Snön fortsätter. Jag jobbar hemifrån för fjärde dagen i rad imorgon, och resan till Montana känns väldigt lös (vilket är synd, med tanke på att jag har köpt alla presenter och slagit in dem - och våra presenter från familjen, samt familjen själv, befinner sig i Montana). När vi väl kommer över bergen blir allt fina fisken, problemen ligger i att ta sig ur stan och över Snoqualmie (som förresten stängde ett halvt dygn pga stormvindar igår.)

Det här är helt sjukt: värsta vädret sedan fyrtiotalet. Minst. Nu med bilder:

Jag sitter här och krigar med det nya ergonomiska tangentbordet, samt matar min nyligen pånyttfödda Tolkienobsession med choklad och photoshop. Och undrar vad jag ska blogga om. Sen kom jag på det:

Var precis på väg ut genom dörren i eftermiddags när makens telefon ringde. När jag kom tillbaks fr. träningen berättade han att det var hans mamma. Hon hade precis varit och sett Mamma Mia, och hon gillade den. Var mkt road. Men, tyckte hon, var det inte väldigt mycket ABBA-låtar?

Ridå.

Som sagt, de snålar inte med medicinerna här.

Fr. höger:  1) mot illamående 2) mot värk (fungerar skitbra), kan orsaka illmående, därav 1. 3) Lugnade, före operationen. 4) Antibiotika, mot infektion. 4) Mot svullnad.

Aaaaaaaaah.

Räknade just antalet pers på svärmoderns föreslagna inbjudningslista till familjebrölllopsfesten i juli. Sjuttioen pers! 71! Herrejävlar. Men mina fyra, plus oss och makens familj, blir det nästan nittio pers.

INTE!

Hon får snällt plocka bort c:a trettio (eller femtio? Snälla?) tack. En farmors kusin han aldrig träffat? En person han inte ens vet vem det är? Nej nej nej. Inte. Jag vägrar. I morgon dag. Lyckligtvis är jag jävligt bra på att vägra, så det kommer lösa sig. Fast jag skulle helst föredra under tjugo iallafall. Det blir dock inte fallet, ety svärmodern tar chansen att träffa släkten. Suck.

En annan sak jag är ibland (det är svårt att avgöra om det är ett personlighetsdrag eller bara svenskhet) är otroligt pretto. Det låter kanske konstigt när det kommer från någon som erkännerligen tycker om The Ark och döpt din blogg efter en rad i en Winnerbäck-låt, så vi kan ju vara överens om att det inte är i musiken det ligger. Inte i film heller, jag gillar inte bra filmer alls. Jag gillar kassa filmer, men vi får återkomma till det.

Jag står inte ut med tanken på att vara turist. Själva iden är så fruktansvärd, att placera mig – mig! -  i samma grupp som tjocka tyskar och kameragalna japaner. Jag ryyyser. Vilket naturligtvis innebär att jag missar en massa grejer eftersom jag konsekvent håller blicken rakt framåt för inte verka intresserad eller imponerad. Självfallet gick jag vilse i Stockholm sist jag var där för att besöka Amerikanska ambassaden, och naturligtvis kan jag inte kolla på en karta när folk ser mig, alternativt fråga om vägen. För att inte tala om att hala upp en kamera! I Jönköping hade jag aldrig samma problem, eftersom jag hittar så väl som mitt (ytterst begränsade) lokalsinne tillåter – att turista i sin hemstad är mer okej.

Men inte här. Inte än. Jag hittar inte bra nog att inte bli tagen för turist (en kompis som bott här i över ett år blev turisttrakasserad av en galen tant på ett kafé. Det kan iochförsig ha att göra med att hon satt på Seattle’s Best, dit ingen vettig seattleite går, eftersom de har jävligt äckligt skitkaffe) och jag skulle gärna ta fina kort, men min cred! Min cred!

Men. Igår var makens mor och artonåriga syster här, då nämda syster är och tittar på olika college. De ville se Space Needle. Space Needle är, för er som inte orkar klicka, ett typ tvåhundra meter högt ufoliknande torn som alla turister av någon anleding åker upp i. Nå, svärmor ville upp, och när hon hörde att varken jag eller maken varit uppe, trots fyra år i området, skulle vi prompt upp, vi med. Hon betalade som tur var, och sen sprang de omkring och tog kort medan jag och maken frös, så vi gick in och försökte få tag på vettigt kaffe. I hissen upp frågade den lätt speedade guiden om det var första gången jag var där, men hon fick bara ett lätt ansträngt leende till svar.

Men alltså. Okej utsikt. Dyrt kaffe. Kallt. Stort, runt torn. Japanska turister. Varför?

Jaja. Nu kan jag åtminstone säga att jag varit där om någon frågar.

Jaha. så var det nästan fixat klart då. Jag ska fortfarande justera formulären och se över organisationen och utseendet på menyn, men annars är det här min nya layout. Japp.

När jag gör layouter som organiseras runt .php, som bloggar, brukar jag börja med någon annans stylesheet, och sen ändra relevanta detaljer som storlek, bilder, färger, fonts och dekorationer. Det är oftast enklare så, mest eftersom jag är en jävligt otålig själ som vill se resultat med en gång.  Med aldrig mer: fan vad oorganiserade stylesheets folk gör, tillochmed de som går och vinner tävlingar. Ja jävlar.

