, av Philip Reeve
51: Bourdieu: Key Concepts, red. Michael Greenfell
52: Our Magnificent Bastard Tongue: The Untold History of English, av John H. McWhorter

Frågor på det?

Lilla O igen,.

1. En Evergreen är en sång som är tidlös och ständigt aktuell. Vilka böcker skulle du kategorisera som evergreens?
Nublire Shakespeare igen, pjäser räknas med. Goethes Werther (här tolkar Hark! A Vagrant tyska emokids) Lille Prinsen. Det andra könet.

2. Vilka länder i Europa läser du flest böcker från? Finns det något land du aldrig läst en bok från?
Storbrittanien, och sen Sverige. Det finns nog många fler länder jag aldrig läst en bok från. På rak arm: Litauen, Polen, Österrike, Andorra, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Serbien… the list goes on. Jag är lite knepig med översättning – man vet aldrig vad man får om man inte håller sig till De Verkligt Klassiska Klassikerna, så det blir lite dåligt med de andra länderna med. Dessutom: ska jag läsa den svenska översättning, som jag förmodligen tar till mig lättare, eller den engelska som förmodligen kostat mer och beräknats till en större publik och därmed rent statisktiskt borde vara bättre?

3. Vilka är dina europeiska favoritförfattare?
Alla mina favoritförfattare (Gaiman, Winterson, Tanith Lee) är europeer (även om Gaiman bor i USA numera.) Men ickebrittiska… jag vet inte. Nä, se ovan.

4. Jag har just varit i Egypten. Berätta om en bok som har anknytning dit.
Alltså jag tog ju Anne Rices vampyrursprungshistoria redan i kapitel A. Men anknytning sa ni ju, så det får bli Dan Simmons Drood. Den utspelar sig  i Dickens London, men har en massa band till egyptiskt mytologi och mystik och grejer med nästan Lovecraftigt otäckt resultat. Skitbra till slut.