Titlar på engelska eftersom jag läst dem på engelska, och eftersom jag är lat.

1: The Trouble with Normal, av Michael Warner
2-4: Uglies, Pretties och Specials, av Scott Westerfield
5: Last Chance to See, av Douglas Adams
6: Blindness, av José Samarago
7: The Fight for English: How Language Pundits Ate, Shot, and Left , av David Crystal
8: The Improbable Cat, av Allan Ahlberg
9: How Language Works, av David Crystal
10: Language and the Internet, av David Crystal
11: English as a Global Language, av David Crystal
12: Mortal Engines, av Philip Reeve
13: Extras, av Scott Westerfield
14: Biting the Wax Tadpole - Confessions of a Language Fanatic, av Elizabeth Little
15: Predator’s Gold, av Philip Reeve
16: The End of Mr Y, av Scarlett Thomas
17: We Have Always Lived in the Castle, av Shirley Jackson
18: Coraline, av Neil Gaiman
19: The Silver Isle, av Katharine Kerr
20: Infernal Machines, av Philip Reeve
21: PopCo, av Scarlett Thomas
22. The World Without Us, av Alan Weisman
23: A Darkling Plain, av Philip Reeve
24: Going Out, av Scarlett Thomas
25: Dead Clever, av Scarlett Thomas
26: In your Face, av Scarlett Thomas
27: Seaside, av Scarlett Thomas
28: Soon I will be Invincible, av Austin Grossman
29. Discipline and Punish: The Birth of the Prison, av Michel Foucault
30. What would Shakespeare Do, av Jess Winfield
31. Women and Economics, av Charlotte Perkins Gilman
32. Culture of Fear: Why Americans are Afraid of the Wrong Things, av Barry Glassner
33: Don’t Eat This Book, av Morgan Spurlock
34: Skulduggery Pleasant, av Derek Landy
35: Life Sucks, av Jessica Abel, Gabriel Soria, and Warren Pleece
36: The Darkangel, av Meredith Anne Pierce
37: Purity and Danger, av Mary Douglas
38: The Powerbook, av Jeanette Winterson
39: A Gathering of Gargoyles, av Meredith Anne Pierce
40: The Graveyard Book, av Neil Gaiman
41: Watchmen, av Alan Moore
42: The Pearl at the Soul of the World, av Meredith Ann Pierce
43: Hotel Transylvania, av Chelsea Quinn Yarbro
44: Solitary Sex: a Cultural History of Masturbation, av Thomas Laqueur
45: Lighthousekeeping, av Jeanette Winterson
46: Accelerando, av Charles Stross
47: The Passion, av Jeanette Winterson
48: The World and Other Places, av Jeanette Winterson
49: Pretty Monsters, av Kelly Link
50: The Invention of Hugo Cabret, av Brian Selznik
51: Freakonomics: A Rogue Economist Explores the Hidden Side of Everything, av & Steven Levitt  Stephen J. Dubner
52: She’s Such a Geek: Women Write About Science, Technology, and Other Nerdy Stuff, red Annalee Newitz
53: Black Sails, Fast Ships, red Ann VanderMeer & Jeff VanderMeer
54: Dr Tatiana’s Sex Advice to all Creation, av Olivia Judson

Fantastisk väder därute. Tillåt mig att illustrera:

väder-widget

Det är helt fantastisk! Jag är så lycklig! Ogillar snö så mycket att det finns liksom inte, och det blev inte bättre av att hela Seattle stängde ner i tio dagar. Nu fungerar t.o.m. bussarna som de ska igen, vilket innebär att jag kan ta mig till jobbet på måndag. Hoofuckingray.  Det började smälta redan på juldagen, men inatt försvann så mycket av geggan att jag kunde ha gympaskor på mig igen, bara det! De stackars gummistövlarna har iallafall varit värda (de inte så många) pengarna.

Nu vart det julkappsböcker:

Böcker

Maken fick: Prince of Stories, Once Again to Zelda och Scary Go Round bok 4-6. Från mig. Jag fick som sagt Skuggor och Speglingar, Lotta Olssons debut från 1994. Också från mig. Vad vi får av makens familj får vi se senare, eftersom de kommer för att hjälpa oss flytta i februari-mars.

Persephone:

Här söker jag förgäves att förstå
mig själv och mina tankar, och får lära
hur dumdristigt det är att så besvära
sign själv med sådant ingen kan rå på!

