Typ att betala CSN. Jag har pengarna, men för att föra över dem till mitt Swedbankonto (tack, fsb var tydligen inte tillräcklig störtlöjligt, nehej) krävs det att jag har åttiosju nummer, inklusive separata nummer och adresser till Chase Morgan Bank i NY, som Swedbank handlar igenom.

Sedan tog själva överföringen över en vecka.

Sedan, när jag ska logga in och skicka, har batteriet i dosan taget slut. Jag hatat dosan. Ingenstans på bankens hemsida finns batteriinfo. Panik; pengarna ska vara inne den 28:e. Till slut öppnar jag dosjäveln och kollar (där hittar jag även en trevlig liten varning att om man sätter i batteriet fel kan hela fanskapet explodera. Inte kortslutas; explodera.) Hittar batteri på första försöket, åker hem och lyckas logga in och sätta över pengarna. Puh.

Det kunde varit värre; i augusti hade PG/BG-funktionen av oklar anledning försvunnit, så jag var tvungen att sitte uppe tills klockan blev åtta i Sverige för att kunna ringa telefonbanken och få tillbaka tjänsten.

Tänk vad bra det skulle vara om man bara kunde knappa i sin kortkod på deras hemsida och vips! så hade man betalat. Men det skulle nog vara alldeles för enkelt.

Jaha. Här sitter jag. Hemma. Tanken var att vi skulle till the Chai House efter middagen och följa resultaten och dricka alkohol med vänner. Men. Resultaten finns ju hemma med, och det ösregnar och jag har frusit hela dagen och från guvernörsvalet får vi inga (förmodligen dåliga) definitiva resultat idag iallafall.

Men hörrni?

SKULLE NI KUNNA SLUTA TA UT RESULTAT I FÖRSKOTT, VA? DET BLIR BARA TÅRAR. BARA TÅRAR.

SENARE:

Jamen okej. Yay då.

I går öppnade den tredje och sista (iallafall av de som kommer i höst) av H&M-butikerna i Seattle, den i downtown (de övriga finns i Southcenter Mall och University Village; den senare är egentligen närmare mig, men dit äker jag aldrig.) Jag hade tänkt med att vara där, eftersom pressmedelandet lovade presentkort till de första 300. Nå, nu vet jag att öppnandet i Southcenter lockade 600 pers, men det var a) samtidigt som hela köpcentrat nyöppnade, b) som sagt, i ett köpcentrum, c) en fredagseftermiddag. Det här var en torsdagslunch i downtown, kunda jag komma undan med att komma en timme innan? Jag försökte. Det stod typ 400 skolkande high schoolers i kö, ungefär hälften av dem spinkiga asiatiska pojkar med färgat hår. Så jag gick och fikade, sen åkte jag tillbaks till jobbet.  Enligt Seattle PI hade någrade av dem suttit där sedan fem på morgonen, eller tidigare.

,,, nu, semester! Ledig idag, vi ska till Portland hela helgen. Baaaaaai!

Idag ska vi prata om flyttande; Minst halva min bloggrulle har bytt fysiskt adress de senaste månaderna. åsa har flyttat, Ika har flyttat. Emelie har flyttat, Ms KYD har flyttat och Lilla Duktig och Onekligen-Lisa är på väg. Såklart man blir inspirerad. Nu är det min tur!

Något condoköp blir det inte, det har vi inte råd med än. Däremot ska vi upp ett snäpp till en 2-bedroom som änne inte finns annat än i vår fantasi. Eftersom vi trivs helt okej här har vi inte heller bråttom och kan lungt välja och vraka - hyresdelen av bostadsmarkaden här har jag aldrig riktigt fått grepp om, men brist verkar det iallafall inte vara.

Vår lägenhet måste, enligt sista uppdateringen, ha följande kvaliteter:

• 2 brdm
• i Ballard
• tillåta katt
• garage/carport/stängsel runt parkering
• ingen heltäckningsmatta (sovrum ok)
• snygga färger eller tillåta ommålning
• elspis/ugn - ingen gas*
• separat kyl/frys
• okej storlek på köket

Det är ju egentligen ingen särskilt pretentiös lista, men det kan bli krångligt nog att hitta något som passar. Amerikaner är ju som sagt svårt lagda åt heltäckningsmattor; t.o.m. de annars underbara Canal Station-condosarna har drabbats av detta hemska öde. Amerikaner verkar även leva i villfarelsen att man endast kan hyra ut lägenheter som passar vemsomhelst, och därmed är USAs alla hyreslägenheter anpassade till ingen smak allt, och målade i samma blekbeiga/smutsvita färg. Lov att måla om krävs alltså, oftast mot skriftligt löfte att måla tillbaka innan man flyttar. Det är också vanligt att förbjuda husdjur, mindre med tanke på allergier och mer p.g.a deras potential för förstörelse. Vanligtvis kan man krångla sig in i alla fall, med en s.k. non-refundable deposit, alltså en avgift som täcker ev. skador. Skitdumt, men så är det. Man kan ju undra varför folk föredrar att köpa här. Eller inte.

Letar gör vi iallafall, och tror vi flyttar efter jul. Nu blir det tittande och letande och grejer, jag lovar att raportera regelbundet.

Igår var det soligt. Sen regn. Sedan soligt, och sedan började det hagla. Efter det avbröts vår internetuppkoppling p.g.a snöfall, och just då kom åskan.

