Julia frågade häromdagen vad vi har i våra väskor. Jag försökte svara på en liknande tweet en gång, men  fucking likely att det får plats på 140 tecken.

-Plånbok (pengar, pengkort, medlemskort, klippkort, green card…)
-Anteckningsbok
-Mobil
-C:a fyra pennor varav en brukar funka
-Nyckelknippa (ytterdörr, ytterdörrskort, lägenhet, brevlåda, jobbet, jobbets parkering, gymkort)
-Pappersnäsdukar
-Vattenflaska
-Paraply
-Pillerdosa (ibuprofen och prelief)
-Handkräm
-Läppsyl
-Puder
-Läppglans
-Ajpodd
-Tuggummi
-Kortfodral till presentkort (just nu tomt)
-Hänglås
-Tre vantar
-Bok
-Kamera
-Nagelfil
-En emergency-binda
-En brun pappersservett (iställer för blotting paper)
- Ibland: glasögon i fodral samt linsetui (om jag har linser på mig)
-Alla kvitton sen i söndags (städas väskan på söndagar)

På morgonen har jag även dagens frukost och lunch i väskan (jag köpte en stor eftersom jag hatarhatarhatar att ta med extra påsar) och just nu finns där ett park skor och en sminkväska eftersom jag ska på prisutdelning efter jobbet. Hepp!

I tisdags var jag hos optikern (i parentes kan sägas att amerikanska optiker och glasögonbuktiker är ganska jobbiga, då de ser sig mer som av samma typ som tandläkare snarare än butiker och därmed har helgstängt) och blev, för första gången på åtta år utrustad med linser. Inte för att jag tycker illa om glasögon, mina eller andras (har faktiskt en pågående övertalningsskampanj för att få hanjaglevermed att skaffa låtsasbågar) och jag vet att Emelie har helt rätt ang. femininitet, svaghet, intellekt och glasögon. Men. Men det regnar jävlig mycket i Seattle, och Ballard är soligt på sommaren, jag vill slippa droppar och bländning. Jag vill ha min nya lugg. Så linser (ett plus är att optikern helt självmant påpekade att jag har torra ögon naturligt och borde använda ögondroppar. Varje gång jag försökt påpeka det hittills har jag fått höra att jag bra inte rengör linserna tillräckligt, trots hela kvartar av gnuggande).

Och det blev ganska bra, tycket jag. Nu kan jag gå ut i regn utan att bli prickig, jag kan skaffa solglasögon istället för huvudvärk i sommar, och min nya frisyr funkar (tanken är att håret ska bli långt nu.) Men nya problem uppstod. Jag ser verkligen inte ut som när jag var nitton. Delvis är det en vanesak, såklart. Men oj. Jag har mörka ringar under ögonen som glasögonen gömde. Jag har verkligen skitdålig hy. Inga finnar mera, eller snarare bara någon liten åt gången, men tretton år av finnar har givit mig kraterkinder. Och mitt ansikte blir hur tråkigt som helst utan färg (glasögonen var karamellröda.) Tillsvidare får smink ta hand om fulheten, men jag borde leta efter en permanentare lösning. Och på lördag ska jag och Josie ha ögonskuggeskola, då jag inte ens vet hur jag ska sminka ett naket ansikte, än mindre med vilka färger.

DAGENS VILL HA: alla de saker vi lovat att skaffa när jobbet blev av. Skrivbord, gardiner, museibiljetter, bokhyllor… En till katt!
DAGENS KLÄDSEL: Ny snygg blå tröja med mässingsknappar, lite för stora men helt ok jeans, bruna stövlar, diadem som matchar knapparna
DAGENS SMINK: vanliga + glitterhighlight och kråksparkseyeliner
DAGENS FRISYR: Vanliga, så bra som det nu kan bli med nyfärgar i behov av klippning (klippning sker imorgon. Tajming.) Åsså diademet då.
DAGENS HÄNDELSE: den med jobbet!
DAGENS LÅT: det har blivit mycket Carmen på sistone. Habanera. Den med fågeln. http://www.youtube.com/watch?v=E2XyHfi50yE
DAGENS PLANER: jobba jobba lunch köpa cupcakes telefon med Hjlm om deklarera jobba jobba jobba hem, sen utefirarmiddag sen ramla ihop
DAGENS SAKNAD: fru A tror jag
DAGENS DUMMASTE: att hälsan fortfarande inte är 100%, allt skulle vara perfekt då
DAGENS SJUKA: urinblåsan. fortfarande inte helt läkt, men nästan nu
DAGENS DROG: endorfiner
DAGENS ROLIGASTE: klockan är halv tolv, jag återkommer
DAGENS FAVORIT: Hjlm är rätt bra
DAGENS KÖP: varm choklad i morse (urinblåsan och kaffe verkar inte helt ok än)
DAGENS HUMÖR: glad!
DAGENS ORD: flail

