Åsa kommer väl sky mig som pesten efter det här (fondväggen är iallafall inte med på bilderna, whew), men jag bestämde mig för att haka på Show and Tell, en utmaning som åker runt bland utlandssvenskarna i bloggosfären. Lite. Fast jag följer inte reglerna, jag stjäl Annes före och efter-tema istället. Ok: Mycket heminredning – medelklasstanter är vi allihopa – men tro mig, man kan behöva lite svenskestetik när man regelbundet utsätts för blommiga dushdraperier med volanger och heltäckningsmattor i badrummet. Beuh.

Okej.

Badrummet  -före är precis när maken flyttade in. Efter är för ngn månad sen. Vi har målat det gula vitt, satt in skåp, växter, speglar, draperi… Numera hänger dock toapappret på en krok uppe vid taket, då en viss griskrokodil käkar det till frukost annars (husdjur mentioned! åsahatpoäng #2; check.)

Sovrum – före är när förra hyresgästen bodde här. Efter är i februari- vi har målat det gula porrrött, flyttat in en jättegammal säng ärvd fr. makens farföräldrar, en gammal kista, satt upp tavlor och klockor och bilder (och en karta över Londons tunnebanesystem som skymtar fram i ena hörnet), samt en jättespegel och två stora bokhyllor som inte syns på bilden. Sedan dess har vi även satt upp persienner.

Ni får inga bilder på vardagsrummet/köket, eftersom jag inte har ngn bra bild på köket, och ingen aktuell av vardagsrummet med vinkel motsvarande de gamla bilderna. Ni får en kaktusbild istället.

Fina kaktusar.

… men jag ska inte klaga. Vi var på IKEA i helgen. Jag tror inte svenskar i Sverige riktigt kan uppfatta hur viktigt IKEA kan bli om man inte kan resa tillbaka regelbundet. Det handlar delvis om en miljö som ser likadan ut överallt, men även om en estetik: allt på IKEA är inte snyggt, men i princip allt följer ett stilideal svenskar blivit uppfostrade de senaste fyrtio åren. Att slippa sängkjolar och gammelrosa blommor är en jävla lättnad, måste jag säga. Men allt handlar inte om möbler, eller ens saker. Det handlar om ord. Inte ens ord, förresten: lingvistiska mönster. Saker heter saker på svenska. Eller som konstiga platser som trots allt är svenska – eller ibland norska – och därmed ser svenska ut på skyltarna. Det känns tryggt på en helt omedveten nivå, samma nivå som skakades på djupet de första månaderna av gula streck på gatorna och vattenspridare som liksom pulserar istället för att luta fram och tillbaka. Jag sitter i restaurangen Småland och käkar lingonsylt med min vegetariska lasagne (vad fan? Jag gillar inte ens lingon.) och liksom myyyser. Cholkaden, osten, oboyen och möblerna är bara extrapynt.

Men grejer blev det. Krukor och växter och mattor, en och annan bokhylla och kanske en dyna till griskrokodilmonstret*. Lägenheten tar sig, tammetusan. Skrymsle efter skrymsle betas av, snart är allt fult gömt. Då kan vi flytta :)

Jag dricker oboy. Fatta! Oboy! Införskaffades på IKEA i lördags, tillsammans med hällekaka, flädersaft, kexchoklad, och just med, badrumsskåp och speglar och hyllor och grejer.

Vare sig jag är i Sverige eller USA saknar jag alltid just mat (och vänner, men det är en annan historia). Mac & cheese, boca burgers, graham crackers. Eller exotisk nektar, kexchoklad och nyponsoppa. IKEA finns, The Northerner finns, och mamma skickar saker, men det hjälper inte hela vägen – inga affärer har t.ex. 7% herrgårdsost. Eller nektar. Jag har druckit två liter nektar i veckan sedan jag var en tvärhand hög, och jag lovar att jag fortfarande har abstinens. Stackars mig.

Å andra sidan har jag numera soffkuddar, hallspegel, badrumsskåp och en potatismosare.  Det funkar som plåster på såren.

Nu ska det bli måla av.

Det är dags igen. Måla-dags. Den här gången är det badrummet som ska fixas – tvärr blir det inga före-och-efter bilder, då vi inte har någon kamera längre, men ni blir kanske glada nog av att veta att jag slipper smutsgult från och med nu. Helt och hållet (okej, tvättstugan är fortfarande gul, men där bor vi inte, så det spelar inte så stor roll.)