“Du frågar, men ska sakna svar ändå”,
så sägs det mig, men med vad ska jag nära
min tanke om den inte tillåts bära
funderingar med svar jag ej kan nå?

Den människa som undviker en fråga
då denna tycks för obegriplig, stor,
hon lever inte mer! Man måste våga

bekänna som en sanning det man tror.
Min ovetskap är veke till den låga
som eggar fantasin där svaren bor.

Helt fantastiskt. Nu ska jag gå och laga nyttig mat.

Via Bokhora och Ika

1. Den värsta läsupplevelse du haft:
Johanne Hildebrants Freja var riktigt askass, det var skämskudde på var och varannan sida där. Blindheten av Jose Samarango var inte dålig i sig, men jobbig att läsa pga hur den var skriven, och eftersom jag envisas med att läsa ut tog den en jävla lång tid.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Det kan man väl inte säga exakt… Jag tror att Under det rosa täcket av Nina Björk har spelat stor roll, hade det inte varit för den hade jag aldrig börjar intressera mig för akademisk feminism och kulturstudier.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Stephen Kings Mardrömmar, den novellen med polaroidhunden. Och den med flyget… var det Langionärerna den hette?

4. Vad använder du som bokmärke?
Hundöra. Alltid.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig…?
På bussen, ibland hemma på kvällen, om jag äter utelunch, helgeftermiddagarna.

6. Vad var den första bok du läste?
Jag vet inte riktig. Till skillnad från i princip alla andra bokbloggare kunde jag inte läsa innan jag började skolan (jag är en lat själ.) Jag var medlem i Barnens Bokklubb och hade huset fullt av Astrid Lindgren-böcker. Fast jag tror nästan att det var Lennart Hellsins ABC- eller Djurbok, de älskade jag och lärde mig halvutantitall av att lyssna på mamma.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Inbundet i snyggt classy band som håller för mycket misshandel.

8. Vilken bok läser du nu?
Sexing the Cherry av Jeanette Winterson

9. Och vilken sida är du på?
eh… 70nåt? ::kollar:: 51

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Jag skriver i facklitt. Annars smular jag bara lite. Jo, och chokladtummavtryck, på allt jag äger, inklusive katten.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Ja och nej. Omslaget ser jag sällan, då jag hittar de flesta böckerna jag läser via internet. Titeln gör mig intresserad; jag läste underbara A Madman Dreams of Turing Machines pga titeln. Och We Have Always Lived in the Castle. Längre titel är alltid bättre.

12. Sidantalet, då?
För långt (600+) avskäcker, likaså skönlitt under 250 (om det inte är Winterson)

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej, men liksom Ika för att se sidantalet.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Typ trehundra? Jag är en omläsare och en omlyssnare och en omtittare. Jag letar efter att återuppleva speciella ögonblick; när Rhodry och Yraen träffar Carra och Rhodry avslöjar att han känner Dar (Alvblodet, Katharine Kerr), kapitlet Det tredje kistan (Sista brevet till Sverige, Vilhelm Moberg), väverskan i Mio min Mio…

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Eh. Jag tror inte det.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag köper sällan böcker olästa, men gillar jag dem inte (eller vill skaffa en snyggare utgåva, som just nu med Harry Potter-serien) säljer vi dem till Epilogue på Market Street och får rabatt i affären.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Nope, inte längre.

18. Just det, läser du i badrummet?
Nope. Fastv vi har en bok om drömsymbolism (maken är av Jung-typ) permanent i badrummet av någon anledning. Jag dammar den en gång i veckan.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag har det mesta framtida i huvudet (men en liten alltiallo-anteckningsbok i väskan omutifallatt), ett bokliste-community via min hemligare blogg, och en goodreads.

Nej, jag har inte dött. Nu bloggar jag igen, ju. Kolla bara.

21: PopCo av Scarlett Thomas

Okej, jag erkänner att jag läste PopCo för att jag älskade The End of Mr. Y. PopCo är för leksaksindustrin och kryptologi vad Mr Y är för akademia och filosofi — fast det lät otroligt krångligt. Vad jag menar är att ämnesvalet kunde tilltalat mig mer. Thomas verkar ha en förkärlek för kvinnliga huvudkaraktärer med anpassningsproblem och udda specialintressen; Alice reser enbart nattetid för att slippa röra vid andra människor, hon har haft samma frisyr varje dag sedan hon var nio, och hon löser koder som hobby. Lägg sen till en konferens, ett litet mysterium och ett stort, lite homeopati (igen…) och, tja… Det blir bra. Men inte mer.