1) Hanjaglevermed fick job!!!! OMGYAY!

2) Nej, det var nog bara det.

Någon gång nu i vår ska vi till Sverige. Vi vet inte exakt när än, men kanske i april-maj när vädret är lite mindre bajs. Sopade gator och solsken rentutav. Och jag har halvformade planer. Lösgodis, vätterstranspromenader, hälsa på Fru A, besöka museet där Rickard numera är chef, pizza (kebab till Hanjaglevermed), kanske fika med Emelie, kanske t.o.m med frk Motvind? Stockholmsresa, kanske Köpenhamnsresa? Isåfall kanske ytterligare en fika, i Lund. Handla fina kläder och saker lite varsom istället för bara på två ställen, lite böcker på svenska, visa alla ställen för Hjlm (han var i sverige en gång runt julen 05, men var så jetlaggad i vintermörkret att han i princip bara såg mina föräldrars hus och promenaden ner till sjö, och inget dagsljus.) Blåsten. Promenerandet. Parkerna.

Men. Men. Jag har ju aldrig varit turist där, så jag vet inte vad jag ska planera. Funderar lite på att införskaffa en liten guidebok till honom, typ Lonely Planet, så kan han berätta vad han vill se. Eller inte? Förslag mottages tacksamt.

Förrförra januari häntade vi hem vår senaste babis, en då fyramånaders kattunge som hette Marietta. Hon gömde sig rätt mycket bakom toan och var inte nyttig alls. Men här, från och med idag, kommer bäbis nummer två:

Hon heter Fiona (tidigare datorer hemmahörande hos oss har hetat Florimel, Random, Corwin och Julian, och min ipod heter Nayda. Medalj till er som hittar mönstret) och är helt ny och fin och vit och ska tydligen ha sju timmars batteritid och kommer att vara mycket nyttig och tack tack snälla moster som gav oss medlen att införskaffa henne. Sen kommer hon nog inte pälsa ner kuddarna heller, och det är ju alltid bra.

Jag minns, det måste ha varit när jag var arton eller kanske nitton, hur jag och herr Rickard satt i hans bil på väg ut i skogen till hans familjs stuga. Tidigare den dagen måste vi ha pratat om barn och vem som vill ha dem och inte (inte jag, tillexempel), för herr Rickard utbrast, helt apropå: “Det gör inget att du inte vill ha barn, för om du känner för det lite ibland kan du ju alltid låna [A*]s och mina.” Det var så fint sagt. Jag och fru A brukade prata om hur jag skulle vara deras barns konstiga låtsasmoster och grejer. Och sen igår morse ringde hon för att önska mig grattis en dag i efterskott samt meddela att de ska ha en bäbis i juni. Bäbis. Nybörjarmänniska**.

Just det här att A och Rickard skaffar barn nu är egentligen inte konstigt; de har varit gifta sen, oh, 2005? pluggat klart och haft heltidsjobb ett bra tag, och köpte hus förra året. Men samtidigt är det ju min A som varit min A sen vi var sexton och läste samma fantasyböcker och skrev konstiga uppsatser som nog konfunderade vår engelsklärare men gav oss MVG iallafall,  sov över och lyssnade på Savage Garden (hsssshh! berätta inte), prövade nyhedendom, sydde medeltidskläder och åt lösgodis från affären bredvid skolan tills vi mådde illa och nu ska hon alltså bli någons mamma. Och jag är på andra sidan havet och kan inte agera barnvakt eller konstig låtsasmoster. Jag har inte ens pratat med A på jättelänge; jag tror jag mailade när Rickard fyllde år i augusti. Jag har ett paket stående under uppbyggnad som hon skulle fått när hon fyllde tjugofem men som inte blev klart. Vi har inte varit skitbra på kontaktgrejen precis, och det är synd.