Vitt ska det bli, och även om det inte är så kul, så har vi inte mycket till val eftersom a) det är litet och mörkt och b) skåpet och handfatet har lite mysko nyanser som är svåra att matcha.

Inget bloggande imorgon alltså, bara färg-och-prylhandlande, skrubbande, spacklande, plastande, tejpande och målande. Men å så kul. It’s been a long time coming.

Jag tänkte att jag skulle berätta att vi äntligen har en soffa. Men sen kom jag på att jag aldrig relaterat hela den långa, jobbiga historien om vår soffa för er. Nu kan därför inte rimligtvis förstå den lättnad vi känner över att vara soffinnehavare.

Så det får vara.

Jag skrev om det här. Orkar inte översätta.

Men jag har fortfarande målarfärg i håret.

Precis vad jag behövde. Mera bajs. Inte bara torsdagar nu.

Bajs hela veckan.

Soffjäveln.

Kortkorta versionen: ingen soffa.

Korta versionen: efter fem månaders väntan är soffan c:a 10 cm för stor för att gå in genom dörren. Och det är inget åbäke till soffa. Inga pengar tillbaka, bara tillgodo. OM, I say OM de kan sälja den. $1048. Sen beställa ny soffa och vänta i tre månader till. Suck.

Jag orkar inte ta den långa versionen en gång till. Och KJ är MIA tills på onsdag.

Fast alla avgudade min grillade aubergine igår.

Ja jävlar vilken morgon.

Jag, well, vi var nere i  Tukwila i morse för att ta biometri (för tredje gången) i morse. Naturligtvis missade vi avfarten, naturligvis fick jag panik (vi var precis vid flygplatsen, jag får panik av flygplatser, av att vara sen, av hotet att de skulle “consider my application abandoned”, vilket skulle vara fallet om jag missade min tid) och fick t.o.m. maken att börja gråta då jag är jävligt elak emellan hyperventileringarna. Iallafall var jag en kvart sen, vilket inte spelade någon som helst roll eftersom jag fick vänta i en och en halv timme, emedan tvn ljudlöst berättade något om skottlossning i Virginia som jag inte fattade. Fick sedan stå ut med att en fet svettig man iklädd plasthandskar tog alla mina fingeravtryck plus handflatan typ tre gånger innan det funkade, foto och näthinnescan. Blä.

Eftersom vi ändå var nere i Southcenter passade vi på att skaffa grejer till min mosaik, och hittade en spegel! Nästan lika stor som den på IKEA, lika prålig och till halva priset. När spegeleländet till slut var inbaxad i bilen fick jag sitta framåtlutad utan säkerhetsbälte hela vägen, och Bowieskivan pajade, så det fick bli radio, där vi fick reda på att 31(edit, 33) pers blivit ihjälskjutna på Virginia Tech. Som om det inte räckte med tjejen här på UW som mördades förra veckan. Gun restriction laws, anyone? Men nej då.

Sen vi pratade sist har jag…

…Duschat. Jag hatar att duscha. Alldeles för mycket jobb (av med kläder, in i duschen, ut ur duschen, sätta igång fläkten, tillbaka in i duschen, tvätta kroppen, tvätta håret, balsam, ut ur duschen, torka sig, på med fuktcreme, deo, torka spegel, torka håret, på med kläder…)

… tagit mig ut i vädret. Det gjorde ingen glad, regn och rusk och fem grader. I måndags och tisdags var det sjutton, vart tog de vägen? Hatade vädret VÄLDIGT mycket idag. Mitt paraply dog c:a tretton ggr.

… fått i mig cheesecake och moccha med vit choklad. Provsmakat deg. Pussat på maken samt stämplat 125 lappar med dagens datum.

… vandrat planlöst utmed Ballard Avenue på jakt efter shoppingterapi.

… inhandlat en st. Buddha och ett par små små örhängen i silver, med pluppar på baksidan.

… tagit kort

… blivit designinspirerad

… misslyckats med att hitta en ram

… kommit hem och hittat ett paket till Lucas, som visat sig vara en tre månader försenad födelsedagspresent till mig. Fragile Things! Glad tätortstimotej.

… steriliserat en synål och fixat det faktum att baksidan på mitt hål i höger öra vuxit ihop (sluta se så äcklade ut, det var inte ens¹ en millimeter.) Satt i nya öronhängen (inköpta specifikt för detta ändamål.)

… ätit en morot pga cheesecake och det faktum att det blir pizza och glass till middag för att undvika ilskeåterfall.

… fortfarande inte hört nåt från KJ.