22. The World Without Us av Alan Weisman

Wiseman frågar sig vad som skulle hända om mänskligheten försvann. Alltså inte långsamt dog ut, utan bara gick upp i rök. Hur skulle husen klara sig? Vilka djur och växter skulle inte överleva? Vilka skulle ta över? Sen reser han runt i välden och frågar experter i New Yorks tunnelbana, Polen, Chernobyl, Australien… Intressant blir det, och ganska hoppfullt (i många fall har våra klanterier helt läkts inom hundra år.) Boken blev en TV-serie på Discovery, men den blev inte i närheten av lika djup eller intressant

23: A Darkling Plain av Philip Reeve

Ju mer jag tänker på det, desto mera tror jag att fyran är bäst i hela serien. Dessutom gillar jag Reeves filosofi, till skillnad från t.ex. Joss Whedons (jamen jag vet att det blir en himla massa snack om Joss, jag kan inte hjälpa det.) Reeve tror på att saker och ting kan fixas. Lösa trådar kan vävas ihop till en någorlunda tillfredsställande väv. Man kan bli lycklig. Det innebär iochförsig inte att inget går fel, folk dör och dödar. Speciellt Hester.

The woman was tall, and very thin, and she carried a long gun on her shoulder. She was dressed in all black: black boots, black breeches, black waistcoat, and a long black duster coat that flew out behind her like black wings when the wind caught it. In a place where everyone went masked or veiled, you might have expected her to wear a black veil too, but she chose to go bareheaded. Her gray hair had been tied back, as if she wanted everyone to see that she was hideous. A terrible scar ran down her face from forehead to jaw, making it look like a portrait that had been furiously crossed out. Her mouth was wrenched sideways in a permanent sneer, her nose was a smashed stump, and her single eye stared out of the wreckage as gray and chill as a winter sea.

Her name was Hester Shaw, and she killed people.

24: Going Out av Scarlett Thomas

Det finns tusentals Oz-referenser i den här boken. Den kan lätt läsas som en allegori på Oz-temat. Lätt. Eller så kan man, som jag, missa hela den biten och inte inse det förren efteråt. Kanske för att man identifierar sig så mycket med Julie, som är blixtintelligent med rädd för allting (hon gör avancerade sannolikhetskalkyler innan hon prövar en aktivitet, för att se hur stor risken att dö är) och som misslyckades med alla sina examensprov med flit för att slippa flytta och plugga på universitetet. Hennes bästa vän Luke är allergisk mot solljus och vill inget annat än att få gå ut. Lägg sedan till ett regnväder, en lotterivinst, en kollega med cancer, ett antal kvickheter om essex girls och lite annat smått så blir det nog bra till slut. Fast början är bättre.

25: Dead Clever av Scarlett Thomas

Smart brittisk chick-lit deckare? Hepp. Lily Pascale (halvengelsk, halvfransk, med litteraturexamen (hon specialiserar sig på deckare)) lämnar sin loserpojkvän och London för sin barndoms Devon. Där får hon jobb som föreläsare på det lilla universitetet där ett mord har begåtts… Sen vet man typ hur det går, fast inte riktigt. Men nästan. Lily är otroligt ostörd för att vara Thomashjältinna, och hon har en trevlig, välanpassad familj. Riktigt myspys blir det när det inte mördas och har sig. Inte min grej, men lättläst och lätt beroendeframkallande.

26: In your Face av Scarlett Thomas

Mera Lily Pascale.  Nu med pappans psykologflickvän till hjälp. Samma som ettan, fluffigt men relativt gediget hantverk.

27: Seaside av Scarlett Thomas

Meeeeera Lily Pascale - nu med mystisk amerikan och en död tvillingsyster (frågan är bara vilken.) Svagast i serien, men helt OK. Titeln är ett slags grymt skämt som inte uppdagas förren efter ett lååång tag.

