Snart är det som ni vet dags för semlor. Eller, snart och snart, i sverige verkar ni redan käka för fullt. Men hemma hos oss blir det inte förren helgen efter den kommande (då vi fått pengar tillbaka på skatten ska vi till IKEA på lördag och skaffa nya gardiner och ett nytt skrivbord. Intressesmurfen hoppar, jag vet). IALLAFALL: I sverige köpte jag mina , men här har jag inget val annat än att baka. Jag brukar baka enligt standardrecept: komjölk och smör samt kvarg (samma som kesella) osv (obs! recept utan hjorthonssalt, eftersom det knappt finns). Men det blir inte rätt. Semlorna jäser fint, både första och andra gången, men när de bakas i ugnen plattas de ihop och flyter ut. De blev även lite torra och spröda – inget som grädde och mandelmassa inte kunde fixa, men iallafall. Det blir ju fel. Hur ska jag fixa? Jag vill ju ha runda, saftiga, mastiga semmelbullar ju.

Och det blev ganska bra, tycket jag. Nu kan jag gå ut i regn utan att bli prickig, jag kan skaffa solglasögon istället för huvudvärk i sommar, och min nya frisyr funkar (tanken är att håret ska bli långt nu.) Men nya problem uppstod. Jag ser verkligen inte ut som när jag var nitton. Delvis är det en vanesak, såklart. Men oj. Jag har mörka ringar under ögonen som glasögonen gömde. Jag har verkligen skitdålig hy. Inga finnar mera, eller snarare bara någon liten åt gången, men tretton år av finnar har givit mig kraterkinder. Och mitt ansikte blir hur tråkigt som helst utan färg (glasögonen var karamellröda.) Tillsvidare får smink ta hand om fulheten, men jag borde leta efter en permanentare lösning. Och på lördag ska jag och Josie ha ögonskuggeskola, då jag inte ens vet hur jag ska sminka ett naket ansikte, än mindre med vilka färger.

och hon bor hos oss nu. Hon är världens minsta, trots att hon är ett helt år, och innan bodde hon i en husvagn med tjugo andra katter. Hon har en infektion i örat och inflammerat tandkött, och är liten för att hon var undernärd som nybörjarkatt, men annars mår hon ungefär tre över toppen. Älskar att ha en hel lägenhet att springa omkring i nästan utan konkurrens och tog c:a trettio sekunder att anpassa sig.

Marietta, å andra sidan, är måttligt imponerad. Hon har tillbringat de senaste dagarna i garderober och uppepå skåp, och fattar inte alls vad man ska ha en lillasyster till. Lilla grisen.

Grisen och Krokodilen.

Förra veckan handlade det om en huvudperson du tycker om, nu undrar jag vilken person i böckernas värld som du identifierar dig med mest?
Men usch. Kan vi säga personen jag VILL identifiera mig med istället? Eller nej, vi går tillbaka till innan, när jag var tonåring:  jag tyckte så mycket om Anne Rices vampyrkrönikor för att jag identiferade mig så med Lestat, just då. Fast i en håla, överdramatiskt, självcentrisk, med teatertdrag, bortvilja, mörker och allt det där. Mindre nu. Helt ärligt tror jag kanske att  just bristen på superentusiastisk läsning de senaste åren beror på just brist på karaktärer att identifiera mig med. Hmm. Hermione! Hermione Granger från Harry Potter-böckerna. Jag läser hellre facklitt än skönlitt, jag låtsas att jag vet allt även om jag bara vet nästan allt, jag blir otroligt besviken om jag bara är näst bäst och surar fortfarande att mitt GPA bara var 3,78 istället för 4,0. Översittarbesserwisser, c’est moi.

Internatskolor är populära att skriva om. Berätta om en bok som utspelar sig på en sådan.
Jag skulle kunna skriva mer om Potter igen, eller kanske vandra vidare till den mycket hypade Den hemliga historien av Donna Tartt. Speciellt de på Bokhora gillar den, men blev väldigt underväldigad, måste jag säga. Akaporr är liksom inte lika kul på high school nivå, tror jag, jag gillar däremot universitet.