Men det är klart att jag är glad. Hon har ju alltid velat ha barn någon gång, hur konstig det än verkar ur min synvinkel. Och de kommer att bli världen bästa föräldrar. Men. Det var ju tänkt att jag skulle vara avlastningskompis. Jag tänkte bära tunga kassar och klättra på pallar och plocka upp saker från golvet när A inte kunde, och sen när plutten var född komma förbi och dammsuga och diska och fixa middag och tappa upp ett bad så att allt såntdär som verkar göra småbarnsföräldrar the living dead lite uthärdligare (bäbisvakt kan jag nog inte vara, inte för att jag inte gillar bäbisar, det gör jag, utan för att de inte gillar mig. Lägg världens snällaste spädbarn i min famn och ungen skriker som om hen drabbats av akutkolik). Men A och Rickard har flyttat tillbaka till staden vi växte upp i och jag har flyttat hit och ingen av oss några som helst planer att flytta på oss. Jag ska iochförsig till Sverige i vår, typ när hon är i sjunde månaden, så lite kanske jag kan bära och plocka. Lite iallafall.

Men man kanske skulle ta en resa till, framåt sensommaren? Jag undrar vad de skulle säga på jobbet? Hey Bossman, jag måste ha mer semester, jag ska till Sverige och dammsuga hos min kompis.

Jag är sjuk och ska snart på mitt tredje läkarbesök på fem dagar, så det blir inte mycket blogg, men Emelie har skrivit en del av allt det jag vill ha sagt om tjejskor. Läs det.

Det blir ingen sverigeresa i december. Såhär var det: SAMMA DAG (samma dag) som winnerback.se meddelade att det skulle bli en extrakonsert den fjortonde december fick jag mitt nya (jättepermanenta!) green card. FYI är det vad jag väntat på i månader nu, anledningen till att jag inte kunde boka en resa till runt nu för flera veckor sedan. Den fjortonde december. Min födelsedag. Det kunde bara vara ödet som ville att jag skulle åka, eller hur? (Jag skulle naturligtvis inte bara åka för konserten, men jag har inte träffat mamma sen nollsju, och inte fru A sedan för tre år sedan i september, och det är julskyltning och grejer…)

Men sen blev det krull. Biljetter kostar rätt mycket, och sen måste jag boka tågbiljetter från Jkpg och förmodligen hotell för vem orkar stressa till stationen mitt i natten och sen ville Hanjaglevermed åka med och allt blev för dyrt även om mamma stod för själva flygresan. Idag bestämde vi att stanna hemma. Och jag blev besviken: för första gången på sju år hade jag faktiskt lite hemlängtan. Jag ville äta lösgodis och smörgåsrån med lättherrgård och åka till torget på lördagsmorgonen och promenera från mammas lägenhet, som inte ens var färdigmöblerad når jag flyttade, ner till alla affärerna och hitta snygga kläder till normala priser i vuxenbutiker (här: urban outfitters eller forever21 om jag inte vill ha typ momjeans och skjortor) och se julskyltningen och kanske om garnbutiken vid ekhagsrondellen fortfarande fanns, och träffa fru A och herr R och se deras hus såklart, och museet där herr R numera är chef, och herr D om han är hemma, och kanske t.o.m. ta en sväng ner och fika med Emelie. ICAMaxihandla med mamma. Pizza med kebabsås, ananas och banan, lussebulle och varm choklad på Berhnards och ja, ni hör ju.

Men det blir inte. Jag får baka egna lussebullar och klara mig utan lösgodis i några månader. Till våren kommer vi iallafall. Utan julskyltning och varm choklad bara. Typiskt. Men fika kan man ju ändå.