28: Soon I will be Invincible av Austin Grossman

Invincible för en million pluspoäng för en skitbra tanke, men flera hundra tusen minus för halvtaskigt utförande; det här är en en seriedningsroman i textform. Alla klassiska ingredienser (superhjältar, utomjordiska hot, fantasifulla dräkter, dödsstrålar, cyborger) men inga bilder, vilket get utrymme för en annan sorts berättande; en inre monolog med bakgrundshistoria. Det blir förstås en hel massa ironi och sarkasm i språket; en otroligt postmodern text som kan ställas mot t.ex. Watchmen. Och som i W måste superhjältar mecka med samma grejer som vanliga dödliga: familjer, skilsmässor, arbetslöshet, mammor från yttre rymden, eh… Men bäst är kanske att Doctor Impossible (superskurk och bokens huvudperson) inte ens försöker förklara sina handlingar. Han är skurk. Någon måste vara skurk, nu blev det han, och han har inget direkt val, så han bygger sina dödsstrålar och sina hemliga fort, han smider sina onda planer och så är det bara, fast han egentligen inte är en särskilt elak person.
Det lyfter som sagt i början, men det håller inte hela vägen. Till slut blir det bara intetsägande och tråkigt, och sen tar det slut. Jaha. Men läs för börjans skull.

29. Övervakning och straff: fängelsets födelse av Michel Foucault
Jamen vad tror ni? Läs.

30. What would Shakespeare Do av Jess Winfield
… Okej. Det fungerar. Det borde vara bajs, men det här är faktiskt en kul bok. Winfield (från så-roliga-att-jag-skrattar-tills-jag-kräks Reduced Shakespeare Company) har helt enkelt skrivit ett gäng om olika moderna saker typ aktiemarknaden och trendiga bantningsmetoder, och sen dragit slutsatser om vad Shakespeare skulle tyckt om dem baserat på lagom lösryckta citat. Borde suga, är kul.

11: English as a Global Language, by David Crystal
Okej. Bättre nu. Inte direkt samma snärtighet som i The Fight for English (och här försöker Crystal inte vara rolig), men småintressant - men det skulle vara så mycket mer intressant om han faktisk hade åsikter istället för att bara redovisa andras (ämnen omfattar bl.a. nya former av engelska, amerikansk och kanadensisk språkhistoria, och den amerikanska English Only-rörelsen.)

12: Mortal Engines (De vandrande städerna på svenska), av Philip Reeve
Alternativhistoria? Alternativscifi? Fantasy? Det tar ett tag att fundera ut hur sjutton man ska kategorisera den här historien, som utspelar sig i London, men inget London du eller jag skulle känna igen. Gott så. Jag gillar fartfylld ungdomssf, och Reeve har ett fantastiskt sinne för namn; luftkeppen Jenny Hanniver och The Thirteenth Floor Elevator är mina personliga favoriter.

13: Extras, av Scott Westerfield
Mer av samma sak som i Uglies, Pretties och Specials. Fast här är folk japanska. Eh. Och lever i någon slags live-Facebook en s.k. reputation economy. Inte ett dugg orginell, men jag gillar vad vi ser at Tally från de tidigare böckerna; det har gått några år och hon är inte tillnärmelsevis lika irriterande.

14: Biting the Wax Tadpole - Confessions of a Language Fanatic, av Elizabeth Little
Mycket mera kul än Crystal; lite mindre substans, typ som Fredrik Lindström fast nördigare och på engelska. Har man läst något poäng lingvistik lär man sig inget nytt, men fnissa får man iallafall.

15: Predator’s Gold (Förrädarens guld på svenska), av Philip Reeve
Inte illa. uppföljaren till Mortal Engines, och med samma grundhistoria; du måste ha läst ME om ska läsa PG, men inte tvärtom. Eller. Ni fattar. Den första boken är avslutad, men den här historien tar vid efterråt. Jag är inte superentusiastisk, men Reeve har ett mycket säkrare språk än i ettan, och första kapitlet var helt underbart skrivit.

16: The End of Mr Y, av Scarlett Thomas
ZOMG YOU GUYS! Ojojoj. Skitbra; det börjar som mainstream lit med akademiaporrande (alltså inte riktig porr, utan akademiaporr som Star Trek är rymdskeppsporr) och homeopati, efter hundra sidor blir det magisk realism, sen glider det över i en fenomenologiskt alternativvärldsfantasy. Med praktiska användande av överdrivet Derridaintresse! Jag älskade alltihop.

17: We Have Always Lived in the Castle, av Shirley Jackson
Spökigt utan spöken, i något slags obestämbart sydstatssextiotal, med en mycket konstig relation till verkligheten. Men bra!

18: Coraline, av Neil Gaiman
Ja, jag väntade så länge. Men jag visste ju redan att den var asbra. Och jag hade rätt.

