Jag skämtar ganska ofta, både här, på twitter, och med hanjaglevermed, att jag håller på att förvandlas till en hemkunskapsmänniska a la Underbaraclara. Vilket är konstigt, jag gillar egentligen inte pysslande alls, jag ogillade både trä- och syslöjden, jag betonar ofta livsmedelsindustrins roll i kvinnors frigörelse från hemmet och jag gillar halvfabrikat (i den mån de alls kan defineras).

Men. Men.

Sen flyttade jag till det här jävla u-landet. Alltså, säga vad man vill om USA, men de gånger jag letar ihjäl mig efter en mojäng, manick eller livsförenklande pryl och sen hittat den, har de påfallande ofta tillverkats i Sverige. Plåthållare, balansbrädor, såna grejer. Och så är saker fula. Väggar är beigevita, möbler bruna eller blommönstrande, sängar har s.k. bedkskirts. Så jag målar väggar och möbler, jag syr madrassöverdrag och gardiner, inte för att jag nödvändigtvis vill, utan för att jag är tvungen. Rätt mat finns såklart inte heller, men det är väl ganska självklart. Fy fan vad jag saknar smaksatt creme fraiche.

När jag bodde i Sverige klarade jag mig på att göra knäck och kanske goda biten till jul. Man kan köpa lussebullar och pepparkakor och glögg. Och resten. Den här julen tänker jag göra: egen nougat (pga finns inte), pepparkakor, lussebullar, mozartbollar, peppermint bark (pga jättegott, recept kommer), chokladkakor med mint, chokladtryffel, glögg, osv. För här är så mycket av julgodiset äckligt. Och då har man som vettig människa inget val. Godis måste ätas.

Och dör står jag. Målandes. Syendes. Bakandes. Förvilla mig dock inte med Clara, ty jag ser icke egenvärdet.

Eller nej. Men mellan busy-med-arbetslöshet och nya jobbet blev det väldigt pyssligt plötsligt. Bildbevis, med obligatorisk effekt:

Spontanmuffins. Vart hungrig och hade ingen mat hemma så jag blandade ihop lite pajdeg och sen ost, spenat och i handjaglevermeds, en skiva överbliven kalkon.

När vi skaffade de här pallarna för typ åttahundra år sen (på IKEA) vad de svarta. I pläder. Varför? Eh, hanjaglevermed tyckte de var bekväma? Eller något? Skulle klätt om dem för länge sedan, men, eh, blev inte av. Förren nu då.

Bokhyllan! Jag önskar lite att jag hade före-bilder, för snygg var den inte. Björkfaner med papp bakom och ett hål där det suttit en lyseknapp. Sen var jag tvungen att ställa tillbaka dvderna i hyllan; mindre lyckat.

Hade inflyttningsfest i helgen. Det kommer mera.

När vi flyttade in i Nya Lägenheten ville jag ha en tapetvägg med en svartvit skyline (min totalt ohemliga dröm är att flytta till New York, men Hanjaglever drar storleksgränsen vid Seattle. Den övre. Jag med. Den undre), hanjaglevermed ville ha ett mönster med (fult) typografiskt tryck. Det blev kompromiss, som vanligt. Men det funkade ju bra: björkskog. Det blev klart i lördags.

Ja, det ska dit gardiner med. Så småningom.

(nej, det är inte mina bröst vi pratar om. Hyllbristen där stör mig inte alls.)

För två månader sen flyttade vi. Typ tjugo meter. Vi har ett till rum och mer utrymme i de rum som finns, och dessutom chansen att göra det lite snyggare. Mer fönster, mer ljus, dock fortfarande samma gröna jävla diskbänk (den dagen vi köper eget är det för att jag avlidit av brist på rostfri diskbänk och kökskakel.) Och det har vi ju. Vi har skaffat köksbord och ny teve, målar väggat och en massa bokhyllor och tapetserat och åkt till IKEA (alla ni som skriker svennebanan nu, försök leva det småblommiga duschdraperiets och sängkjolarnas förlovade land en jävla månad utan att vilja skrika) och, tja. Fixat. Men vi har ett väggutrymme, en yta som inte fanns i den gamla lägenheten och därför inte har något syfte annat än att vi behöver någonstans att ställa vinglas. Cue silence. I två månader. Till jag kom på det: en stringhylla med tre hyllplan, i mörkt trä med vita gavlar och tre hyllplan, ett till glas och två till snygga saker. Bra, eller hur? Inte så svår amirite?

FEL.