Det kanske bara inte är jag som går på droger just nu?

Jag antar att det här är lite av en uppföljning av Emelies text om svenskar som pratar engelska.

Kära modebloggare,

Eftersom ni verkar ha lite problem med svenska språket, har jag här satt ihop en liten guide åt er:

Det heter inte heels. Det heter höga klackar.

Det heter inte wrap, det heter omlott-. (Je ne suis pas un taco.)

Det heter inte outfit, man kan säga t.ex. utstyrsel eller varför inte kläder. Funkar i de flesta sammanhang.

Det heter inte tote, vete fan vad det heter, men jag kan lova att det finns ett svenskt namn.

Det heter inte tee, jag bryr mig inte om att t-shirt är lika importerat; det är etablerat och det finns ingen lingvististisk lucka som ytterligare en import fyller.

Det heter inte over-knee socks, och ni låter otroligt fåniga när ni använder en massa engelska uttryck på svenska.

Anna wtf! Klockan är inte ens två, och jag har redan städat hela lägenheten, tvättat, och skrivit en handlalista.

Hade en mkt intressant konversation med grannen i förrgår (om jag inte nämnt det innan, kan jag upplysa om att vår lägenhet är en av två i ett hus.) Vi har mycket trevliga grannar; de är inte högjludda, snor inte våran post, plockar ut vår soptunna på söndagskvällarna om vi glömt, o.s.v. Iallfall pratade jag med Grannen J (som inte ska förväxlas med JI, JII eller JIII) angående en tvättlina. Jag hade precis sett en utomhustorkställning (torkvinda) som inte var alltför dyr:

Grannen J: Men var skulle den stå?
Jag: Här ute, i trädgården.
Grannen J: Men alltså, pajar det inte gräsmattan? Får vi det?
Jag: Nej, den står på ett ben, kanske två och en halv tum i diameter. Det är ingen fara.
Grannen J: Jag förstår inte hur den ser ut.
Jag: Det är ett ben, och så fyra armar som går ut, och mellan armarna går en torklina liksom i en spiral.
Grannen J: Jag fattar inte riktigt… men jag har aldrig lufttorkat tvätt innan… Hur långt tid tar det?

Jag var nästan tvungen att gapa lite där. För en sån som jag, som inte torktumlare alls förren jag flyttade hemifrån (”onödig, får inte plats och drar för mycket el” sa min ömma moder) är det helt otroligt att han aldrig hängtorkat kläder. Någonsin. Och han är i trettioårsåldern. Visserligen kommer de från Georgia, men iallafall. Han hade även åsikter om utsikten, vilket verkar vara big deal här, av någon anledning; där jag och KJ bodde för några år sedan fick man inte ha kläder av någon form hängande på balkongen. I ärlighetens namn skiter jag i deras utsikt (de har ett litet fönster år det hållet och många fönster åt alla andra håll) om jag kan spara el, så torkvind blir det. Fast igår var det en lapp på dörren: han var forfarande orolig över hur det kommer att se ut, och tycker vi borde ringa hyresvärden och kolla. Suck.

Är jag sen eller är jag sen?

Hon får heta Metallica! Yay!

(tidigare inlägg: Namnidioti på högsta nivå, Look at them weirdos, Mer om namn och konformitet )

Ja jävlar vilken morgon.

Jag, well, vi var nere i  Tukwila i morse för att ta biometri (för tredje gången) i morse. Naturligtvis missade vi avfarten, naturligvis fick jag panik (vi var precis vid flygplatsen, jag får panik av flygplatser, av att vara sen, av hotet att de skulle “consider my application abandoned”, vilket skulle vara fallet om jag missade min tid) och fick t.o.m. maken att börja gråta då jag är jävligt elak emellan hyperventileringarna. Iallafall var jag en kvart sen, vilket inte spelade någon som helst roll eftersom jag fick vänta i en och en halv timme, emedan tvn ljudlöst berättade något om skottlossning i Virginia som jag inte fattade. Fick sedan stå ut med att en fet svettig man iklädd plasthandskar tog alla mina fingeravtryck plus handflatan typ tre gånger innan det funkade, foto och näthinnescan. Blä.

Eftersom vi ändå var nere i Southcenter passade vi på att skaffa grejer till min mosaik, och hittade en spegel! Nästan lika stor som den på IKEA, lika prålig och till halva priset. När spegeleländet till slut var inbaxad i bilen fick jag sitta framåtlutad utan säkerhetsbälte hela vägen, och Bowieskivan pajade, så det fick bli radio, där vi fick reda på att 31(edit, 33) pers blivit ihjälskjutna på Virginia Tech. Som om det inte räckte med tjejen här på UW som mördades förra veckan. Gun restriction laws, anyone? Men nej då.

Enligt DN har de slutligen bevisat att Atkins-tjosan får en att gå ner i vikt.

Problemet är ju att ingen talar om (i artikeln, jag kan inte tala för undersökningen) vad försökspersonerna åt innan. Om man säger så här: jag skulle bli förvånad om deras kolhydratintag bestod av fullkorn och kokt potatis. Jag vägrar tro att det ska vara nyttigt att äta tretton gånger sitt behov av protein och fett; hit med en långtidsstudie av försökspersonernas blodfettvärden. Och någon borde påminna folk om att Atkins dog av hjärtproblem.