19: The Silver Isle, av Katharine Kerr
Mer Kerr! Köpt en hel månad efter släpp, eftersom jag totalt missade att denkom ut. Såhär i backspegel skulle jag nog läst om boken innan, för jag hade lite svårt med namn och plarser (och Kerr har många, många.) Nog sagt om det: Deverry!  HAEN MARN! Kom igen, magiska flyttande öar som tar sig till medeltida skottland, hur kan ni inte gilla det? Och kärlek till Dallandra, som visserligen älskar sin lilla dotter, men inte blir sötsliskigt sentimental för det, utan längtar tills ungen blir lite större och kan föra ett ordentligt samtal. Mycket Dalla, och lite av den gamla sortens (m.a.o som Lovyan och Jill) kvinnliga karaktärer. Mm.

20: Infernal Machines, (Grön storm på svenska) av Philip Reeve
Trean i serien utspelar sig sjutton år senare, och utan att avslöja för mycket (det är ju meningar att ni ska läsa) kan jag säga att saker blev som man trodde, men att det kanske inte riktigt gick helt perfekt efter det… Huvudpersonen Wren är sexton och äventyrslysten (och irriterande) och gör precis vad Tom gjorde - ger sig iväg och hamnar i trubbel. Här finns även en föräldralös pojke vid namn Fishcake och den fantastiska Oenone Zero. Namnglädjen hålller i sig.

Ny tradition! På onsdagar ska jag numera bokblogga, var tanken. Innan jag kommer på mer spännande grejer att skriva om blir det böckerna jag läst hittils. Eftersom jag är på nummer 44 just nu tror jag att jag blir klar innan årsskiftet (speciellt som jag läst de sista 20 den senaste enochenhalv månaden, obs skojar ej) och innan vi kommer till 40-50. Nå.

1: The Trouble with Normal, av Michael Warner
Jag förstår inte riktigt hur jag missat den här boken hela mitt liv. Briljant skrivet och precis lika klart analyserat, om homofobi som sexfobi, som i sig kanske bara är rationalitetsdyrkan. Warner analyserar också äktenskapet som institution. Heja.

2-4: Uglies, Pretties och Specials, av Scott Westerfield
Eh. Ungdomscifi. Det börjar lovande, med en slags efter-katastrofen dystopi där alla egentligen har det rätt bra. Det är bara det att alla ungdomar måste bo isolerade tills de blir tillräckligt gamla för att genomgå operationen som gör dem vackra.
Det forsätter inte fullt lika bra. Ettan är helt okej; Westerfield jobbar, liksom Joss Whedon gjorde med första säsongen av Buffy the Vampire Slayer, med riktiga händelser som metaforer for tonårsupplevelser; förlorade vänner, förvandlingen till vuxen, inre konflikter och svek. Men han har inte Whedons språkkänsla och det snabbt riktigt tjatigt att läsa. Jag kanske är vuxenpetig, tonåringar verkar gilla dem.

5: Last Chance to See, av Douglas Adams
På åttiotalet mötte Douglas Adams zoologen Mark Carwardine och insåg hur få individer som fanns kvar av många utrotningshotade arter. Det resulterade i en resa jorden runt, som i sin tur blev en bok. Eftersom det är Adams görs det väldigt tydligt hur absurd världen - och ännu mera människorna - är. Rolig och sorglig på samma gång.

6: Blindness (Blindheten på svenska), av José Samarago
Ta en tesked Kafka. Blanda med en rejäl näve Camus och en nypa James Joyce, men plocka bort det mest fantastiska med alla ingredienterna.
Blindheten är en nästan-stream-of-conciousness or mänsklig moral under en attack av smittande blindhet. Utan kommantering, utan personnamn och utan någon form av markeringar runt dialogen.. eh. Nej. Vi gillar inte det här, vi blir irriterade när vi måste läsa om.

7: The Fight for English: How Language Pundits Ate, Shot, and Left av David Crystal
For några år sedan kom en bok ut på engelska som hette Eats, Shoots and Leaves (mer info här). Boken handlade om grammatik, närmare bestämt kommatering, och hade vad författaren själv kallade en nolltolerans mot felaktig sådan. Crystal hade tidigare varit medverkande som expert i Trusse radioprogram, och gillade inte hennes preskriptiva attityd. Här drar han upp engelskans historia, förklarar hur folk alltid har bråkat om vissa grejer, och hur reglerna helt enkelt ofta är så tvetydiga att man inte kan ha rätt. Sen passar han på ett kritisera skolväsendet med, och det är alltid roligt.