FEL FEL OCH DUBBELFEL.

Problem: stringhyllor finns inte att få tag på i USA. ALLS. Visst finns de hyllade i diverse inredningsbloggar men att köpa? INGENSTANS. Men köp från Sverige då, säger du. Visst. Problem: de säljer bara äkta stringhyllor och jag har ingen lust att betala tvåtusenfemhundra i dollar, och hade jag det skulle jag inte ha lust att betala frakten för något så tungt och hade jag den spelar det ändå ingen roll, för den enda affären som skickar till USA har inte den stora hyllan, bara en miniversion och FAN FAN FAN.

Visst. Det finns DYI. Men jag vill inte ha DYI, ALLT i vårt hem är DYI och jag är fan trött på det. Jag vill ha riktiga möbler som man köper i en affär. Men jag har verkligen inga lösningar. Jag kan inte blockethandla, för ingen bor nära min mamma och hon har iallafall ingen lust att skicka jättestort paket. Fan. Fanfanfan. Några ideer?

Trollhare skriver om stilrent=sterilt och för en gångs skull håller jag inte med. Jag tvingas dagligen utsättas för den Dåliga Amerikanska Smaken, i former såsom volanger på sängkanter, män som tror att man automatiskt är bög om man använder hårprodukter eller byxor som på en enda punkt nuddar kroppen, gröna diskbänkar och the horror of horrors heltäckningsmattan, så jag hejar på helvita väggar och fulfritt varje dag. Men i jul. I jul har vi varit på bondvischan med Hanjaglevermeds familj och jag vet inte vad. Min svärmor har ett ohejdat sinne för kitch – inte kulkitch, utan hon tycker verkligen det hon åstadkommer med torkade blommor, landskapsakvareller och gamla westernstövlar är Stämningskapande och Snyggt (till hennes försvar är det otroligt konsekvent. Hela huset går i bruna jordtoner och har western/jakttema) . Lägg till det en svärfar som stoppar upp döda djur som hobby, och ni börjar hitta rätt. Men det är inte klart än, nejnej. Julkitch på det. Till slut vet jag inte vart jag ska ta vägen.

Gästrum. Westernfiltar på westernställ och
barndomsbilder på Hjlm.

Stöveln!

Nedervåningen ska alltså se ut som en jakt-
stuga. Kamin, autentiska döda djur, snöskor
samt bokhylla av halv kanot. Hepp!

Nämnde jag att svärmor samlar på tallrikar?

Kviddevitt.

Julaftonskvällen var vi i kyrkan (jag vägrar egentligen, av respekt för de personer där som tror på allvar, men orka ta den fighten med svärföräldrar varannan jul. Hanjaglevermed sitter ju bara där som ett jävla mähä trots att han är uttalad ateist sedan sju år tillbaka, så det skulle vara jag som blev storskurken. Nöjer mig med att inte rabbla med i böner samt att sitta kvar i bänken under nattvarden.) och fick chansen att iakttaga de estetiskt rubbade sidorna av Helenas medelklass. Favoriterna är:

• “The Christmas Sweater”, vanligast på kvinnor över fyrtio. Stickad tröja med julmotiv, såsom t.ex. tomte, julstjärna (blomman), eller i ett fantastiskt fall, älg. Julälg.
• En annan variant: julvästen. Västkustamerikaner är de enda människorna på jorden som fortfarande har väst när det är kallt (armarna fryser de kanske inte om?), men det här är INOMHUSvästar som bärs över illasittande polotröjor. Quiltade eller i filt, ofta med applikationer; personlig favorit var diverse tomtmotiv samt en hel ljusstake på ryggen.
• Alla dessa män i illasittande khakibyxor (“reglerna här är att om det inte är blåjeans är det finbyxor” säger Hanjaglevermed) med omatchande bälten. Och cowboyboots.
• I Montana har personer av manskön cowboyhatt helt oironiskt. Samma sak med rutig flanellskjorta.

Så jag hoppas ni inte tar illa vid om jag sätter mig ner och drömmer om helvita rum med släta helvita väggar och tre helvita möbler. Kanske ett föremål på väggarna. Ett. Kanske. Inga saker. Inga saker alls. Bara rent vitt. Världens finaste.

Lite för mycket liv just nu. Ingen tid för bloggande; bilder istället:

Joråsåatt.