Nu blir det snart svärmor och svägerska och stressa omkring och visa dem allt på en halv dag.

Förra lördagen höll jag och söta maken bröllopsfest. Det var visserligen över en månad efter det faktiska bröllopet, men iallafall. Eftersom min ömma moder inte kunde medverka vid själva bröllopet, bestämde vi att ingen skulle få vara där  - två vänner som vittnen och en domare vid King County Court, samt en polare som är fotograf. Senare (till sommaren, i min svärmors regi) blir det ytterligare en fest för släktingar, men här gäller det alltså vänner.

Jag har bara en sak att säga: traditionella bröllopsmottagningar är överskattade. Till och med det lilla (50 pers totalt) bröllopet jag var på i somras hade ett stort överskott av stress  - toastmastern fick knappt sitta ner länge nog att äta sin mat, och brudparet var helt upptagna med att hinna konversera så många som möjligt. Jag vill inte tänka på hur de som gifter sig inför 200 pers i gräddbakelse, med kyrka, arton kusiner i följe och tretton våningar tårta vid mottagningen samma dag känner sig efterråt (jag vet, då jag diskuterat ämnet med mer erfarna kursare vid tidigare tillfällen.)

Vi skippade det. Vi skippade DJ, dans (våra vänner dansar inte) och catering på lokal; en före detta chef och universitetsanställd lånade ut sitt hus, och vi hade knytkalas där gästerna hade med sig mat istället för presenter. Exchefen är svenska, så det blev småsvenskt tema med blå dukar och påskliljor. Det låter kanske tamt, men det var riktigt jävla trevligt; vi åt barbecue och lax, och jag gjorde efterrätten: kanelstekta äpplen med vaniljsås. Sjutton pers var vi som mest, och många, många har sagt att de var nervösa innan festen, då bröllopsmottagningar brukar vara både stela och tråkiga, men att de hade väldigt kul. Många hade varit upptagna över helgerna och januari, så vi hade inte kunnat träffas sedan jag flyttade tillbaka, vilket bara gjorde saken roligare.

Råd till bröllopsfestfirare:

• Håll antalet gäster nere. Bjud chefen någon annan gång, det blir bara nervöst.
• Anpassa musik efter plats och gäster. Skippa dans om dina gäster inte brukar gilla att dansa. Gillar ni chokladmousse? Ha chokladmousse.
• Inga bröllopsmagasin. Inse att de tjänar pengar på att ge dig nojor. Dessutom ljuger de.
• Inga måsten. Du minns dagen lika bra utan våningstårta. Dessutom är de äckliga.
• Kvinnor: ljug hos frissan och sminket om möjligt, de tar mångdubbelt för bröllop. Skippa helt om du vill.
• Fila ner! Ta bort allt du inte vill ha; skriv listor på saker du vill slippa. TA BORT.

Men vad söta ni äääär! Det har visat sig att de flesta som kommer hit (eller, nej, det gör de inte. De flesta som hittar den här sidan ska det vara) gör det for att de letar efter info om Kahls te- och kaffehandel i Jönköping.

Det här är allt jag vet om dem: de har inte sojamjölk. Plus att de som startade den skulle kunna vara långväga släkt till mig. Min gammelmormor hette Kahl som flicka.

Det vore lite smartare om ni letade på deras hemsida.

Jag satt och tittade på Världens modernaste land på SVTs webbteve (jo, jag vet att det är kvasietnologi på lägsta nivå, jag vet att Lindström är jobbig och inte har något nytt att komma med, men det är roligt. Speciellt för en utlandssvensk, (och hur snabbt kom jag inte att tänka på mig själv som det?) och speciellt som (riktig) etnologi intresserar mig.) Iallafall gav det mig en idé. Jag ska lista saker! Som är bra, och som är dåliga.

Till exempel:

Amerikansk cheddarost
trottoarer,
bilar,
envåningsbyggnader,
tv,
Wilcox,
boca,
stadskärnor,
mormor,
banken.

Det påminde mig om att en kompis läste Den kultiverade människan i översättning (”Culture Builders“.)  Hon kom tillbaka från Japan idag, jag borde kolla vad hon tyckte. Om boken OCH om Japan.

Dessutom: Min svägerska fyllde arton igår. Grattis!

Pastasås!

Okej, nu vet jag iallafall varför jag inte kan andvända ASCII utan att krångla. Å andra sidan blir det like krångligt så här (skriva i Word, kopiera till notebad för att inte få med words gräsliga formatering, kopiera in i wordpress. Suck. Jag skulle kanske bara skaffa ett svenskt tangentbord?) jag vet inte.

Men! Grattis till ett par före detta grannar, som fick en bäbis förra månaden. Jag fick inte nyheten förren nu, därav bristen på grattis innan. Det roligaste var att de inte vågade hoppas på en flicka, eftersom pappans familj bara har fått pojkar i ingefär trehundraarton (eller fyra) generation, och så fick de en liten Wilma! Grattis till dem!

Idag har jag varit produktiv, designat och tvättat och jag vet inte vad. Borde nog städa med, men det känns inte som det är nån mening med det innan vi målar.

Ja ja. Ska designa om.