8: The Improbable Cat, av Allan Ahlberg
En intressant, konstig liten barnbok. Läskig men bra.

9: How Language Works, av David Crystal
Nej. Nej. Hela världens språkteori på femhundra sidor = tresidiga kapitel och ingen fördjupning alls.

10: Language and the Internet, av David Crystal
Läs inte den här heller. Säker åtta-nio år gammal och helt daterad.

Jag skaffade optikertid idag och missade därmed tjugoåttan hem. I väntan på nästa buss lufsade jag runt på Borders. De har Halloweenskyltat, mest Twilight förstås, men längs fram i resten av butiken och omgiven av skyltar och citat stod vad om inte Stieg Larsson? Intressant titelöversättning dock.

Recensioner:
NY Times
LA Times

Portland vartdeja.

Där ska ni: köpa böcker, käka donuts, dricka kaffe, äta mat (The Farm Cafe - jag trodde jag skulle dö av lycka.) Böcker, sa jag böcker?

Första semestern (= semesterresan) på typ tre år. Hur gick det? Joråsådär. Tex:

Maken tycker: att jag inte har bra lokalsinne men att han har det.

Jag tycker: att jag inte har något lokalsinne alls och att han har dåligt sådant.

Bra lokalsinne, det är att vara som min mamma; jag tror fan aldrig hon varit vilse någonsin. Hon vet alltid precis var hon är och hur hon snabbast kan ta sig precis dit hon vill. Sen hjälper det ju inte att jag få panik av att inte veta precis var jag är, att ingen talat om vilka områden vi skulle undvika efter mörkrets inbrott, att jag kan Jönköping, Bjärred, Lund och Seattle vi erfarenhet och Stockholm via rykte men inte Portland alls.

Jag: är vi på väg till Burnside nu?
Maken: Ja
Jag: Lovar du?
Han: Ja! Jag lovar!

Fem minuter senare:
Han: Jag tror vi skulle gått åt andra hållet. Får jag kolla…?
Jag: Menhelvetesjävlaidiot, du kan väl inte kolla kartan när folk ser? Då vet de ju precis vilka se ska rånmörda!

Typ så. Jag kom på varför jag inte åker till nya ställen: jag orkar inte med ångesten att inte hitta. Jag tog långa vägen runt Ballard de första tre månaderna för att slippa paniken, tårarna och den ofrånkomliga post-adrenalinhuvudvärken som kommer som ett brev på posten. Måste ta små kliv. Nu kan jag hela Ballard, mesta Fremont, downtown, Wallingford, delar av U-Distric och Tacomas SoDo, men jag måste få ta en bit i taget. Att slänga ut mig i en helt ny stad har liksom mer än lite roulette över sig.

All that being said, så hade vi kul. God mat, sjutton tum böcker (jamen jag vet inte varför han mätte så; bilder imorgon ), gott kaffe, inga donuts pga tidsbrist, och trötta fötter.

Det kanske vi gör om om sex år :)

Nu har jag blivit vampyrpimpad. Dat var kanske inte meningen - men jag kan se att kategorin är på väg.

Jag har inget att rekommendera bortom det första inlägget just nu (måste tänka, måste läsa om), men jag kan anti-rekommenera.

Laurell K. Hamilton. Läs inte Hamilton. Gör inte det. Första boken i hennes serie Anita Blake, Vampire Hunter, Guilty Pleasures, lyckades faktiskt ta sig upp till nummer ett på listan av sämsta böcker jag läste 2007. Förutom att språket är väldigt blaj är problemet att Hamilton försöker så mycket och missar målet med dryga kilometern. T.ex.: hon försöker skriva sexigt, som Anne Rice, och resultater blir fnitterframkallande och ytterst skämskuddevärdigt. När hon försöker vara kvick och sarkastisk, som Joss Whedon, blir det tårta-på-tårta av bajsnödigt utspottade spydigheter; varken Laurell (eller Anita) innehar en enda procent av Joss (eller Buffys) självdistans. Öht tar boken sig själv på alldeles för stort allvar, och det blir pannkaka av alltihop.

Handlingen? Kommer inte riktigt ihåg, det var något med vampyrer och en nattklubb och sex, och var det en motorcykel? Jobbig att ta sig igenom var det iaf.

Härnäst ska jag tydligen läsa Meredith Anne Pierce, vi får se vad jag tycker om henne.