Jag har ju inte bloggat så mycket på sistone, nä. Dels har den häringa lägenhetsgrejen tagit upp hela min tid, dels…nej, det var nog allt. Jag längtar efter vanliga helger, när allt som ska göras är mathandling och träning. Nu har det varit IKEA-resor och och Lowe’s-besök och målning och gardinsynad och kartongtillplattning och rammålning och allt det. Det är roligt. Jätteroligt. Det börjar blir fint. Jättefint.

Men.

Illustration: när jag var liten hade jag inte särskilt många fritidsaktiviteter. Jag gick på gymnastik (å.k. 0-3),  i scouterna (1-4) och jag tog ridlektioner (4-6.) Jag gillade alltihop, men aldrig var jag så lättad som när aktiviteten var inställd. Då njöt jag i fulla drag av att Bara Vara Hemma. Läsa en bok eller rita eller vad sjutton det var jag gjorde innan datorer fanns. Sen tröttnade jag och slutade — jag kan liksom inte med Aktiviteter i det långa loppet.

Snart alltså: lediga helger igen. Men till helgen kommer svärföräldrarna från Montana, så då blir det att agera turistguider samt blir bjuden på restaurangmat. Och inte slappa. Men det får man leva med. Nu:  bokbloggsdags.

Vi skulle ha flyttat den här helgen; vi har den gamla lägenheten till sista januari och kunde tillträda den här närsomhelst eftersom ingen bott i den tidigare. Och det var ju tur. Det blev en katastrof till, uppenbarligen ansåg högre krafter alternativt husets osaliga andar att det inte räckte med getingivasion, torktumlarstopp och två tvättmaskinsöversvämningar: en propp gick. Den byttes och gick igen. Alla apparater drogs ur och den gick igen. Och igen. Vi hade alltså ingen el i halva lägenheten (den halvan med kylskåp och dator), så vi panikflyttade förra helgen.

Plopp, bara.

Eller, ja. Om man menar “fyra vänner som hjälpte till förra helgen, en hyrlastbil, två vänner den här helgen och en massa panikpackande och fem dagar utan internet” när man säger “plopp”. Och det gör man.

Men nu sitter vi här. Men soffa (på rätt ställe), bokhyllor (provisoriskt placerade) och internet (hurra). Nu är det bara att möblera och köpa gardiner så blir saken biff. Fast tills dess blir det nog inte mycket bloggande.

Idag ska vi prata om flyttande; Minst halva min bloggrulle har bytt fysiskt adress de senaste månaderna. åsa har flyttat, Ika har flyttat. Emelie har flyttat, Ms KYD har flyttat och Lilla Duktig och Onekligen-Lisa är på väg. Såklart man blir inspirerad. Nu är det min tur!

Något condoköp blir det inte, det har vi inte råd med än. Däremot ska vi upp ett snäpp till en 2-bedroom som änne inte finns annat än i vår fantasi. Eftersom vi trivs helt okej här har vi inte heller bråttom och kan lungt välja och vraka – hyresdelen av bostadsmarkaden här har jag aldrig riktigt fått grepp om, men brist verkar det iallafall inte vara.

Vår lägenhet måste, enligt sista uppdateringen, ha följande kvaliteter:

• 2 brdm
• i Ballard
• tillåta katt
• garage/carport/stängsel runt parkering
• ingen heltäckningsmatta (sovrum ok)
• snygga färger eller tillåta ommålning
• elspis/ugn – ingen gas*
• separat kyl/frys
• okej storlek på köket

Det är ju egentligen ingen särskilt pretentiös lista, men det kan bli krångligt nog att hitta något som passar. Amerikaner är ju som sagt svårt lagda åt heltäckningsmattor; t.o.m. de annars underbara Canal Station-condosarna har drabbats av detta hemska öde. Amerikaner verkar även leva i villfarelsen att man endast kan hyra ut lägenheter som passar vemsomhelst, och därmed är USAs alla hyreslägenheter anpassade till ingen smak allt, och målade i samma blekbeiga/smutsvita färg. Lov att måla om krävs alltså, oftast mot skriftligt löfte att måla tillbaka innan man flyttar. Det är också vanligt att förbjuda husdjur, mindre med tanke på allergier och mer p.g.a deras potential för förstörelse. Vanligtvis kan man krångla sig in i alla fall, med en s.k. non-refundable deposit, alltså en avgift som täcker ev. skador. Skitdumt, men så är det. Man kan ju undra varför folk föredrar att köpa här. Eller inte.

Letar gör vi iallafall, och tror vi flyttar efter jul. Nu blir det tittande och letande och grejer, jag lovar att raportera regelbundet.