Berätta om en bok som handlar om identitet och sökande efter densamma!
Nu är jag ju inte på fantasyn igen. Nästan att klassiskt utformat High Fantasy handlar om identitetshittande (eller skapande) iallafall om man köper Jospehs Campbells teorier om “Hero’s Journey”. Och det gör jag. Och då kan jag hänvisa till hans A Hero With a Thousand Faces som illustrerar den röda tråden genom mytologi (och förlängningen litteraturen), identitets- och hjältesskapande.

Vilka bokrelaterade sidor på internet besöker du oftast?
Oftast… goodreads.com och SPL (Seattle Public Library)s hemsidor, för att skriva upp böcker jag vill läsa samt boka dem. SPL eller amerikanska bibblor i allmänhet är jävligt svårnavigerade och tråkiga, jag går bara dit för att plocka upp bokade böcker. Även: bokhora, Powells.com, och bokbloggar.nu.

2) Nej, det var nog bara det.

Vilken huvudperson i en bok tycker du mest om?
Men överhuvudtaget? Jag vet inte. Jag gillar Nevyn i Deverryböckerna (se nedan), men mest? Jag tyckte fruktansvärt mycket om Anne Rices Lestat när jag var yngre (se detta inlägg) men fortfarande? Så förhållandevis få skönlitt. Kanske någon hos Gaiman… nä. Eller. Räknas grafiska romaner? Räknas Death, hon har två egna romaner?

Vem är den ultimata hjälten i böckernas värld ?
Alltså, nu vet jag inte riktigt hur du menar. Hjälte som i manlig huvudperson? Eller sån som fajtas med drakar? Då min svaghet för fantasy är stor och välkänd väljer jag med flit den andra kategorin och vimsar lite innan jag väljer Rhodry Maelwaedd ur Katharine Kerrs Deverryböcker. Han är nu inte på något vis perfekt, snarare tvärtom; han är envis, helt styrd av ärobegreppet, hämndlysten och till slut ganska bitter. Men han är fruktansvärt kul att läsa och åtminstone i början helt inne på att alltid göra precis det rätta. Dessutom är han snygg och halvalv (sen polar han med drakar snarare än att fajtas, men det är en annan historia.)

Och den ultimata hjältinnan?
Men ultimata och ultimata. Kanske ska man matcha Rhodry med någon annan från Deverry? Men Jill gillar jag bara som ung, Dalla inte alls och Glae är så kortlivad. Nejhörrnini. Det blir Thurstday Next från Jaspes Ffordes serie med samma namn (The Eyre Affair och framåt). Hon är smart och framåt utan att vara för otrolig, bildad och roligt, och i första boken befriande ickekonventionell. Iofs blir hennes livsstilsval mer anpassade med tiden, men hon fortsätter ändå vara väldigt kickass.

Vilken är den bästa historiska roman du läst?
Och så dog hjärnan igen. Bästa och bästa, jag gillar faktiskt Arnserien; att den rent objektivt inte håller måttet vet jag, men den har så många element jag dras till: stora moderniseringsprojekt, vapensmide, hästar, långbågskyttets intåg i krigsstrategin… and speaking of, Michael Crichtons Timeline, som egentligen inte är HR utan scifi med tidsresor (hundraårskriget! Belgiska arkeologer!) gillar jag av samma anledning. Och är en mycket bättre bok. Jag läste tretusen HR når jag var yngre, minns speciellt precis allt av Maj Bylock. Mmmmmedeltid.

IDIOOOOOOTER.

Men. Men. Jag har ju aldrig varit turist där, så jag vet inte vad jag ska planera. Funderar lite på att införskaffa en liten guidebok till honom, typ Lonely Planet, så kan han berätta vad han vill se. Eller inte? Förslag mottages tacksamt.